Julklappar

Igår pratade jag och mr cc om klappar. Han hade inte köpt något åt mig ännu, och visste inte alls vad han skulle fixa. Hade jag förresten någon idé om nåt litet i 200 kr-klassen?* Hur det nu gick till så slutade det med att han försökte förhandla med mig om storleken på julklappen.

"Jag tar ut dig på middag på fina restaurangen, det är mitt sista bud."

Vi skrattade gott i säkert en halvtimme. Frågan är om det var åt samma sak.

Flest julklappar går till lilltrollet såklart, för av någon anledning tror jag vart år att jag måste köpa tillräckligt åt henne för att täcka upp hela "klapp-behovet". Varför glömmer jag bort alla släktingar och vänner som självfallet vill handla åt snäckan? Lika överraskande varje år. Någon föreslog att jag borde lägga varje års överskottspresenter i en garderob och sedan låta henne öppna den när hon fyller 18; som ett slags tidskapsel. Kanske inte.

* Det hade han ju inte behövt tala om för mig, eller? När började man förresten att prata om vad klapparna kostar...det stör mig lite.

Jordbävning?

Mor min ringde imorse och påstod något så befängt som att vi haft jordbävning i Skåne. Yrvaken som jag var, kom jag på att det måste ha varit något slags skämt - men kontrollerade ändå saken. Det visade sig att vi faktiskt haft en jordbävning på 4.7 på richterskalan. Både jag och lillan sov som stockar. Ingenting ser ut att ha blivit skadat eller ens flyttat på sig, så antingen har vi haft tur eller också bor vi i ett stabilt hus!

Glad Advent :)

Reinfeldts svammel - mer finanstrams

Nu blommar löken, och då menar jag inte hyacint och amaryllis. I vanliga fall kan jag tycka att alliansen gör ett jämförelsevis bra jobb, men idag blir jag lite tjurig på dem. Nu ska vi tydligen dra vår del av lasset genom att köpa svenskt i jul. Man får alltså tänka sig för extra noga när man planerar inköpen. Man ska inte få julklappar som det står "Made in china" på, säger Reinfeldt, för då har man inte gjort mycket för att säkra jobben i Sverige anser han. Är det verkligen på det lilla viset?

Jag är den första att erkänna att det är bra med färre transporter, närproducerat och närodlat. För miljön och i förlängningen för en hållbar ekonomisk utveckling. Däremot vill jag inte alls påstå att det inte nyttar någonting till att handla importerat för ekonomin på kort och medellång sikt. Ska handeln, och därmed alla dess anställda, överleva så måste vi köpa även importerade produkter. Tror Reinfeldt att bil- och byggsektorerna blir gladare av att vi köper en svensk spa-weekend eller biobiljetter i julklapp till varandra?

Men vad kan vi då göra för att bidra till svensk ekonomi? Jag har ett handfast tips; låt bli att handla på nätet eller se åtminstone till att företaget är situerat och skatteskyldigt i Sverige. Åk inte utomlands för att julshoppa. Ha en buffert, men lägg inte onödigt mycket pengar på hög. Pengar som står stilla gör ingenting för ekonomin alls.

I artikeln nämns också att Reinfeldt anser att det inte alls vore bra med extra transfereringar till exempelvis studerande och barnfamiljer inför jul. Jag må vara hur partisk som helst, men jag ser inte att det skulle bli ett problem. Han påstår att vi då skulle få lida av neddragningar senare. Nu undrar jag; vem konsumerar mest på marginalen? Låginkomsttagare eller de med stora hus (som kommer att kunna dra mest nytta av det nya rotavdraget och därmed få mer pengar över). Gissa! Inte är det rike knösus som konsumerar mest. De pengar som går till de resursfattigaste kommer in i systemet fortare, vilket ger multiplikatoreffekter som vida överstiger de som rotavdragen kommer att skapa. Mer pengar som skvalpar runt* ger fler och tryggare jobb, ger staten bättre ekonomi i det långa loppet och gör varenda människa glad.


* dvs köp -> företag betalar ut lön och behåller anställda -> skatt till de offentliga utgifterna -> löntagarna konsumerar och betalar skatt -> runt, runt i systemet igen

Finanstrams

Vi har ingen kris i Sverige. Nog är det trist att förlora jobbet, men så vitt jag vet har ingen tvingat någon att ta dyrare lån än de klarar av vid arbetslöshet. De enda de är synd om är de som redan har små marginaler, inte tar utlandssemester varje år eller har två bilar och bor i en liten hyresrätt. Jag är inte en av dem, alltså är det inte alls synd om mig. Utlandssemester är ingen mänsklig rättighet, inte heller att ha en stor och dyr villa eller köpa märkeskläder och 2000kr-julklappar. De som klagar högst verkar vara de som haft mest pengar till att börja med. Märkligt är det att höra hur svårt det är att klara sig på "lite" pengar - och så har de två inkomster, var och en större än jag någonsin haft. Visst kan jag ha åsikter om min egen situation, där studier inte ger rätt till någon ersättning från samhället ifall man inte lyckas få arbete direkt efteråt. Jo, socialbidrag finns, men det är så pass stigmatiserande att jag skulle sky det värre än pesten. Tänk, så ärlig jag är. Det är förstås inte synd om mig, jag är bortskämd med att bo i konsumtionssamhället.


Buhu, vi tvingades gå ur a-kassan/facket för att regeringen höjde avgiften. Glöm det. Bortskämda konsumtionsmonster, kapitalistslavar! Påstå inte att ni inte visste konsekvenserna av att inte vara försäkrad, försök inte få mig att tycka synd om er. Livet är orättvist? Varför skulle det vara så förvånande, kan man undra. Vi har haft informationen och kunnat handla därefter. Vi vet att det inte finns någon gratis lunch, att politiker inte alltid säger hela sanningen, att företag är vinstdrivande och kallhjärtade. Tycka synd om? Tillåt mig ett elakt hånskratt.

Börsen bara går ner och ner, mina fonder! Mina aktier! Min pension! Lägg av. Antingen har man gjort sunda placeringar, alltså investerat pengar man inte har behov av för ett par år framåt och är beredd att förlora, eller också får man skylla sig själv. De som ska gå i pension snart kanske gnäller mest av allt? Det skulle ni ha tänkt på, för i alla råd jag läst står det att ju närmare pensionen man är desto mer ska placeras i räntebärande (riskfria) papper. Sådetså. Tugga och svälj.

Är jag elak? Jag kan vara elak, för jag vet att ingen behöver svälta, frysa ihjäl eller avstå från vård på grund av den så kallade finanskrisen här i Sverige. De som redan gör det gör det inte av finanstramsskäl. Wake up and smell the coffee.

Halkan

Vad är det med folk här nere? Första dagen med minusgrader kommer alltid som en chock. Oj!!! Det är halt! Jag är förvånad, är du förvånad? Jag är förvånad! Till folkets försvar bör nämnas att de flesta faktiskt sänkte hastigheten lite. Antar att det beror på "skrapeffekten". Om första halkan kommer när man kan se att det är halt, dvs när rutorna måste skrapas, händer säkert färre olyckor. Iallafall jämfört med när halkan kommer som underkylt regn. Måste undersökas, kanske redan finns statistik på det. Förresten är jag ganska säker på att jag har skrivit om detta förut. Borde länka...kanske senare.

Tiden bara rinner iväg. En tenta ifrån examen nu och ingenting kommer att vara sig likt. Jobb eller vidare studier? Det beror på arbetsmarknaden och min jobbsökarförmåga.

Försenade nyheter: Mobbo X och Svägerskan (S) har flyttat ihop, i samma stad som jag bor i. Alla är glada; jag, lillan, mr cutey cute, min mamma...möjligen även mobbo X och S! Tänk bara vilken tid vi sparar in på färre relationer och kortare restid. Dessutom kan jag och mobbo X träffas även på våra respektives släkttillställningar. Smidigt :) Oanad mängd fördelar...jag är lyrisk!

Semestersammanfattning

En vecka hemma, en vecka på underbara Cypern och nu, tillsist, en vecka hemma igen :) Imorgon åker mr cc till jobb igen och jag får sakna honom som vanligt, men ikväll ligger han och värmer min säng.

Kort och gott: Fullkomligt ljuvligt!

Datorn tar också semester

Lagom till min och mr cc's semester, har min laptop fått för sig att en hårdvarukrasch är en god idé. Jag tycker att det var utmärkt timing, då kan den få vara hos datordoktorn medan jag och mr cc är iväg. Mr cc har tagit hit sin underbart snabba och fina dator, så vi behöver inte få abstinens.

Imorse beställde vi äntligen vår sista-minuten-resa till värmen! Finfint hotell med privat strand, all inclusive, bara han och jag, solen och vågorna. Åh vad det ska bli underbart :)

Vi hörs när vi hörs, hoppas ni har det gott sålänge =)

// Lycklig Chili

Frisk!

Knutan var ingenting elakartat, så nu kan jag bara koppla av och ha semester i lugn och ro. Fick tillockmed godkänt på den där tentan, nämnde jag det?

Tjooohoooo =)

Aktivt lat

Just i detta nu håller mitt nagellack som bäst på med att torka och det är snart dags att tvätta bort ansiktsmasken. Mitt i natten! Det var så härligt att ha hemmaspa-kväll senast, så jag kände mig manad att göra om det igen. Vad kan passa bättre när man går och väntar på något gott*? Nu ska jag bara fatta kärlek till dammsugaren också. Kanske förmår mig att återgå till gamla träningsrutiner snart.

Just nu känns det ändå helt okej att sitta här och njuta av min egenhändigt plockade bukett blommor**, medan jag tar hand om mig själv. Snart dags för skönhetssömnen.


* Semestern med mr cc och/eller provsvar från labbet rörande tidigare nämnd knuta i bröstet.

** Rosenvial och smultronschersmin från en väninnas trädgård. Ljuvligt romantiska!

Soffan

Jag har, utan tvekan, den obekvämaste och mest opraktiska soffa som finns. Inte nog med att den inte går att hångla eller sova i; det går inte ens att sitta bekvämt i den. Till viss del kan det bero på den ofördelaktigt sneda placeringen i förhållande till tvn, som i sin tur inducerats av ett överbelamrat vardagsrum. Försök själva att flytta från fem rum till tre.

Som om inte det var nog har den förnicklade tingesten gått sönder lite här och var. Barn gillar att klänga på möbler. Kasta sig i dem. Hoppa och sparka. Soffan är inte lika förtjust i dylika aktiviteter. Den är såklart för dyr att reparera och för fin för att slängas.

Skyll dig själv, skulle någon vänlig själ ha sagt om de kunde. Jag ville ha den här soffan till varje pris, den är så fin, gammal, arvegods och gudinnan vet vad mer. Den har affektionsvärde. En sak är väldigt säker; kostnaden för mina kiropraktorbesök överstiger med råge soffans affektionsvärde. Den måste bort.

...

Dags att fundera ut vem jag ska lura att ta hand om eländet.

Semester med dottern

Detta året verkar min lilla familj* ha delad semester. Först har jag och dottern semester, sedan jag och mr cutey cute. Vi har mestadels tillbringat tiden med att försöka lära henne att simma, vilket ännu ej lyckats. Hon har åtminstone blivit av med sin tidigare skräck för vatten och är inte längre rädd för att doppa huvudet. Nåja, fem dagar till ska väl få den saken ur världen hoppas jag.

