Ensam hemma V, hemmaspa

Stressigt har det varit, minst sagt, men nu tar jag hand om mig igen. Lustigt hur lätt det är att glömma bort sig själv; det är nästan så att det känns lite skamligt och syndigt för mig att tänka på min egen avkoppling när jag har "saker kvar att göra". Bort med sådana tankar! Tar man inte hand om sig själv kan man inte ta hand om andra eller annat heller, så enkelt är det. Igår tog jag fasta på det och fick till en riktigt härlig kväll där jag bara pysslade om mig själv. Ledorden var lugn, ro, avkoppling och njutning.

Först fick jag gå emot ledorden och stressa runt på stan för att få tag i allt jag ville ha. Fotsalt, rödvin, filmen "Stolthet och Fördom" med Keira Knightley i rollen som Elizabeth (amerikanska versionen anno 2005), låda rödvin - ja, det är inte lönt att öppna en flaska och lådor håller länge - samt en påse naturchips. Sen var det klart!

Tog mig tid att träna, sola tio minuter, hem och duscha ovanligt länge och varmt, hårinpackning, ansiktsmask, fotbad, smörja med massa krämer efter... alldeles varm, alldeles ren, alldeles mjuk och väldoftande överallt satte jag mig med ett glas vin och en påse chips att se min film. Min klocka har aldrig fått så lite uppmärksamhet som igårkväll. Avbrott från filmen blev det efter varje stark scen, då jag ringde "Emil" för att diskutera den. Återigen får jag konstatera att mitt liv blir så mycket rikare på grund av mina underbara vänner.

Romantiskt rosa doftljus i sovrummet....sova...vakna av... ... här borde det stå fågelsång, eller hur? Istället får jag tyvärr medge att jag inte stängt av väckarklockan *fniss*, det blev lite av en antiklimax att vakna på det viset efter gårdagen. Skrattade högt och en stund senare somnade jag om igen :) Hoppas alla får en fin helg, ikväll ska jag hälsa på mina päron och plugga statistik. Men först gymmet och tvätten. För att jag vill.

Vänskap igen

Jag är en långt ifrån perfekt vän. Min uppmärksamhet är tillfällig och ofta oerhört fokuserad på ett fåtal åt gången. Inte en chans att jag lyckas bolla femtielva människors privatliv i min lilla skalle på samma gång. Däremot slutar jag aldrig att bry mig om alla vänner, även de jag inte pratar med just nu! Skulle någon kris inträffa vill jag genast höra om det - inga nyheter är goda nyheter - så rycker jag genast ut i brandkårsstil. Ytliga relationer hör inte hemma i mitt liv, utom möjligen sådana som har med arbete eller studier att göra. Det är i vart fall inte den sorten jag pratar om, utan den där vännerna mer blivit som en utökad del av familjen*.

Kombinationen en(s)a(m)stående, studerande samt boende i en gudsförgäten avkrok är förödande för de flesta typer av ytliga relationer. Faktiskt för de flesta relationer överhuvudtaget. Det är ytterst få, välsignade människor som klarar av att vara vän med någon som sällan (läs: once in a blue moon) tackar ja till bjudningar, sällan (läs: en gång vart tionde år) bjuder igen och aldrig (verkligen aldrig, inte ens före studier och barn) minns deras födelsedag**. Det krävs ett stort mått förståelse och tålamod, minst sagt.

En sak jag är bra på är att planera in fika och lunch varenda ledig stund. Nej, det är inte ofta. Numera känns dessutom tiden annorlunda...kom på mig själv med att fundera över vad jag ska göra nästa nyår och vart jag kan tänka mig att åka sommaren 2009. Flämt!

Till dig som orkat läsa såhär långt: Du har potential, eller åtminstone uthålligheten och tålamodet som krävs för att vara vän med mig. Tack för din tid, kom snart tillbaka och bli inte ledsen när jag inte minns din födelsedag är du snäll. Jag är glad om jag minns när min nästa tvättid är och inte dubbelbokar föräldrasamtalet med tandläkartiden. När klippte jag mig förresten senast? Hinner jag handla efter jag hämtat dottern eller hade jag bokat in något annat och bör ta det imorgon istället? Suck.

Dåligt samvete för att jag inte hör av mig tillräckligt ofta? Check! Å andra sidan vet jag ju att jag gör så gott jag kan efter de förutsättningar jag har. Dottern, familjen och skolan måste prioriteras - i precis den ordningen. Resten tar jag efter hand, ifall det skulle finnas en minut över.