Förutom simträning har jag försökt att hitta på några utflyktsmål inärheten som kan ge trevliga sommarminnen åt små flickor. Bland annat involverar det besök på en temapark häromdagen*, en djurpark på tisdag samt en cirkus på onsdag. Jag har svårt att tänka mig att det är lika viktigt för barn som för vuxna att åka utomlands på semestern. De har ännu inte upptäckt allt fantastiskt och roligt som finns nästgårds, vilket vi nog inte heller har om jag ska vara helt ärlig. Mer ofta än sällan upptäcker jag nya smultronställen hemmavid, som jag tycker att jag borde sett tidigare...om jag inte vore så drabbad av tunnelseende och medias fixering på medelhavssemesterdrömmen.

Andra halvan av min semester ska tillbringas med mr cc på just medelhavssemester. Om det blir en drömsemester eller ej förmodar jag bestäms av priserna dagen innan avresa; sista minuten är grejen för oss heltenkelt.

Åter till disken =) Ciao!

* Jag kan inte minnas när jag började tänka på mr cc som familj. Undrar ibland hur han ser på saken, men å andra sidan är det ibland bättre att bara låta bli att överanalysera saker och ting. Mera ro i själen då.

** Medföljande, förutom jag och lilltrollet, var Mobbo X, Mobbo Y:s flickvän samt svägerskan (S). Alla verkade komma riktigt bra överens. Särskilt bra överens kom visst S och Mobbo X, eftersom båda så noga påpekade hur "jättetrevlig" den andre var. Jag kan ju inte annat än att hålla med, eftersom båda två är väldigt "jättetrevliga". :)

Biopsi

Knutan i bröstet har blivit grundligen undersökt. Jag får svar inom tio dagar, fast redan nu har jag lite upplyftande nyheter; läkaren trodde inte att det var något att oroa sig för. Det är ju bra :)

Anno 1994

   Cold and slender there she stands
  listening to my thoughts
  I can feel her, almost touch her
  as she reaches out her hands

  In a coma I can't move
  trapped in a twisted world
  all the promises she hasn't kept
  but there is nothing I can prove

  A mist, a chilly, dizzy breeze
  her body so alive and smooth
  Lips and eyes are everywhere
  Though I know she is just a tease

  The ice and mountains that I see
  a part of a lovely false view
  She screams a sudden sharp scream
  It's all a part of what I'll be

Potential

Jag skrev mycket som ung. Nu är jag ju inte gammal, men jag menar när jag var i tonåren. Jag skrev allt möjligt och omöjligt. Debattartiklar, satir, prosa. Dikter och sånger. Någonstans på vägen slutade jag.

Jag har ett distinkt minne av att jag inte trodde att jag var tillräckligt bra på någonting. Då blev jag tydligen inte det heller. Övning ger färdighet, men utan övning finns bara en slumrande potential.

Sagt av barn II

Ingen kan älska att tävla som barn gör. Lillan ska jämt vinna, även om det handlar om vem som älskar vem mest.

"Jag älskar dej mamma!

Jag älskar dej också gumman, mest i världen.

Jag älskar dej mest, som härifrån till stjärnan längst bort och tillbaka igen!"


Ibland kommer ungen dessutom på helt fantastiskt praktiska och fina ord. Smaka på det.

"stjärntals" "stjärnmånga"

Kom ihåg var ni läste det först :)

Men sätt en egen rubrik då!

Jag har kommit på vad felet är. Fel folk ser rätt film! Om killar verkligen vore intresserade av att förstå sig på kvinnor, något som vi för övrigt vet att de egentligen bara låtsas vilja, skulle de sitta klistrade framför romantiska komedier och inte lära sig om sex från porr, utan skicka alla sina funderingar till frågespalter. Vice versa är säkert också helt ok* om det inte vore för att det på intet sätt skulle hjälpa det stackars manliga könet att förstå sig på oss**.

Alla borde se Juno, män som kvinnor. Det kanske inte löser några världsproblem, men det råkar vara en insiktsfull och fantastiskt bra film. Akta er killar, ni kanske tycker om den!

När vi ändå är inne på ämnet, så skulle jag vilja rekommendera lite gott tilltugg till filmen...eller kanske småplock till festen. Jag har tillockmed en snabbfix till bastuölet! *applådera och jubla här*

Crostinis á la Greenchili

Crostinis*** i valfri smak, jag tog neutrala
Pesto genovese med smak av soltorkade tomater****
Lufttorkad skinka. Ta bort fettranden!
Krasse, klippt.

Lager på lager. Klart! Dom här godbitarna trivs utmärkt i sällskap med söta, kalla drycker. Eller vin. Eller öl. Vatten går också. De måste testas, heltenkelt.


Greenchilis utmärkta bastufestförslag:

Ta många kalla öl, valfri styrka - who are we kidding
Ta ölkorvar av valfri sort - gärna sånna singelplastförpackade
Nätmelon - vem sjutton kan stava till cantaloupe, den är grön inuti iallafall.

Varm bastu, nakna människor i handdukar. Drick. Slakta korven, döda melonen. ÄT. Fördelen är att både melon och ölkorv håller ganska bra i oöppnad förpackning i värme. Ett tag åtminstone ;)

Gonatt!

*Många tjejer kollar på fotboll och porr ändå, säkert av ett ton olika skäl. Jag tänkte inte prata om dem här, mer än att kort nämna att det kan finnas ett visst egenintresse inblandat, utöver försöken att förstå sig på sin eventuellt osamkönade (det ÄR ett ord) partner. :)

**Oss. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att jag inte alls är som andra kvinnor. De där läskigt klängiga, PMSdrabbade surkärringarna. Fast jag kom på att det är inte andra kvinnor heller. I genomsnitt är vi alla bara mänskliga.

*** Små runda rostade baguettemunsbitar. Mums och självfallet inte bra för figuren.
**** Eller ta vanlig pesto då för sören och släng på lite soltorkad-tomat-hack istället. Jobbigare men funkar väl.

Semester på min balkong

Det sägs att man behöver minst tre veckors semester. Första veckan för att varva ner, andra veckan för att...hmm..jag minns inte exakt, men vila upp sig kanske? Tredje veckan ska man förbereda sig mentalt för att gå tillbaka till arbetet. Mitt i-landsproblem är att jag inte riktigt vet när jag kan vara ledig. Borde jag läsa till omtentorna hela sommaren för att vara säker på att hinna ikapp?

Fast vem försöker jag lura. Jag kommer inte läsa en enda rad eller räkna ett enda tal förrän efter min semester med mr cutey cute. Under semestern med dottern lär det knappast heller bli så mycket studerande. Jag ser framför mig timmar på stranden, sand mellan tårna och glass som måste ätas fortfort för att den smälter bort. Glad sommarflicka med små skrapsår på knäna från allt trädklättrande. Ta bort flisa ur finger. Blanda jordgubbssaft.

Allt det där andra kan vänta, för idag var första gången jag sov i solen på min balkong. Sova på balkongen behöver få mycket högre prioritet framöver. Snart nog blir det höst.

Trötter

Vad gör jag uppe nu? Jo, jag skriver det sista på tentan som ska lämnas in om några timmar. I helgen tänkte jag vila upp mig lite, men imorgon måste jag vara social. Hehe önska mig lycka till =P

Om jag inte var jag

Jag skulle vilja vara ett träd, med en tjock och stark stam. Jag skulle ha kraftiga grenar och ett fantastiskt bladverk. Mina löv skulle vara mörkt mörkt gröna och min täta krona skulle skydda mot allt från ösregn till gassande sol. Mina rötter skulle dricka ur den djupaste underjordiska källan, bara klart och friskt vatten.

Min största utmaning skulle vara att räkna stjärnorna, mitt största nöje att uppleva årstiderna och de olika gäster jag skulle få - fåglarna, ekorrar kanske…

Jag skulle bli ett gammalt träd. När jag dog skulle jag inte användas som virke, eller brännas. När jag dog skulle jag få förmultna och återgå till jorden för att sedan bli näring åt ett nytt, spirande träd. Om jag inte var jag.

Inlägget är ursprungligen ett svar på ett inlägg hos Hosanna

Lite om mycket

Sitter och skriver en hemtenta med inlämning om cirkus en vecka, med uppehåll bara för att se Sex and the City där Samantha får bröstcancerdiagnos. Suck. Min tid för undersökning är inte förrän i slutet av nästa månad. Ibland känner jag att det är lugnt, andra gånger får jag panik. Vad händer med mitt liv om jag har cancer? Frågan är inte om jag överlever, frågan är hur det påverkar...allt.

Mr cc är underbar. Han kanske inte friar precis, men han pratar om underredesbehandling till vår fina bil, ringer mig flera gånger om dagen och bara...ja, han är mr cc. Nu börjar jag snart lipa.

Mobbo X motiverar mig att börja träna igen. Han och hans söta kattbebisar kommer gärna till oss på besök. Gissa om det blir populärt hos lillan! Jag skulle gärna adoptera både bror och mjuka kissekatter. Då får jag åtminstone en vuxen till i huset på heltid och två små varma kärleksbollar som kan väcka mig om morgnarna med att trampa på mina ömma bröst, som bonus. Katterna alltså.

Fast det kanske är lika bra att mr cc jobbar som han gör. Skulle vi tröttna på varandra om vi bodde ihop på heltid? Jag vet inte. I mina fantasier gör vi inte det, men vad har de med verkligheten att göra? I mina fantasier är jag frisk, ung, smart och vacker i evighet. Amen.

Min dotter är hands down världens finaste, smartaste, coolaste unge. Nu ska jag gå och kolla på henne medan hon sover.

Bra idé - dålig idé

Först måste jag få ställa en retorisk fråga. Vad är det som flyger i mina grannar vid nio på kvällarna, som gör att de måste smälla i dörrar och flytta möbler, spela musik och skrika? Högljudda "diskussioner" föres lämpligen på dagtid, tack!

Jag börjar misstänka att den lägenheten är jinxed. Folk bor inte kvar där särdeles länge och de som bor där är alltid...ovanligt nattpigga (nu var jag diplomatisk). Alla andra i huset är så försynta så. Faktiskt har jag vid flera tillfällen kommit på mig själv med att tro att det finns en lägenhet till här, en hemlig en som ingen känner till där det bor en trollfamilj.

Nu var det inte alls detta jag tänkte skriva om, egentligen. Här kommer en liten punktlista med bra, respektive dåliga, idéer.

Bra idé*:

• Plugga till tentan i god tid.
• Planera sin tid lagom mycket.
• Träna regelbundet.
• Äta varierad och sund kost.
• Städa ibland.
  

Dålig idé**:

• Hälla vatten över grenuttag (ger visserligen spännande, elektriska ljud. Men ändå).
• Göra allt utom att plugga när man har tre tentor på två veckor.
  
• Tappa mobilen på bussen.
  
• Tappa mobilen på en buss till efter att man fått tillbaka den. Samma dag.
• Glömma tvätt i torkrummet.
• Sträckläsa en bok*** hela natten när man måste upp nästa dag.
  

*Egentligen har jag inga bra idéer. Det där lät mest som sunt förnuft och förmaningar jag hört av någon annan. Att det bör vara bra idéer antar jag bara genom att testa motsatsen. Detta är alltså en kontrafaktisk lista. Motsatsen till ibland är "ytterst sällan", om någon nu undrade.

** Den här listan är idel egna erfarenheter, massor av "don't try this at home kids, cause I did and look where it got me". Jag har inga "gör såhär istället", tyvärr, bara en massa "no no".

*** Det är väl ingen som i sina vildaste fantasier får för sig att det skulle vara skolrelaterad literatur?? Menar väl det.

Varm och svettig

Mymlan vill gärna se hur långt en kedja kan gå från en blogg till en annan. Alltså, den som läser Mymlans eller något av de andra blogginläggen med rubriken "Varm och Svettig" uppmanas att skapa ett inlägg med samma rubrik och länka till Mymlan samt till den man såg det hos. I mitt fall var det hos Hosanna.

Senast fredag kl 21 slutar vi, annars finns det väl ingen ände på eländet :)

Typiskt om strejken

Jag sympatiserar med sjuksköterskestrejken, och även med tredje man som drabbas av den eftersom jag är tredje man. Mina knutor i bröstet väntar snällt på att de får högre lön. Hoppas det blir snart.

Tentaplugg

Tentan: Hej, det är jag igen! *ler ondskefullt*

Chilin: Usch inte DU nu igen :( Om jag fixar dej nu så ses vi aldrig mer sen. Eller hur?

Tentan: Höhö... Sånt önsketänkande! *elakt flin* Nu ska vi allt se vad du tål, jag är extra svår!


Ja, så är det. Ni förstår vad detta innebär va? Min lägenhet kommer att bli skinande ren, barnet kommer att få massor av "kvalitetstid" och jag kommer att besvara all epost inom fem minuter. Släkten kommer att besökas, vänner kommer att ringas till och böckerna i bokhyllan sorteras i bokstavsordning efter författare och i kronologisk ordning inom varje författare. Det enda jag inte kommer att göra, förrän möjligen två dagar innan den förfärliga tentamen, är att plugga.

Green Chilis Fisksoppa

I helgen är det trädgårdsarbete hos päronen som gäller. Jag, mr cutey cute och lillan rensar ogräs och äter god mat. Jag har lovat att dela med mig av receptet på min i vissa kretsar berömda fisksoppa, nu är det alltså äntligen dags.

Green Chilis fisksoppegryta (4-6 pers beroende på om det är förrätt eller varmrätt):

250 gram fryst torskryggfilé (2 st)
500 gram krossade eller passerade tomater (ICA tetrapak)
0,5 zucchini (om den är stor, annars 1 liten)
1 stor gul lök
1 stånd fänkål (eller 2 små)
1 kuvert saffran
1,5-2 tärningar fiskbuljong
1 dl torkade röda linser
5 dl vatten
3 dl vitt vin (jag tog Mauro från låda)
smör till glasering av grönsakerna, 1-2 msk beroende på stekjärnet.
salt och vitpeppar efter tycke och smak

Ta fram den frysta fisken så att den får tina något under tiden du förbereder resten. Låt den ligga kvar i sin förpackning tills det är dags att dela den i kuber. Skölj, ansa och dela grönsakerna i bitar. Ta den storleken du gillar, jag brukar ha ganska stora och delar zucchinin först i 1-2 cm skivor och sedan "kvartar" jag dem. Glasera* grönsakerna på låg-medelhög värme. Häll 4 dl vatten i en liten kastrull, låt koka upp och ha i 1 fiskbuljongtärning och de röda linserna. Koka knappt mjuka i 9 minuter. Häll krossade/passerade tomater och 3 dl vin i en stor kastrull/gryta. Spara tetrapaketet från tomaten. Låt koka upp på medelhög värme. När linserna är "färdiga", häll i dem i tomatkoket. Salta och peppra och tillsätt saffran på de nästan färdiga grönsakerna. Rör om ordentligt och låt det steka med en stund. Häll den kvarvarande 1 dl vattnet i tetrapaket från tomaten. Ha i saffransgrönsakerna i tomat- och linskoket, vispa ur pannan med vattnet från tetrapaket och häll i det också. Dela fisken i 2 cm kuber ca (det är inte så noga) och tillsätt. Låt sjuda upp och ha på låg värme tills fisken är klar (vit rakt igenom).

Fisksoppegrytan tjänar på att tillagas dagen innan servering, då smakerna mognar.

Serveringsförslag: Vitlöksbröd eller kuvertbröd med smör till, visp- eller matlagningsgrädde att hälla i själv efter behag. Räkor är också jättegott att ha till, skalas och tillsätts isåfall vid serveringen.

1 portion, ifall det serveras som varmrätt och utan tillbehör ger 244 kcal, förutsätter att halvtorrt vin 12.5 % används vid tillagningen.




* Stek mjuka men bryn ej

Surtant och balsampromenad

Glömd gympakasse, tvättid, läkarbesök, tvätt igen, lunch med ny väninna "K". Tvätt igen, klar två minuter innan tvättidens slut. Jag har ingen optimistklocka. Sur tant stod och väntade, kallade mig nåt onämnbart när jag gick ut. Stackars människa, hon måste ha haft en riktigt dålig dag.

Härlig kortpromenad med dottern, goa fd grannen och hennes hund var som balsam för själen. Åh solljus!


Jag har nya fräknar, precis som det ska va!

Något galen helg

Fredagen har jag inte så mycket att säga om, mer än att det var fantastiskt härligt att få hem mr cutey cute igen. Den första dagen försvinner alltid alldeles för snabbt, förmodligen för att den är superhärlig. Det fantastiska vädret gjorde sitt till.

Lördagen. Oj. Utekväll med mr ccs föredetta arbetskamrat och dennes kusin, plus tillhörande "crew". Förfest i en håla jag aldrig hört talas om förut. Fest mitt ute i ingenstans på ett ställe med förfärlig musik. Allt det där visste jag såklart redan innan jag satte foten där, men jag hade inte kunnat ana vidden av misären.

Först höll vi på att inte komma iväg, för att jag hade hittat på en massa saker vi skulle göra; sätta på skattemärke på bilen (jo, sånt kan ta tid), jippo ute hos päronen och sen packa en massa. Ja, för det duger inte att bara ha ett ombyte om man ska sova borta och sen gå iväg nånstans nästa dag. Det tar ett par timmar att köra dit vi skulle och vi kunde ju inte precis köra raka vägen dit själva. Som tur var ställde svägerskan, S, upp och skjutsade. Stackarn missade sina egna planer bara för att vi var försenade. Usch, stress gör mig mer förvirrad än vanligt*.

Väl på förfesten möts vi i dörren av en liten flicka på sisådär en fyra-fem år. "Jaha, barnvakten har inte kommit ännu" tänkte jag, helt felaktigt såklart. Barnvakten var redan där. Faktum var att förfesten var hemma hos en småbarnsfamilj, med en kompis på besök dessutom (fem år hon också tror jag). Mamman rökte inomhus och bredvid satt hennes gravida syster och rökte hon också. Folk svor, berättade slagsmålshistorier...och på väggarna hängde halvnakna bilder på sagda mor. Släpp ut mig. Lekte lite med barnen och försökte få tiden att gå medan vi väntade på att komma iväg. Kräv körkort för att få skaffa barn!

När vi väl kom dit började jag fylla på, för det fanns inte så mycket annat att göra. Folk runt omkring föregick gärna med gott exempel. I efterhand berättade mr cc att det fanns en hel del "prospects" där, tydligen vid vårt bord dessutom. Bara så ni ska få en idé om vad det handlar om så spelades det dansbandsmusik, jag tillbringade mesta delen av tiden med att hångla upp min pojkvän och pussade på och dansade med en annan killes tjej**. Något överförfriskad slutade natten, runt halv ett, med att jag knappt medvetet satte mig i bilen påväg hem och högljutt bad mr cc att sluta äta dillchips så att jag skulle slippa kräkas i vår bil. Jag klarar helt enkelt inte av alkohol i stora mängder längre. Note to self: Du har fyllt 30 och är praktiserande deltidsnykterist***!

Sen var det söndagen, ja. Nämnde jag att vi skulle på mr ccs släktings kalas på söndagen? Höhö. Minns inte riktigt hur jag kom i säng, men jag fick av mig kontaktlinser och lite grand av sminket åtminstone. Resten satt under ögat när jag vaknade för andra gången klockan halv åtta av att svärmor och svägerskan skulle ut med hästarna eller nåt. Sen hade jag precis somnat när mr cc fick för sig att det var trist att vara vaken ensam, eller någonting närbesläktat. Jag hade precis så ont i huvudet och mådde exakt så illa som ni kan föreställa er. Troligen värre. Försökte somna om, fick en katt i huvudet. Sen två katter trippandes över mina ömma bröst****. Det blev inte många timmars sömn den natten kan jag avslöja. Jag var ett veritabelt vrak. Fick i mig en banan och lite drickyoghurt innan det var dags att ge sig iväg på kalas med stora tjocka svärsläkten. Som genom ett under försvann den värsta bakfyllan i bilen på vägen dit och allting gick bra. Lyckades tillockmed äta av den goda maten som serverades.

Så. Det där var min något galna helg. Gonatt ;)


* Det ÄR faktiskt möjligt.

** Det var iallafall ganska trevligt, tyckte mr cc också!

*** Ja, vad heter det annars när man inte dricker till ordentligt mer än på sin höjd en gång i kvartalet?

**** PMS!

Hjälp till självstjälp

Som ni säkert vet har jag försökt sluta snusa tidigare i år*. Det gick inte så värst bra, och jag insåg hur dumt det var att börja snusa för att sluta röka. Det var helt okej att byta ut några prillor mot nikotinfritt snus, men det var (som tur är) ungefär lika dyrt och rann därför ut i sanden. Nu visar det sig att det motsvarar att ha godis under läppen vad gäller kariesangrepp. Hu vad gräsligt (varning: väldigt äcklig bild)!

Nä, jag säger som jag sagt tidigare; det bästa sättet att sluta snusa är att aldrig börja.

Inlägg om min något galna helg kommer förhoppningsvis ikväll... ;)



*Sök på "snus" på bloggen så dyker det upp ett gäng inlägg.

Kålrabbi

Kålrabbin är en underskattad, om inte helt av vår generation bortglömd, grönsak. Tyvärr får folk för sig att den endast går att äta kokt - och då anser jag inte att den riktigt kommer till sin rätt. Skär bort skal och stabbiga delar och dela den i stavar. Ringla över någon god olja, gärna valnötsolja, samt droppa över pressad citron. Krydda med havssalt och lite svartpeppar. Njut.

Grön sparris

Åh vilken underbar primör sparrisen är! Jag brukar tillaga den väldigt enkelt, och den fungerar då som tillbehör till det mesta - stekt/grillad halloumi (cypriotisk ost) är min favorit.


Ljummen sparrissallad á la Green Chili:

1 knippe grön sparris
halverade körsbärstomater (cocktailtomater) i valfri mängd (jag tog 10)
1 klyfta färsk vitlök eller ett gäng blad ramslök
någon god olivolja, gärna smaksatt
pressad citron
några nypor havssalt
svartpeppar
smör till stekning

Stek den sköljda och ansade (ta bort den nedre, stabbiga delen) sparrisen i smöret på medelhög värme tills de är knappt mjuka. Blanda tomat och sparris samt finhackad vitlök eller strimlad ramslök på ett serveringsfat. Ringla över olivolja, skvätt över pressad citron, smula över havssalt och svartpeppar. Blanda, servera, njut!