Gonatt :)


* Ja, jag har skrivit om det innan. Nej, jag orkar inte leta reda på inlägget och länka, jag är nämligen obönhörligt lat. Ok ok tjata inte. Här är det. Se, det var inte så viktigt =)

** Vill du bli ihågkommen är det bara att göra som jag alltid gör. Ring upp folk ungefär 1-2 veckor innan den stora dagen och prata vitt och brett om dina partyplaner/avsaknaden av dem/åldersnojor/vadsomhelst. Andra tips är att diskutera ifall du hade varit en bättre människa om du istället för, säg Vädur, blivit född någon dag tidigare och fötts till, i detta fallet, Fisk. Det måste inte vara meningsfullt, huvudsaken är att det tipsar om den förestående storhelgen. Jag lovar, det ökar mängden gratulations-sms och du får känna dig superviktigast och mest älskad i världen ;)

Chilin och karlarna

Innan jag och lillan resten till mobbo X så var Läkaren här på besök. Vid detta besök råkade han glömma kvar sina träningskläder, och det bestämdes att han vid första tillfälle denna veckan skulle hämta upp dem. Självfallet var det underförstått att vi skulle passa på att umgås lite grand också, det var ju så trevligt sist! Tillfället infann sig igår. Vi skulle träffas och prata strunt en stund efter lillans läggdags. Tyvärr hade jag, på grund av orsaker som går att läsa här, blivit väldigt upprörd. Jag bestämde mig således för att ringa och avboka sagda besök. Detta visade sig omöjligt då Läkaren glömt sin mobiltelefon hemma. Alltså dök han upp mitt i min gråtattack...

Av någon outgrundlig anledning finns det karlar här i världen som tror att en kvinna som gråter helst av allt i hela världen vill ha sex. Varför då? Nåväl. Jag är inte upprörd och känner mig inte kränkt. Kan inte ens påstå att jag är särdeles förvånad, men jag fann det ansträngande att utöver mitt redan upprörda stadium nödgas avsluta Läkarens besök smidigast möjligt så att han inte förlorade ansiktet och jag inte förlorade hedern. Jag är i ett förhållande, faktiskt, ett jag försöker hålla vid liv och är intresserad av att se en fortsättning på. Lång fortsättning, tack. Där inkluderas inga snedsteg, Läkare eller ej.

Jag kom upp från golvet utan några värre skador än rufsigt hår, tungan är utopererad ur örat och jag måste säga att jag är nöjd med mig själv. Har ingenting att skämmas över och har ordnat så att han inte har svårt att träffa mig igen. Jag är BÄST. Sådetså.

Men allvarligt talat. Vissa karlar, alltså!

Drygaste - inte en roadmovie ännu

Eftersom jag nu blivit hedrad av Drygastes närvaro bland bloggkommentarerna, får jag göra slag i saken och nämna honom i en blogg. Drygaste är en av mina bästa vänner; han är heltenkelt Den Drygaste Killen Jag Gillar.

Drygaste har ett gäng åsikter och en mängd ideer. Alla borde göra som Drygaste säger, då vore världen ett bättre ställe, tycker han; och då måste det ju vara så, för Drygaste har alltid rätt.

En av Drygastes mest ihärdiga åtgärdsprogram har varit att få mig att pladdra mindre. Inte bara för min skull, utan för omgivningens skull också - påpekar Drygaste ofta och gärna. Det är inte bara problem med mängden pladder, utan även pladdrets innehåll kan klandras, anser Drygaste och ger mig en mängd kloka exempel på varför och hur och vad som borde göras åt saken. Helst igår. Jag undrar ifall folk skulle känna igen mig om jag ändrade mig nu strax innan trettio. Självklart skulle jag må bra av det, inte tu tal om saken. Drygaste säger ju det.

Självklart har Drygaste rätt - det har han alltid. Jag gillar att höra ljudet av min egen stämma och tycker det är oerhört viktigt att alla förstår exakt vad jag menar och på vilket sätt. Det absolut värsta som kan hända är att de i min omgivning - såväl konduktörer som medresenärer eller familjemedlemmar (om vi råkar vara på tåget) - missförstår någonting jag har sagt. Fast ännu värre om de inte får veta exakt vad jag tycker är viktigt och varför. Oftast handlar det om någonting som hänt i mitt liv. Det är inte så att andras liv inte är viktiga, jag är bara oftast mindre insatt i deras liv och förväntar mig att de skall upplysa om de detaljer som kan tänkas vara viktiga/intressanta/roande/whatnot.

Jag börjar smått undra om andras liv är fruktansvärt tråkiga, eftersom de sällan pratar om dem högljutt på tåg. Tur då att de bloggar om dem istället!

Nå, Drygaste har då åsikter om det mesta och alla dessa åsikter är självfallet välgrundade och underbyggda och alltvaddetnukanvara saker är för att vara rätt! Drygaste har bara ett bekymmer och det är just att han är så fantastiskt dryg. Han är en sådan person som gärna väntar med att tala om för dig att han upptäckt att du har fel tills du har fått den tvivelaktiga förmånen att trampa i klaveret ännu en gång. Gärna så att han har möjlighet att garva lite. Eller mycket. Ett gott skratt förlänger livet, menar Drygaste och letar efter fler tillfällen att ha trevligt på andras bekostnad. Självklart är inte Drygaste elak, inte så att det stör åtminstone. Han är omtänksam och belevad, trevlig och oklanderligt klädd (sistnämnda viktigt). Däremot är han - som tidigare nämnts - oerhört...fantastiskt...nästan löjligt dryg.