L-word

På vardagskvällarna, och på de ovanliga helgkvällar då varesig dottern eller mr cutey cute är hemma, hyr jag romantiska komedier och dricker rödvin. Ibland är jag ensam, ibland tittar jag med en tjejkompis. Oftast är de lätta att förutse. De slutar alltid lyckligt och oerhört romantiskt.

Ibland, som ikväll, undrar jag varför jag tittar på romantiska snyftkomedier. Är inte de mest till för singlarna? Kanske jag saknar romantiken, fast mr cc är fin på så många sätt. Visst gör han goda försök, köper blommor för att göra mig glad eller säger "älskling" ibland. Tyvärr är han snabb att påpeka att det bara är för min skull. För att jag ska bli glad, inte för att han egentligen menar det, eller? Det är väldigt, väldigt sällan som han yttrar L-ordet och då alltid med ett äcklat uttryck. Usch, kärlek! Som om han gick i förskolan fortfarande, ni minns den tiden då tjejerna fortfarande jagade killarna med pussar och killarna ännu inte drabbats av hormonchocken i tonåren. Jag tror ju att han älskar mig ändå, men jag kan inte hjälpa det om jag saknar romantiken.

Om han älskar mig, varför är då ordet så laddat och svårt? Efter tre år börjar jag undra lite. Over and out.

Sångfågeln vaknar

Idag när jag och dottern tog en liten promenad i stan, råkade jag titta upp precis när två fantastiskt söta små finkar* landade på en gren. Det blev att snabbt hala upp mobilkameran, fast självklart blev bilden inte så värst bra. De var så vackra, så fria, så somrigt fladdriga. Allting står i blom här, det är lika varmt som på Familjeresan och året lovar att bli lika fantastiskt som jag trodde runt nyår.

Jag måste sjunga. Det känns i hela kroppen!

* Tror jag. De var gröna - då är det väl grönfink? Jag måste köpa mig en fågelbok!

Sommarkänsla

Är du äckelmagad läs inte detta!

VAB (Vård Av Barn) är bara tillämpligt om man har en inkomst, vilket jag då inte har. Alltså ingen VAB, utan bara lite trevlig långhelg (hoppas det inte blir längre än så) med min sjuka dotter.

Min underbara mor erbjöd sig att passa lillan under hennes sjukdom, men det finns två saker jag helst tar hand om själv; städning av min egen toalett samt lillans kaskadspyor*. Inte vanliga spyor, nej nej, kaskadspyor. Förra gången hon var såhär sjuk orkade jag inte ens skriva om det. En anledning till det kan förstås vara att jag strax innan dess skrivit om hur sällan hon är sjuk. The irony of it all. Nu ställer jag in min tenta, för oavsett vilka andra anledningar jag än må ha att vårda barnet själv när hon mår såhär dåligt, så är den viktigaste att hon vill det. Ingenting känns tryggare än när ens förälder släpper allt och tar hand om en när man är sjuk. Jag är av uppfattningen att det dessutom påskyndar tillfrisknandet om man blir lite lagom ompysslad.

Stackars barn, inte kul att spy, och hon såg så mycket fram emot att träffa mobbo X och katterna igen i helgen. Det får bli en annan gång.

Gonatt för den som får sova, nu måste jag tvätta**!

* Denna gången spydde hon åtminstone inte ner hela mig. Å andra sidan höll jag mig frisk förra gången...undrar om det finns något samband?

** Jag är medveten om att det finns läbbigare saker än att tvätta av bitar av uppspydd mat från lakan och örngott, kuddar och golv och allt vad det kan vara. Detta är ändå äckligt nog, blä! Kunde jag förresten nånsin få göra detta vid nån annan tidpunkt på dygnet, så vore jag tacksam.

Våldtäkt handlar inte om sex II

Malin Wollin har retat upp sig på temat från gårdagens inlägg. Det kommer troligen bli en följetong eftersom hon inte kommer till poängen riktigt. Faktum är att den största andelen våldtäkter sker, inte ute på lördagsnätterna på väg hem från krogen som man kanske tror, utan inomhus och allra oftast av en känd gärningsman. Vet folk om att våldtäkt inom äktenskapet är kriminaliserat sedan 1965? Innan dess hade alltså en man rätt att ta sin fru med våld. Inte förrän det blev skillnad på att ha samlag och att bli tvingad till förnedring och integritetskränkande behandling kunde vi alltså få en lag mot våldtäkt inom äktenskapet.

Kom inte och säg att en tjej med kort kjol vill bli våldtagen. Hon kanske vill ha sex, men hon har rätt att välja med vem, när och hur. Basta.

Våldtäkt handlar inte om sex

Våldtäkt är förvillande likt en sexuell handling. Faktiskt så lik att människor misstar sig, och innerst inne tycker att "den där tjejen* borde haft vett att inte gå klädd sådär" eller "hånglade hon upp honom innan så visste hon väl vad hon gav sig in på". Ingen är förvånad, detta är en frekvent förekommande syn, och de som inser hur fel detta låter och hur galet det blir när man skuldbelägger offret försöker frenetiskt få upp frågan, belysa den och få andra att inse att det inte alls är offrets fel. Tyvärr verkar det inte gå fram, när var femte ung anser att kvinnan i vissa situationer får "skylla sig själv". Varenda människa inser ju att vissa beteenden är behäftade med risk! Klär jag av mig naken på stan mitt i natten och i det värsta området är det säkert att likställa med att be om det. Gå i fel område vid fel tidpunkt med fel attityd, så är det samma sak som att begå självmord. Eller? Våld anses ju kunna provoceras, så varför inte våldtäkt?

En stor del av problematiken ligger i hur vi ser på våldtäkt som handling, samt hur det definieras i svensk (och internationell) rätt. Kort sagt är våldtäkt enligt svensk lag att man med vilje (uppsåt) använder våld eller hot om våld för att tilltvinga sig samlag. Varför är då detta problematiskt?

Jag skrev i rubriken att det inte handlar om sex. En kvinna kan klä sig utmanande, hångla upp någon och gå hem till honom i syftet att ha sex - och ändå bli våldtagen! Sätt er själva i situationen om det är svårt att förstå. Vissa saker kanske du inte vill gå med på att göra, du kanske inte har lust att göra saker i en viss takt, eller du kanske inser att om vissa saker stoppas in för snabbt på något ställe riskerar du att gå sönder. Ska det vara okej att göra vad som helst med dig bara för att du ville göra någon del av sakerna?

Män våldtar inte för att de är kåta, inte i första hand. Det finns mängder med böcker på området.

"Förövare beskriver ofta sig själva som maktlösa och att de upplever känslor av vanmakt något som till slut måste få utlopp vilket i de här fallen handlar om våldtäkter." (Kwarnmark, E., & Tidefors Andersson, I. (1999). Förövarpsykologi. s 66-67 Stockholm: Natur och Kulturs.)

"Många av dessa mäns relationer till känslomässigt betydelsefulla
personer är konfliktfyllda. Den vrede och förbittring som växer ur
dessa relationer kommer att flyttas över på andra. Våldtäktsoffret
blir måltavlan för förövarens hämndlystnad. Hämnden offret
utsätts för är en handling som utlösts av något som offret inte har
del i" (Hedlund, E. (1989). Med könet som vapen och värn. s. 29 Stockholm: SESAM ).

Makt. Han tar makten. Det handlar inte om sex.

*Det är ovanligt att kvinnor våldtar, men även män blir våldtagna - det får vi inte glömma; får män som blir våldtagna också skylla sig själva?

Vårkänslor i kvadrat

Nu, nu äntligen är det vår! Var jag någonsin tveksam till huruvida jag blev tröttare under det mörka halvåret är allt tvivel som bortblåst, med hjälp av de friska och småkyliga vårvindarna som är vackert ackompanjerade av värmande sol.

Inte nog med att jag klarar mig med något mindre sömn; jag märker av ett ökat intresse av intimt umgänge med pojkvännen dessutom. Kanske det är för att man slipper vira in sig i murriga kläder?

Jag läser 175% sisådär och har precis fullt upp hela tiden, fast jag ska nog hinna med lite tv ikväll ändå. Jo, jag vet att jag inte ser på tv...men ni vet hur bra Sex and the City var i början? Nu har skaparen till den serien gett sig in på ett nytt projekt, Cashmere Mafia, som sänds på måndagskvällar klockan 21.00 på kanal 3.













Har ni missat den är det synd om er, faktiskt, för det är redan på avsnitt 5. Jag har sett alla :) Då vet ni alltså vad jag gör ikväll. Vad ska ni hitta på?

bildkälla: tv.nu

Dubbelt upp

Har haft en konstig trötthet i kroppen. Lyckas inte skaka av den, sover dåligt på nätterna. Har mått lite allmänt illa. Testar gerimax ginseng och shisan (med rosenrot och rysk rot och shisandra, vad det nu ska vara bra för), mest för att orka med att öppna ögonen. Går ett par olika kurser nu som alla behöver bli klara innan sommaren. Det blir inte riktigt dubbelt, mer som en-komma-sjuttiofem gånger heltid. Tycker att det räcker mer än väl och blir över dessutom. Längtar till semestern!

Föräldramöte och snart skolstart för lillan. Jag brukar inte skriva om hennes far särskilt ofta, men idag är jag lite extra trött. Jag är inte din sekreterare din tölp!!! Så, nu känns det genast bättre.

Vet inte varför jag tar på mig extra saker i skolan. Vet att jag är en av få "singelmammor" och bland de absolut yngsta föräldrarna i lillans klass. De andra är ju två föräldrar per barn, jag är garanterat inte två även om mr cutey cute är en pärla ibland*. En del där tycker allt att jag är lite märklig, det har jag fått höra av en tjej som ibland sitter barnvakt till både lillan och ett annat barn i klassen. Med risk för att låta barnslig: Orka liksom.

Balkongen har gått från skräphög till att vara ett fint litet ställe att fika eller sitta och läsa på. Mängder, mängder av blommor - fast mr cutey cute tycker vi borde hänga upp något på väggen också. Han köpte fina utemöbler till oss. Våra utemöbler. Vår bil. *smakar på det* Vår. Våra. Jag är lycklig.

Ps. Jag vet att jag inte läst eller kommenterat på ett tag. Kommentarer kan dröja ett tag, men jag ska börja läsa ikapp så smått - jag har inte glömt er :) Ds.


* Underbara underbara mr cc har både hämtat och lämnat och lekt extrapappa sista tiden. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Han har erbjudit sig, utan att jag alls har frågat. Det är bara så härligt och gulligt och omtänksamt och fint så jag vet inte vart jag ska bli av. Det finns hopp!

Be a Joyrider =)

Extra Extra Read all about it!

Nu är det äntligen bevisat, vin gör kvinnor kåta!* Jag förstår att detta måste komma som en chock för alla, detta att alkohol kan ha någonting med upphetsning att göra - men så är det uppenbarligen ;)

Två glas vin har de italienska forskarna kommit fram till är optimal mängd för att maximera lubrikationen och lusten. Fast Aftonbladets sexolog, ingen mindre än Malena Ivarsson!, betonar riskerna med för stort intag - again, we're SO surprised - och talar om ett eller två glas. Mer än så kan faktiskt minska lusten.

Artikeln ska ha ett stort plus för att de tar sitt samhällsanvar och påtalar hur tråkigt det är för barn att se sina föräldrar fulla. Tack Aftonbladet, tack forskarna, äntligen har vi alla blivit lite klokare!

Edit:

Nu får vi komma ihåg att detta enbart gäller kvinnor i fertil ålder. Det vill säga, det är kanske möjligt för kvinnor som passerat klimakteriet att bli upphetsade av vin, men rekommendationen för dem måste bli något annorlunda. Risken för bröstcancer ökar nämligen med hela 32% då kvinnor i den gruppen dricker ett till två "små glas alkohol".

Å andra sidan är det riskfyllt att vara kvinna och nykterist. Det är 50% större risk för personer i den gruppen att bli dementa, fast det gäller även de som dricker alkohol men undviker vin. Vilken sorts vin är egalt, drick rött eller vitt vin och minska risken för demens, med andra ord.

Bara så att vi vet. Kvinnor, prioritera!

* Detta inslag fyller två funktioner. Dels är Chilin lagom trött på meningslösa "nyheter", dels vill Chilin kontrollera ifall sex på bloggen säljer så bra som Ms40+ har fått erfara.

slutet av studietiden - oro

Kommer jag någonsin att få ett jobb? Idag är det inte alls självklart att få arbete ens efter avslutade studier, och i den här takten kommer jag aldrig att få ut min examen, åtminstone inte med det prefix jag haft i åtanke under alla år. Det är visserligen möjligt att få arbete utan att ha klarat några få poäng, men jag har studerat så länge nu. Ibland känns det hopplöst.

Jag har bara några få månader kvar, officiellt åtminstone. Tanken på magister har jag redan tidigare skrotat, ändå verkar det omöjligt att någonsin bli klar. Vissa kurser är helt enkelt inte min grej. Statistik tillexempel. Jag vill gärna skylla på mina lärare i matematik, men vad hjälper det? Det är bara jag som kan fixa detta. Istället skjuter jag upp och skjuter upp, hittar andra saker att göra. Städar lite. Tittar på nyheterna. Försöker lösa världsproblemen.

Kommer jag någonsin att få ett jobb? Andra i min ålder har redan arbetat ett antal år, har ääärfarenhääät och referenser. Jag har arbetat lite via ett bemanningsföretag, men aldrig inom mitt studieområde. Varför ska någon anställa mig, när jag inte är så säker på att jag hade anställt mig? Jag är inte ung nog att ge rätt till minskad arbetsgivaravgift, har barn, är i barnafödande ålder, saknar relevant arbetslivserfarenhet, är ingen VG-student.

Möjligen om jag tar de där sista poängen, kanske att jag har en chans då. Fast jag egentligen har så mycket att ge redan nu, inte vill annat än att arbeta bra och visa att jag kan. Jag vill lära mig mer, men det jag behöver lära mig kan jag inte läsa mig till. Praktikplatser saknas. Trainee kan man bli, men då ska man i åtta fall av tio kunna arbeta minst ett par månader utomlands eller åtminstone resa runt i Sverige. Jag lämnar inte mitt barn ensamt så länge, inte ens om jag kan. Det är heller inget alternativ att ta henne med mig, eftersom hennes kontakt med sin far är så viktig.

Kommer jag någonsin att få ett jobb, ett jobb där min utbildning är relevant, ett arbete jag är stolt över att gå till, som motiverar, utmanar och utvecklar mig? Någonstans där jag kan trivas, där människor är positiva och glada och den enda jag behöver tävla emot är mig själv? Där vill jag bo. Ser jag en chans så tar jag den.

Det värsta av det värsta

Sov gott lilla Engla, hoppas det finns någonting fint efter detta livet och att du funnit ro. Må slutet ha kommit snabbt, ditt lidande varit kort och din familj lyckas gå vidare på något sätt i framtiden.

Strandpromenad

Hård yta

Jag hörde på texten att det skulle beröra henne djupt, så jag tog hennes hand. Muren rasade och hennes ögon glänste av tårar. Det är skönt att vara den som ser insidan, hur mjuk hon är inuti, fast det gör ont ibland.

Skum sjukdom

Vet inte riktigt vad det varit med mig de senaste dagarna. Fick frossa natten till igår och kunde sedan inte äta någonting under gårdagen - försök resulterade i att det kom upp igen. Sov mest hela tiden, ingen direkt feber och inget kör med magen heller. Läkaren hittade ingenting fel med mig. Idag på eftermiddagen, efter att ha sovit hela natten och halva dagen, är jag frisk och pigg igen. Mycket märkligt, men jag klagar inte :)

Hoppas alla får en fin helg, själv ska jag koppla av och ta det lugnt.

Recension av "Alice handlar några saker"

"Alice handlar några saker" av Victoria Hammar och Amanda Eriksson är en barnbok ur Klumpe Dumpe-serien från Rabén och Sjögren. I samma serie återfinns bland annat klassiker såsom "Pippi flyttar in" av Astrid Lindgren. Boken kan köpas på exempelvis Bokus för en billig peng, eller lånas på biblioteket alldeles gratis!

Boken handlar om lilla Alice, ungefär tre år, som tar sin mammas plånbok och går med sin nalle som sällskap till affären. Där plockar hon till sig en del varor, smakar lite av alla sakerna och betalar. När hon kommit hem bjuder hon föräldrarna på allt det goda hon köpt. Bokens skriftspråk utgår från det lilla barnets grammatik, exempelvis "mammas plånbok ha".

Bokus säger såhär om boken: "En färgstark och självständig liten tjej i den första av böckerna om Alice."

En annan recensent uttrycker det såhär: "En fint tecknad bok, men innehållet som uppmuntrar till att provsmaka allt innan man betalat gör mig som småbarnsförälder smått gråtfärdig". Mamma Anna

Mitt bidrag är som följer. Vem har egentligen skrivit denna boken? Det kan inte vara omedvetet att barnet stjäl sin mors plånbok, går iväg helt själv utan att någon reagerar, äter från varorna i affären och lyckas betala!!! med sin mammas plånbok och allt detta utan att någon vuxen - för där är många "tanter" - undrar var lilla flickans mamma är.

Under hela läsningen väntade jag på vändningen, det där som skulle göra boken värd att samsas med Astrid Lindgrens odödliga verk. Kanske mamma och pappa skulle undra vart dottern tog vägen? Nog ska väl hennes mor och far, förståndiga vuxna som de är (hmm?), tala lite förstånd med lilla Alice om vikten av att inte ge sig av utan att tala med dem först? Förvånansvärt nog lyckas författarna helt utmanövrera sig själva och schabblar bort alla chanser till återhämtning. När lilla Alice kommer hem bjuder hon mamma och pappa på det hon köpt och sen tar boken slut. Mamma och pappa är tysta, ingen säger någonting och alla ler. SLUT.

Till råga på eländet används ett språk som är under all kritik. Vill jag att min dotter ska lära sig dålig grammatik är det bara att strunta i att läsa för henne. Min dotter tyckte inte ens att boken var rolig, bra, underhållande, motiverande eller någonting annat - hon var bara besviken (hon hade fått den som gåva av någon annan). Hon såg så mycket fram emot att få en bok att läsa helt själv. Jag är emot bokbål som generell företeelse, men i detta fallet är det mer än motiverat.

Billigaste-samtalsjakten

Har kollat upp lite abonnemang och kontantkort och det verkar som om halebop och parlino slåss om förstaplatsen bland kontantkort. 3 förlorar på att man måste ladda med minst 150 kr per månad för att få gratis samtal (visserligen då även sms) inom samma nät. På halebop är det 45 kr, vilket jag tycker är en rimlig summa. Faktiskt är abonnemangen inte fördelaktigare än kontantkorten, vilket förvånar mig. På halebop får man visserligen 3000 sms och kanske en telefon om man binder upp sig, men där står inte tydligt att man ringer gratis inom nätet då - vilket man gör ifall man har kontantkort. Slippa bindningstid är ju ett plus i sig, det ger friheten att välja om så snart det dyker upp någonting fördelaktigare. Parlino har inget abonnemang (än), de är bra såtillvida att man ringer gratis (plus uppkopplingsavgift som är något högre än halebop) till fler nät, dock ej alla. Det förutsätter att man vet exakt vilket nät alla nyttjar - någonting jag starkt ifrågasätter då man idag fritt kan flytta över nummer mellan olika operatörer. Tidigare var det enklare, då hade exempelvis alla europolitan (sedemera vodaphone och numera telenor) samma riktnummer*, tror det var likadant med andra operatörer - jag har inte stenkoll.


* Det var bättre förr, åtminstone.

Några frågor

Om de sänker arbetsgivaravgiften, varför får vi inte högre lön?

Vilket är det billigaste mobilabonnemanget?

Varför går jag inte och lägger mig i tid?

Hur kan det komma sig att när ämnet är intressant lyckas föreläsaren alltid tråka ut mig?

Ska naglar verkligen flisa sig såhär?

Varför börjar jag alltid så makro och slutar på dagisnivå? Gonatt :)

Nyheter från fronten

Meta, typ:
Det är inte precis som om jag inte haft något att skriva om, det har mest saknats tid. Faktiskt har de senaste dagarna varit toppen...utöver möjligen någon timme för lite sömn eller lite stress här och var. Jag retar mig på att jag inte har hunnit dammsuga än, fast det var inte det som var poängen. Om jag mår jättebra och är mitt uppe i fantastiskt härligt och relativt friktionsfritt men händelserikt liv har jag inte tid att stanna upp och tänka. Inte tid att skriva. Jag tror jag är såhär; väldigt mycket fokus på en sak, väldigt engagerad och intensiv och sedan tar det bara stopp i perioder.

Personligt pladder:
Varför är jag så intensiv vid fel tillfällen? Behövande och klängig när jag borde vara blasé eller åtminstone positiv och lätt att ha att göra med? Egoistisk och självcentrerad när jag borde tänka mer på andra? Varför ställer jag så enormt höga krav på mig själv, tror jag att jag är nåt slags helgon som står över alla andra och måste vara perfekt jämt? Hybris. Släpp ner håret, släpp kraven och tillåt dig själv att vara lycklig, kvinna. Sluta upp med att klänga och hålla fast vid bara för att du är så rädd att lyckan ska flyga sin kos genom första öppna fönster. Frisk luft har aldrig skadat någon, däremot kan man kvävas, försök att komma ihåg det. Note to self: Blogga inte osammanhängande, det är inte snällt mot stackarna som försöker läsa. Kanske dela upp inlägget i olika delar med rubriker? Bra idé, så kul att jag kom på den *fixar rubriker*.

Vardagssnack och mer pladder:
Födelsedagskalaset var en succé! Alla överlevde den helt vegetariska buffén, pajerna räckte trots att S inte dök upp* och jag lyckades undvika hjärtattack trots att Älvan varesig dök upp eller hörde av sig förrän sent på kvällen**. Jag fick så mycket saker så jag tänker inte ens försöka rabbla upp dem alla, personliga och fina presenter. Mr cutey cute överraskade som vanligt med att låtsas ge mig någonting litet och gulligt som visade sig vara någonting mer. Kan se fram emot en resa i sommar :) Ska villigt erkänna att jag blev lättad över att inte alla kom med så extravaganta gåvor, det vore helt omöjligt för mig att någonsin återgälda! Vad är det förresten med gåvor som gör mig knasig? De är svåra att tänka ut, ibland pinsamma att ta emot (särskilt stora, dyra saker) och jag är alltid så rädd att bjuda folk för att jag tror att de tror att jag förväntar mig en massa dyrt. Jag som bara vill att folk kommer på fest. Men jag är nog bara nojig som vanligt. S skulle säga att jag tänker för mycket. S skulle nog ha rätt. Nu är det dags för mig att sova.