Pet pet. Peta på. Du. Titta - du hade fel. Pet. Jag hade rätt.

Han är dessutom proffs på att undanhålla information, tills du har tröttnat på att efterfråga den. Men det får bli en annan blogg. Denna - upptäckte jag nyss - är så dryg att jag kommer somna när som helst. Summan av kardemumman: Ingen glad Chili utan sin Drygaste. Få det att gå ihop om ni kan :) Suss sött!

Vänskap som består

Vissa vänner finns alltid kvar, de blir som familj. Ibland hörs man inte på flera månader och ibland tillockmed år, men ändå när man ses så är allting så otvunget. Jag har ett par sådana vänner och en av dem hörde av sig idag via telefon från Paris! Andra träffar man eller talar med nästan varje dag och tröttnar aldrig. Det påminner mig om en av de många anledningar jag har till att vara tacksam, alla mina goda vänner som har blivit som familj. Vad skulle jag göra utan er? <3

Intellektuell stimulans

En människa vars första kommentar när vi ses efter 7 år är "åh, vad vacker du är" måste anses besitta både ett skarpt intellekt och en oerhört god smak! Jag hade såklart ansträngt mig lite för att se fräsch och pigg ut, men inte mer än jag skulle för att exempelvis gå till jobb. Ok då, kanske något mer. Men inte mycket...hmm...nåväl, han hade inte sovit på hela natten eftersom han tänkt vända tillbaka dygnet. Det kan ju förklara en del av hans fantastiska entusiasm. Han såg oförskämt snygg ut för att lida av sömnbrist, dessutom såg han ut att vara minst tre år yngre än han är - vi är lika gamla.

Vi hade en intressant diskussion om perception och kommunikation. Han tänker snabbare än han talar, vilket inte är så vanligt som man skulle kunna önska. Jag fick tänka till ordentligt innan jag svarade, eftersom han ställde så intressanta och djupa frågor. Det är någonting jag har saknat utan att veta om det själv - att prata med en man om filosofiska funderingar och psykosociala frågor. Känner mig smartare bara av att ha pratat med honom i två timmar..tiden flög iväg. Vi bestämde oss för att träffas igen snart. Jag hade trevligare än jag föreställde mig att jag skulle ha. Tummen upp för Läkaren alltså!

Avkopplingsbehov

Egentligen borde jag inte sitta här, utan sova gott i min säng för att ta igen den senaste veckans sömnbrist. Jag börjar bli lite för gammal för att stressa och sedan sova dåligt i såhär långa perioder. Allt över två dagar är för mycket, min kropp säger ifrån; jag blir förkyld och får ont i musklerna... somnar på bussen och försover mig. Hann knappt in till tentan i tid idag, trots att jag hoppade över frukosten. En bilkö på motorvägen gjorde att trots att jag hann med den buss jag planerat att åka med, så kom jag ändå en kvart efter utsatt tid. Ibland är det tur att det finns marginaler - man får lov att komma upp till 30 minuter sent. Nu känns det som om jag gått en boxningsmatch för mycket, samtidigt som jag är så mentalt slutkörd att jag måste skratta åt det.

På tal om tentan så är det visserligen bara andra gången jag skriver just denna, men eftersom jag har tänkt skriva den många fler gånger så känns den som en elak gammal bekant som inte verkar förstå vinken, utan aldrig slutar höra av sig trots att man tydligt visar att man inte är intresserad av kontakt längre. Tentor gör för övrigt att jag äter väldigt dåligt överlag. Idag är ett bra exempel på det; efter den magra frukosten, bestående av en banan, en clementin och en näve nötter som intogs på tentamen, så blev det en väldigt sen snabbmatslunch full av härligt fett och mera fett och utan något som helst näringsinnehåll i övrigt. Fibrer, vad är det? Vitaminerna hade för länge sedan sprungit och gömt sig långt ifrån det vissna salladsbladet, som låg och såg så övergivet ut på tallriken och snart försvann spårlöst i bearnaisesåsen. Jag var inte ens mätt när jag var tvungen att sluta äta för att jag fick ett omisskännligt sug efter broccoli. Tentor är för övrigt en av få saker som kan få mig att trilla tillbaka i coca-cola träsket.

Imorgon ska jag äntligen få nyttig och näringsriktig (?) kost samt träffa min gamle vän från skolan. Läkare minsann, fint som snus! Han är spännande, världsvan, oerhört trevlig...och han ser inte dum ut. Detta är definitivt en svärmorsdröm, tjejer! Blir lunch på mitt favvofik, deras lasagne går inte av för hackor. Det är minsann inte överallt det finns både vällagad och smaklig lunch till vettiga priser (studentrabatt på mat är ett plus) samt hembakade efterrättspajer, kakor och ett underbart gott kaffe! Jag är lyrisk. Perfect setting för min perfekta avslutning på denna fruktansvärda vecka. Avkoppling och en chans att vara social med en välutbildad man. Hur ofta händer det? Nä. Just det.