Gonatt!

* Jag förlåter dig, särskilt efter den personliga och söta presenten. Men kortet, det ska du få igen för ;)

** Usch. Gör mig inte sådär orolig igen. Jag var så *tummen och pekfingret nästan helt ihop* nära att ringa polisen. *kramar om*

Lite synd...

...är det allt om mig. Varit uppe sedan tre inatt, isäng om fem minuter dvs midnatt och upp igen vid sju. Snuset är slut. Tvättmaskinen låste in min sista tvätt eftersom jag inte öppnade den innan elen stängdes av. Måste stå och vänta utanför klockan åtta imorgon, och störa nästa stackare som har tid då.

SUCK!

Tur det är en ny dag imorgon ...

Bestyr

Ja, nu är det bråda dagar. Det ska planeras, köpas in och lagas mat och dekoreras inför festen i helgen, ett kärt besvär. Lillan ska firas hon också, presenter slås in, osa tas emot. Om jag inte hör av mig till er på ett tag, om jag är lat med inlägg och kommentarer, så hoppas jag att ni har lite överseende. Har lyckats dra på mig herpes av all (visserligen positiv, men dock) stress.

Tyck inte synd om mig! Det går över och snart får jag umgås med de flesta av dem jag älskar här i världen :)

Greenchili firar 30 år!

Ja, för det är ingen vanlig dag, det är Greenchilis trettioårsdag - HURRA HURRA HURRAAA =)

Känner mig manad att ta upp lite av det där man förväntas ha klarat innan 30. Körkortet såklart, check. Barn, check. Bröllop, fixat och skiljsmässan också. Utbildning...nja, tillräckligt nära, det får räcka att det blir samma år. Jobb, lite ibland iallafall. Men viktigast av allt är väl de nya insikter åren har fört med sig. Jag har egentligen bara en sak att säga, en viktig:

Acceptans och tacksamhet för med sig ro och lycka. Upprepa, förstå det och applicera det och du kommer förstå vad jag menar =)

Ha en trevlig annandag påsk och ta vara på er! // Chilin, numera i vuxen ålder

Glad Påsk!

Lillan har varit sjuk, så bloggandet har fått stå tillbaka lite som ni förstår. Nu mår hon bättre och allting är toppen! Ser faktiskt fram emot att måla lite ägg på lördag tillsammans med min mamma och dottern. Vädret är konstigt, ska tydligen bli snöstorm snart igen. Ändå håller vårkänslorna i sig, det är väl märkligt! Mr cutey cute har nog sällan varit så saknad som just nu, men det har nog sin förklaring i tidigare år då vi "alltid" blev ihop igen vid denna tiden.

Till min mamma

Traditionellt tacktal till min mamma hålls i nära anslutning till min födelsedag varje år sedan jag fyllt 13. Oftast håller jag det liiite mindre...eh...känslomässigt än såhär, men här behöver jag inte hålla tillbaka! Inlägget inspirerat av en artikel om kändismammor som ger vanliga mammor ångest. Sådan ångest behöves icke om man har sunda förebilder, sådetså.

Tack mamma, för att jag finns, för dina varma kramar, din omtanke när jag var liten och sjuk, promenaderna i parkerna, skogarna, att du alltid trott gott om mig, att du aldrig snackat skit, aldrig ljugit eller intrigerat, för att du är en underbar mormor - för att du finns här för mig.

Jag är så glad åt dig. Du är en fantastisk förebild som utan att ge mig prestationsångest visar hur man kan vara mamma utan att sluta vara sig själv. Jag är så stolt över dig, som trots alla bekymmer varit så stark och hållit ut, vuxit som människa, varit din egen. Du har min fulla respekt och min kärlek till dig får en djupare glans för vart år. Jag är skyldig dig mitt liv och till den dag jag dör kommer jag alltid att veta att jag haft en sådan tur som haft dig till mor.

Mera vardag till folket

Nu är det då dags för påsken. På förskolan har alla barnen pysslat, haft äggpickning, lyssnat på sagor om Jesus - utan att förstå varför, varit påskkärringar... Påskkärringar, ja. Här förutsätts det att varje förälder med självaktning plockar fram alldeles lagom för stora klänningen/kjolen i rätt brokighetsgrad och kan spöka ut barnen i sjaletter och söta små förkläden. Så näpet så. Men lillans klänning har hunnit bli för liten och hon kände sig inte alls särskilt fin i ersättningsklänningen. Barnen har hunnit lära sig att tråka varandra redan, såklart, det börjar på dagis. Den dagen blev inte så väldigt festlig för henne kan jag avslöja. Nå, det var väl inte så farligt. Inte värre än någon annan dag någon råkar ha på sig "fel" kläder. Usch.

Som jag nämnt tidigare har jag inga som helst planer på avancerat påskpyssel. Jag har varesig tid, råd, källarutrymme eller överdriven lust till dylika sysselsättningar. Snart är det dags för värsta hemska tentan, pengarna investeras i presenter och fest då lillan fyller år snart och jag ska ha stor baluns när jag fyller tredje nollan, källaren är sprängfylld med saker som ska läggas upp på tradera och jag vill mycket hellre använda den lilla tid jag får över till att promenera i den nya våren. Tack.

Mr cutey cute slipper alla påskbekymmer, han åker tillbaka till arbetet idag. Det är nog lagom med tiden han är hemma för ingen hinner tröttna och båda hinner längta. Idag är sista gången han träffar mig innan jag fyller 30...känns lite konstigt. Hur är man när man är 30?


Ps. ...och grodorna svarar? Ds.

Nu e det fredag =)

Oj, vad förvånade* vi blir!!!

Ajajaj amerikaner! Marknaden är sur, efterfrågan är seg och sjunkande, konsumenterna pessimistiska, allt är skit. Hjälp hjälp, vi klarar inte mer! Sänk räntan!!! Jaha. Inflationen går upp, fortfarande utan att konjunkturen tagit fart. Fler och fler arbetslösa. Hoppet (för börsen) är att siffror kommer in och visar någorlunda förändrade värden, åt det positiva hållet. Alla handlar på känsla...mest panik.

Är det bara jag som undrar ifall de som genomled 70-talets stagflation har tackat för sig, gått hem och dragit täcket över huvudet istället för att höja ett varnandets finger och sätta stopp för eländet innan det gått för långt? För nu är det bannemig kört, vi är redan där. Idioter!


Vad var det jag sa? Vissla på grodor, ja.

*För ett annat inlägg om guldfiskminne se här.

Lycka kan vara...

Det kan vara många saker; Att komma hem och alla kläder i klädkammaren är sorterade, kategoriserade och de som ska säljas fotograferade. Klädkammargolvet är dammsuget och rent. Eller när mr cutey cute läser saga för lillan, visar henne kort-trick och kortspel och samtidigt lär henne att räkna addition/subtraktion på ett särdeles pedagogiskt sätt. Kanske att när dagen är slut se honom ligga och läsa med fundersam min och lillan sova sött i sin säng, alldeles bekymmerslös. Lycka kan också vara att fälla några tårar varje gång jag läser "Flickan med svavelstickorna".

Lycka kommer i många former, storlekar och förpackningar. Jag har tur som är medveten om den när den infinner sig.

Vårstädning!

Ska jag städa och röja ordentligt så måste jag såklart ha fått inspiration någonstans ifrån. Denna gången vill jag skylla på Beerbelly och vårens ankomst. Beerbelly för att han bloggat om sin flytt; våren för att den ljusa tiden gör att det blir allt svårare att dölja den medeltidsröra som ska föreställa mitt hem. Ni vet själva hur det ser ut när dammet ligger tätt i luften och solen lyser in.

En del av min nyfunna energi kan förstås bero på träningen. Kom igång med den igen nu och tänker definitivt inte sluta. Endorfiner är verkligen helfräcka...ge mig mera =)

En bok om frid

Kiropraktorn jag går till är alltid så lugn. Fick låna en bok av henne om vår inneboende frid/nåd*. Jag har aldrig läst en bok så sakta, så noga, så avslappnad i kropp och själ. Den talar om för mig att det är bra att inte kämpa, att man ska låta sig själv lyckas utan ansträngning**. Det köper jag gärna.

Har aldrig tillåtit mig själv att sitta och äta äpple på en gräsmatta under en stor ek***. Det har verkat så improduktivt. Jag börjar tro att jag haft fel inställning och ingenting gläder mig mer.


* Hur översätter man "grace" till svenska egentligen?
** Då har jag ändå bara läst första kapitlet, jag som annars slukar böcker på en gång. Gissa om jag ser fram emot att läsa resten!
*** Min uppfattning om höjden av avkoppling och därmed lathet (ja, jag vet).

Helgen dårå

Fredag: Mr cutey cute hemma igen!!! Wooohooo, what else to say?

Lördag: Schlagerplåga...men dottern älskar skräpet. Vad ska jag säga? Tur för mr cutey cute att han lyckades smita ;) Han festar i nån lantlig håla på nåt disko med dåligt rykte. Hej och hå.

Söndag: Hoppas få sova längre än till åtta... fortsättning följer...

Mera vin och film till mig!! Skål!

Begreppet "Parsingel"

Inlägget inspirerat av Älvan, Å och otaliga andra som bloggar om relationer och de relativt nya i-landsproblem dessa för med sig. Jag har tidigare skrivit om hur lätt det är att bara lämna när det inte "passar längre". Nu tänkte jag gå in på att istället försöka diagnostisera min egen situation för att förhoppningsvis kunna bidra med någon liten insikt. Eller inte. Som jag nyligen konstaterade i ett nattligt samtal med Älvan finns det få saker som är svårare än att göra analyser där man själv är en del av ekvationen. Det finns få människor jag har så svårt att förstå mig på som mig själv. *ler*

Min relation med mr cutey cute skiljer sig från mina tidigare allvarliga förhållanden på ganska många plan. Vi lever skilda liv, vår relation är av karaktären "ad hoc", dvs något som hängs utanpå som tillägg till resten. Jag har ofta blivit förvånad och ställd av hans annorlunda inställning till tvåsamhet, men ändå kan jag se många fördelar, likaväl som nackdelar, för oss båda. Nu har vi varit tillsammans från och till i ett antal år, mer eller mindre exklusivt, nu i snart ett år i sträck.

Fördelar för oss båda är att eftersom vi har separata liv kommer en eventuell separation inte att drabba någon av oss lika hårt som den skulle göra ifall vi bodde ihop, bara hade gemensamma vänner osv. Dessutom ger det oss möjlighet att fritt och utan klagomål idka fritidssysselsättningar den andra är mindre intresserad av.

Nackdelen, åtminstone för min del, är att vi inte delar vardagen. Visst är det fint med helg och fest, lustfyllda möten och att allting är toppen jämt, men livet är inte så hela tiden. Bara att kunna ha någon att diskutera vardagen med är så mycket värt. Vännerna spelar en stor roll, nästan så att jag ibland tycker att jag har dem som partner mer än min pojkvän. Jag vågar be dem om hjälp och stöd på ett sätt som knappast är möjligt från mr cutey cute. Eller så är det det, men jag är feg.

Nu har någon företagsam människa myntat det nya begreppet "parsingel". Jag har en ambivalent inställning till detta. Å ena sidan har vi självständighet och personlig frihet, å andra sidan har vi tendensen till ytligare relationer vars lätthet att bryta innebär att den som behöver stöd knappt vågar be om det. Vi vågar inte vara så jobbiga och svåra längre, vilket i förlängningen kan drabba individer och således relationerna i sin tur väldigt hårt. Om vi inte ger allt av oss själva och inte heller får allt av den andre, hur ska vi då kunna få hela den fantastiska gemenskap och det partnerskap, det stöd i nöd och lust, som kommer av kompromisser och kamp minst lika mycket som av positiva händelser, glädje och kärlek. Om vi bara själva vill ha sockret och godiset, bara älska i lust, vad händer med oss då? Jag blir lite rädd, faktiskt.

Eftersom jag är vän av kommunikation i relationen har jag såklart delat med mig av mina synpunkter till mr cutey cute, som är underbar och fantastisk och vi försöker komma fram till en bra lösning för oss båda. Det där med kompromisser, alltså :)

"Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg"

End of rant / Chilin

Godkväll!

Det där med att gå upp 05.30 har gått sisådär. En fördel är att dottern åtminstone somnar i godkänd tid, runt 20-snåret. Nackdelen är att jag inte somnar tidigare än 23.30 hur tidigt jag än gått upp. Alltså blir det antingen så att jag försover mig, eller också sitter jag som en halvdöd zombie och lyssnar på dammig föreläsning. Lycka!

Ska äntligen få rensat upp här hemma. Städningen har fått stå tillbaka, även "vardagsstädningen", för andra saker. Träningen har knappt blivit av, kanske ett till två pass i veckan i snitt, istället för tre till fyra som planerat. Kass. Nå, nog räknas väl rensning av källarutrymme som träning? Menar väl det! Ska ta tag i det nästa vecka, då får jag in lite motion där. Får bli gymmet imorgon på något sätt...kanske om jag tar det direkt efter hämtning av barn från skolan? Vad jag än väljer att göra krävs noggrann planering, så är det när man är ensam med liten söt prinsessa.

Åh, vad jag älskar henne! Ni skulle bara veta hur mysig hon var vid läggdags idag. Jag fick minst tusen fantastiska prinsesspussar och varma, gosiga kramar dessutom. Tackar min lyckliga stjärna...hon är så fin! Fin, smart, näbbig...listan kan göras lång. Egensinning liten sötnos, precis en sådan som kommer att göra killar alldeles ifrån sig och driva dem till vansinne. Mamma Chili kommer att bli så stolt :)

Sov gott

Godmorgon!

Grusiga morgonögon bländades av allt det vita utanför fönstren. Frost. Snö. Is. Skrapa och sopa iskall bil. Halka över vägen fram till förskolan, glömt lillans vantar. Solen i ögonen på väg därifrån. Plötslig energi! Idag blir en bra dag :)

Nyheter med väder från GC

Dagen började något händelselöst med uppgivet lugn efter att jag vaknade en timme försent. Sedan dess har det inte hänt någonting av vikt att rapportera*.

Så till vädret: Rutorna behövde skrapas. Ungarna slogs med isbitar på skolgården i morse - det har varit minusgrader. Bilen ser helt torr ut nu, så då har det väl slagit över till plus. Den förbaskade solen skiner så att man knappt kan se nåt alls. Får väl vara tacksam att den förnicklade kastvinden har lugnat ner sig så att det går att köra utan att behöva hålla krampaktigt i ratten för att inte komma över på fel sida vägen. Som om jag tänker ge mig ut i detta uppenbara vinterväder. Sol + kyla = väldigt mycket vinter. Ta bort det, genast!

Tur att jag bara ska sitta inne och plugga. Nu kan jag låtsas att det är härligt vårväder här utanför.

Edit: Uppdatering inomhusvädret: Lågtryck. Mulet med risk för åska och regnstänk.

* Såtillvida ingen är intresserad av att höra detaljerade redogörelser för hur gott mitt kaffe blev, eller hur många deciliter vatten jag använde till min gröt. Nä, precis.

Jobbsök och antiklimax

Igår var det full rulle på grund av anställningsintervjun idag. Gjorde ett test via nätet, fixade CVt med hjälp av kusin vitamin... Idag efter intervjun gick luften riktigt ur mig... inte ens en fika med Älvan kunde riktigt få mig pigg igen för ovanlighetens skull. Glad och pigg är inte samma sak :)

Inga papper påskrivna än...fick en vink om var lönen kan komma att landa (inte jättebra, men jag får överleva), något hopp om att det inte alls är omöjligt att jag får jobb när jag är klar och "hör av dig igen i sommar". Jaja. Det löser sig!

Blev sänkt av samtal med mr cutey cute idag. De senaste dagarna har jag klarat mig igenom mest av vetskapen att han snart kommer hem, jag har levt på det. Visar sig att hans planer skiljer sig lite från vad jag trodde. Han är bara här några timmar innan han åker "hem", sen får jag vänta en hel vecka och då får jag träffa honom i tre hela dar. Efter 12 dagar utan mig behöver han ensamtid, i en vecka. Visst, fint. Jag är van vid att vara ensam. Behöv mig inte då för sjutton.

Ensam hemma V, hemmaspa

Stressigt har det varit, minst sagt, men nu tar jag hand om mig igen. Lustigt hur lätt det är att glömma bort sig själv; det är nästan så att det känns lite skamligt och syndigt för mig att tänka på min egen avkoppling när jag har "saker kvar att göra". Bort med sådana tankar! Tar man inte hand om sig själv kan man inte ta hand om andra eller annat heller, så enkelt är det. Igår tog jag fasta på det och fick till en riktigt härlig kväll där jag bara pysslade om mig själv. Ledorden var lugn, ro, avkoppling och njutning.

Först fick jag gå emot ledorden och stressa runt på stan för att få tag i allt jag ville ha. Fotsalt, rödvin, filmen "Stolthet och Fördom" med Keira Knightley i rollen som Elizabeth (amerikanska versionen anno 2005), låda rödvin - ja, det är inte lönt att öppna en flaska och lådor håller länge - samt en påse naturchips. Sen var det klart!

Tog mig tid att träna, sola tio minuter, hem och duscha ovanligt länge och varmt, hårinpackning, ansiktsmask, fotbad, smörja med massa krämer efter... alldeles varm, alldeles ren, alldeles mjuk och väldoftande överallt satte jag mig med ett glas vin och en påse chips att se min film. Min klocka har aldrig fått så lite uppmärksamhet som igårkväll. Avbrott från filmen blev det efter varje stark scen, då jag ringde "Emil" för att diskutera den. Återigen får jag konstatera att mitt liv blir så mycket rikare på grund av mina underbara vänner.

Romantiskt rosa doftljus i sovrummet....sova...vakna av... ... här borde det stå fågelsång, eller hur? Istället får jag tyvärr medge att jag inte stängt av väckarklockan *fniss*, det blev lite av en antiklimax att vakna på det viset efter gårdagen. Skrattade högt och en stund senare somnade jag om igen :) Hoppas alla får en fin helg, ikväll ska jag hälsa på mina päron och plugga statistik. Men först gymmet och tvätten. För att jag vill.

Vänskap igen

Jag är en långt ifrån perfekt vän. Min uppmärksamhet är tillfällig och ofta oerhört fokuserad på ett fåtal åt gången. Inte en chans att jag lyckas bolla femtielva människors privatliv i min lilla skalle på samma gång. Däremot slutar jag aldrig att bry mig om alla vänner, även de jag inte pratar med just nu! Skulle någon kris inträffa vill jag genast höra om det - inga nyheter är goda nyheter - så rycker jag genast ut i brandkårsstil. Ytliga relationer hör inte hemma i mitt liv, utom möjligen sådana som har med arbete eller studier att göra. Det är i vart fall inte den sorten jag pratar om, utan den där vännerna mer blivit som en utökad del av familjen*.

Kombinationen en(s)a(m)stående, studerande samt boende i en gudsförgäten avkrok är förödande för de flesta typer av ytliga relationer. Faktiskt för de flesta relationer överhuvudtaget. Det är ytterst få, välsignade människor som klarar av att vara vän med någon som sällan (läs: once in a blue moon) tackar ja till bjudningar, sällan (läs: en gång vart tionde år) bjuder igen och aldrig (verkligen aldrig, inte ens före studier och barn) minns deras födelsedag**. Det krävs ett stort mått förståelse och tålamod, minst sagt.

En sak jag är bra på är att planera in fika och lunch varenda ledig stund. Nej, det är inte ofta. Numera känns dessutom tiden annorlunda...kom på mig själv med att fundera över vad jag ska göra nästa nyår och vart jag kan tänka mig att åka sommaren 2009. Flämt!

Till dig som orkat läsa såhär långt: Du har potential, eller åtminstone uthålligheten och tålamodet som krävs för att vara vän med mig. Tack för din tid, kom snart tillbaka och bli inte ledsen när jag inte minns din födelsedag är du snäll. Jag är glad om jag minns när min nästa tvättid är och inte dubbelbokar föräldrasamtalet med tandläkartiden. När klippte jag mig förresten senast? Hinner jag handla efter jag hämtat dottern eller hade jag bokat in något annat och bör ta det imorgon istället? Suck.

Dåligt samvete för att jag inte hör av mig tillräckligt ofta? Check! Å andra sidan vet jag ju att jag gör så gott jag kan efter de förutsättningar jag har. Dottern, familjen och skolan måste prioriteras - i precis den ordningen. Resten tar jag efter hand, ifall det skulle finnas en minut över.

Gonatt :)


* Ja, jag har skrivit om det innan. Nej, jag orkar inte leta reda på inlägget och länka, jag är nämligen obönhörligt lat. Ok ok tjata inte. Här är det. Se, det var inte så viktigt =)

** Vill du bli ihågkommen är det bara att göra som jag alltid gör. Ring upp folk ungefär 1-2 veckor innan den stora dagen och prata vitt och brett om dina partyplaner/avsaknaden av dem/åldersnojor/vadsomhelst. Andra tips är att diskutera ifall du hade varit en bättre människa om du istället för, säg Vädur, blivit född någon dag tidigare och fötts till, i detta fallet, Fisk. Det måste inte vara meningsfullt, huvudsaken är att det tipsar om den förestående storhelgen. Jag lovar, det ökar mängden gratulations-sms och du får känna dig superviktigast och mest älskad i världen ;)

Hemligheten vi egentligen alla vet

Inlägget är inspirerat av Ås inlägg om Mr Bigshot.

Det är sjukt lätt att ge upp en relation när den börjat gå i gamla spår. Man börjar skylla ifrån sig på den andre, h*n har blivit så tråkig och disträ på sista tiden, h*n har slutat bry sig om sitt utseende, h*n har slutat anstränga sig i sängen osv osv. Ibland är det svårt att se kopplingen till sig själv. För visst är det så att när den ena ger upp smittar det av sig på den andre? Eller också kanske båda ger upp samtidigt. Det är lättare att bli charmad av någon som är singel, som i likhet med Ms40+ inte kan vara någon Schlumpadinka dvs inte gå till gymmet utan att fixa håret eftersom det kan få span att titta åt något annat håll. Det gäller män i lika hög grad som kvinnor.

Man glömmer att det är så det börjar för vi har kort minne. Egentligen har vi redan det vi vill ha, det vi letar efter när vi åter börjar titta efter fräschingen med stort F. Det blir ett felslut som kan kosta väldigt mycket mer än det smakar. Dessutom alldeles onödigt, när det finns helt andra grepp att ta till när vardagen börjar bli lite för grå, lite för trist, lite för vanlig.

Det enda som krävs är att vi tar ansvar för vår egen njutning, vår egen lycka. Testar att vara lite gladare och lite mer på. Se vad det får för reaktion från din partner! Är du positiv, fräsch och spännande lite då och då blir h*n genast attraktivare för dig igen. Jag utmanar dig att prova det nästa gång du tror att lösningen är att gå över ån efter vatten.

För den som behöver lite inspiration till aktiviteter att lysa upp vardagen med sin partner med, utan det ska behöva kosta skjortan, har jag hittat det här.

Sådant jag hade velat veta...

Det finns ett par saker jag gärna skulle informerats om vikten av innan jag började läsa på Universitetet. Som exempel kan vi ta reglerna för studiemedel och vård av sjukt barn. Jag vet att det kommer att få mig att framstå som mindre aktiv i mitt informationssökande när jag avslöjar min okunskap, men det bryr jag mig strängt taget inte om. Sanningen är att jag varit i en omöjlig och överbelastad situation som helhet och hade önskat att någon annan berättade detta för mig. Kanske via en länk "för dig som studerar och är förälder" på CSNs hemsida. Kanske finns idag? Nåja, nu tänker jag upplysa den som sitter i samma sits om ett par grejer som är riktigt bra att veta på förhand:

• Du får studiemedel även för kurser du är omregistrerad på. Det innebär alltså att du inte måste dubbelläsa eller söka kurser du inte tänker läsa för att få CSN medan du tar omtentor. Väldigt bra, eftersom man då slipper gå in i väggen helt i onödan när man försöker göra för många saker samtidigt.
  
  
• Man kan inte anmäla VAB hos försäkringskassan, det måste ske på särskild blankett hos CSN. Du får bara tillgodoräkna dig hela veckor, det är alltså inte lönt att anmäla enstaka dagar. Mycket bra att veta om exempelvis barnet blir sjukt några månader och din partner förutsätter att du "som bara läser" ska vara hemma. Gör på rätt sätt och du kan få förlängt perioden du har rätt till studiemedel med det antal veckor du varit hemma, samt minskad studieskuld efter en viss tid - precis som när du själv är sjuk. Praktiskt.

Jag återkommer vid tillfälle med fler saker som är bra att veta. Även om det är för sent för mig kanske det finns någon annan som kan ha nytta av detta.

I genomsnitt bra

När jag hämtade lillan i fredags klagade hon över halsont, några timmar senare hade hon 40 graders feber och kunde inte äta någonting alls. Inser att jag blivit bortskämd med att hon är frisk och kry. Inte en endaste influensa eller vinterkräksjuka på flera år. Visserligen har hon ibland ont i öronen, men feber hör till ovanligheterna. Imorse vaknade hon nästan feberfri, snacka om kortvarig sjukdom! Hon får stanna hemma tills hon varit helt frisk minst en dag och har ätit ordentligt. Vem vill gå på kursintroduktion och tvinga sitt halvkrassliga barn till skolan? Inte jag iallafall. Förresten är hon extra mysig och härlig när hon är sjuk...säger att hon älskar mig oftare än annars och gosar massor. Säger att jag är bäst i världen och den snällaste hon vet. Det går att stå ut med, med andra ord ;)

Ifall någon undrar gick arbetsmarknadsdagarna hur bra som helst, eller åtminstone bättre än jag kunde förvänta mig med tanke på min låga förberedelsenivå. Ingen nervositet alls! Det märktes tydligt på företagsrepresentanterna att det är hög efterfrågan på dem med min utbildning, vilket gör att vi får ett litet övertag. Det är inte längre så noga att ha VG i allt, det räcker att ha en examen - vilket är nog så svårt, såklart. Jag har ett gäng visitkort att ta tag i imorgon, några epostmeddelanden att skriva och sist men inte minst ett CV och ett par personliga brev att författa.

Mr cutey cute åker idag och kommer hem först om 12 dagar. Önskar vi var rika så vi slapp vara ifrån varandra så mycket. Skit också.

Långa dagar

Mr cutey cute och jag har det bra. Det är svårt att riktigt förmedla må-bra-ha-det-bra-känslan, men ni fattar säkert. Lugnt och skönt, händelserikt och omväxlande på samma gång. Just nu är han inte här, vilket paradoxalt nog faktiskt passar bra. Svårt att få någonting vettigt gjort när han är ledig ;) Vi kommer ses till helgen igen. Skönt.

Skolan har arbetsmarknadsdagar idag och imorgon, vilket innebär bråda tider särskilt för de studenter som är i slutet av sin utbildning. Jag har inte förberett mig särskilt bra, inget utskrivet eller ens uppdaterat CV, ingen anmälan till kontaktsamtal med företagen... vet inte vad jag ska ha på mig eller vilka företag jag borde prata med. Meh. Jaja, spontanitet är en av mina starka sidor! (Den som garvar får stryk!)

Idag har jag alltså femtioelva saker att göra. Lillan ska nämligen sova över hos min mor och sedan sova hos en väninna imorgon, därför behövs det packas. Kläder, hygienartiklar, böcker, gosedjur... Själv vet jag inte riktigt var jag ska sova de följande nätterna. Inatt blir det troligtvis hemma. Imorgon kanske hos en väninna i stan eller hos mr cutey cute. Det sistnämnda mindre troligt men ack så lockande!

Vid närmare eftertanke vet jag knappt ens vad jag vill jobba med. Anledningen till det är att jag är av den fasta övertygelsen att arbetsbeskrivningar sällan berättar särdeles mycket om hur det enskilda jobbet är utformat, och att testa är bästa sättet att veta ifall man vill arbeta med det. Det skiljer sig dessutom så mycket mellan olika företag. Huvudsaken är att jag får frihet under ansvar, inflytande som motsvarar ansvaret och får arbeta med någonting som någorlunda motsvarar något av de områden jag studerat inom. Företagsetik är förstås också avgörande. Miljö- och personalvård är oerhört viktiga aspekter för mig. Det är ganska brett, inser jag. Nu vet jag att jag kunde varit mer lite specifik, men de som vet vad jag läser och har läst vet, ni andra har ju ingen nytta av den informationen :)

Att testa olika typer av arbeten vid olika arbetsplatser hänger nära ihop med att jobba på uthyrningsföretag. Därför tror jag att det blir min första anhalt, men därmed inte sagt att jag inte kan tänka mig någonting annat ifall tillfället uppenbarar sig.

Morgongröt och kaffe, sedan upp upp och IVÄG!

Legalisera sexköp

Det onämnbara. Det får inte sägas, för det är så icke-PK. Fy på mig! Men jag gör det ändå! Jo! Legalisera sexköp. Jag menar det, det är inget skämt. Det är inte ironiskt menat eller ett illa genomtänkt infall av galenskap.

Jag har aldrig själv köpt eller sålt sex, och har därför ingen egen erfarenhet av yrket från något håll. Det finns väldigt många yrken jag aldrig testat, faktiskt. Jag har inte jobbat på ICA, tillexempel.

Att jag skriver om detta just inatt beror på att jag läste en artikel i aftonbladet angående ökande sexturism till Brasilien. Fokus i artikeln är på barnprostitution, men annan sexhandel nämns också. Låt mig först, för att stämma i bäcken hellre än i ån, nämna att jag är emot all typ av handel med barn. Barn får inte ingå några som helst kontrakt, de bör inte arbeta och verkligen inte som prostituerade. Sex med barn, precis som all typ av trafficking och annan tvångssexhandel är fruktansvärda brott som jag önskar kunde bestraffas hårdare och ännu hellre helt motverkas från att någonsin inträffa. Nu till min poäng, som handlar om någonting helt annat, nämligen handel med sex mellan två "consenting adults".

Det finns mycket att säga om detta. Först och främst om synen på den prostituerade kvinnan som alltid varande (eller alltid icke-varande för den delen!) offer. Gärna då narkoman eller utnyttjad som barn. Nedan följer delar av min kommentar till ett av Sensuell Q Konsults inlägg om hur prostituerade genomgående blir belagda med munkavle av våra folkvalda, någonting som knappast kan kallas varesig demokratiskt eller ens samhällsekonomiskt vettigt, för den som vågar tänka i krasst logiska banor i ett så oerhört känsligt ämne.

"/.../

Det är sorgligt att vi inte har kommit längre, men hopp finns. Homosexuella har, till viss del, lyckats bli av med sitt stigmata. Det kommer alltid att finnas trångsynta människor som utgår ifrån ett föråldrat paradigm. Visst vet vi egentligen bättre idag än att göra nybörjarmisstag som att automatiskt prata om hur “alla” inom ett yrke måste må eller vad deras bakgrund måste vara?

Jag minns när jag som liten trodde att alla tandläkare var elaka människor som gillade att skada andra. Eller när jag trodde att alla poliser måste vara snälla. Det finns otaliga fördomar, en del självkonstruerade men än fler samhällskonstruerade. Men herregud människor (Alfa), vakna upp och dofta morgonkaffet! Livet är aldrig så enkelt som ni tror, människor är aldrig stöpta i samma form, verkligheten ser inte ut som det man ser på tv eller läser i tidningen. Blir någon förvånad över det längre?

Jag tror att prostituerade är lyckliga, deprimerade, knarkande, nykterister, sexmissbrukare, mödrar, mormödrar, döttrar, slalomälskande, lata, intellektuella, datanördar, matlagningsintresserade, frimärkssamlare och arbetsnarkomaner. Precis som flator, bi- och heterosexuella är (bögar är ju inte mödrr, mormödrar och döttrar, men annars funkar det för dem med). Sådetså.

Ska jag ha någon åsikt alls i frågan tycker jag det verkar relativt uppenbart, bara man skrapar lite på ytan, att det bästa för precis alla inblandade vore att legalisera prostitution på bordell. Läkarvård och därmed minskning av STDs, socialförsäkringar och minskad illegal och därmed undanskymd handel, men framförallt skulle det kunna ge mer resurser för att bekämpa vad jag anser bör vara illegal sexhandel, exempelvis med barn eller annat tvång. Märk väl att jag inte antar att illegal sexhandel skulle försvinna helt. Det vore en utopi.

Arbetsmiljöverket skulle få lite mer att göra, möjligen. Ni som inte vill legalisera prostitution, försök inte dölja det bakom välvilja för prostituerade. Berätta hur det ligger till, så slipper vi andra gissa! Är ni rädda för att era partners genast ska springa iväg och vara otrogna? Är ni rädda för att era barn ska bli horor? Det vore så mycket lättare att föra en konstruktiv debatt om alla förutsättningar för den kom fram i ljuset."

Härmed kommer jag även att lägga en permanent länk i min lista av inspirerande bloggar till henne, eftersom den är oerhört välformulerad, tänkvärd och inte minst för att det är viktigt att alla röster hörs. Det är lite för lätt att tycka när man inte vet, eller hur?