Jag är en långt ifrån perfekt vän. Min uppmärksamhet är tillfällig och ofta oerhört fokuserad på ett fåtal åt gången. Inte en chans att jag lyckas bolla femtielva människors privatliv i min lilla skalle på samma gång. Däremot slutar jag aldrig att bry mig om alla vänner, även de jag inte pratar med just nu! Skulle någon kris inträffa vill jag genast höra om det - inga nyheter är goda nyheter - så rycker jag genast ut i brandkårsstil. Ytliga relationer hör inte hemma i mitt liv, utom möjligen sådana som har med arbete eller studier att göra. Det är i vart fall inte den sorten jag pratar om, utan den där vännerna mer blivit som en utökad del av familjen*.
Kombinationen en(s)a(m)stående, studerande samt boende i en gudsförgäten avkrok är förödande för de flesta typer av ytliga relationer. Faktiskt för de flesta relationer överhuvudtaget. Det är ytterst få, välsignade människor som klarar av att vara vän med någon som sällan (läs: once in a blue moon) tackar ja till bjudningar, sällan (läs: en gång vart tionde år) bjuder igen och aldrig (verkligen aldrig, inte ens före studier och barn) minns deras födelsedag**. Det krävs ett stort mått förståelse och tålamod, minst sagt.
En sak jag är bra på är att planera in fika och lunch varenda ledig stund. Nej, det är inte ofta. Numera känns dessutom tiden annorlunda...kom på mig själv med att fundera över vad jag ska göra nästa nyår och vart jag kan tänka mig att åka sommaren 2009. Flämt!
Till dig som orkat läsa såhär långt: Du har potential, eller åtminstone uthålligheten och tålamodet som krävs för att vara vän med mig. Tack för din tid, kom snart tillbaka och bli inte ledsen när jag inte minns din födelsedag är du snäll. Jag är glad om jag minns när min nästa tvättid är och inte dubbelbokar föräldrasamtalet med tandläkartiden. När klippte jag mig förresten senast? Hinner jag handla efter jag hämtat dottern eller hade jag bokat in något annat och bör ta det imorgon istället? Suck.
Dåligt samvete för att jag inte hör av mig tillräckligt ofta? Check! Å andra sidan vet jag ju att jag gör så gott jag kan efter de förutsättningar jag har. Dottern, familjen och skolan måste prioriteras - i precis den ordningen. Resten tar jag efter hand, ifall det skulle finnas en minut över.
Gonatt :)
* Ja, jag har skrivit om det innan. Nej, jag orkar inte leta reda på inlägget och länka, jag är nämligen obönhörligt lat. Ok ok tjata inte. Här är det. Se, det var inte så viktigt =)
** Vill du bli ihågkommen är det bara att göra som jag alltid gör. Ring upp folk ungefär 1-2 veckor innan den stora dagen och prata vitt och brett om dina partyplaner/avsaknaden av dem/åldersnojor/vadsomhelst. Andra tips är att diskutera ifall du hade varit en bättre människa om du istället för, säg Vädur, blivit född någon dag tidigare och fötts till, i detta fallet, Fisk. Det måste inte vara meningsfullt, huvudsaken är att det tipsar om den förestående storhelgen. Jag lovar, det ökar mängden gratulations-sms och du får känna dig superviktigast och mest älskad i världen ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hehe du är go. Låter rätt normalt tycker jag?
Jag brukar glömma när jag fyller år så har verkligen förståelse för sånt. Det går inte att hina med alla jämt och barn m.m måste prioriteras.
Visst somliga är grymma på att komma ihåg datum men spelar det så stor roll så är det mest tråkigt. Jag brukar iofs tycka att det är bra att påminna bekanta om att jag inte kommer komma ihåg när de fyller utan påminnelse. Jag skickar inga kort ever etcetc.
Du är nog en superbra vän tror jag :)
Man kan inte göra mer än man hinner.
Ha en riktigt bra torsdag nu!
Kram
(fyller du år nu? =))
Du är en PERFEKT vän!!!! Bara så du vet. Och du, jag slutade att fylla år förra året, så här finns det inget att glömma.
BB: ja hon fyller år snart:-)
Aha:-) Grattis i förskott då! Skriver du när du gör det så gratulerar jag nog igen förstås.
Ha en bra kväll!
Kram
Hihi underbart! Då märker man i alla fall vilka som är ens riktiga vänner, de finns kvar och förstår. Personligen tycker jag att det är skönt med människor som du som inte räcker till över allt jämt, för jag är precis likadan själv. Kram och godnatt.
För min del är det tur att riktig vänskap inte handlar om att komma ihåg födelsedagar, inte min starkaste sida. Är inte alltid världsbäst på att höra av mig ofta heller. Men jag hoppas och tror att mina vänner vet att jag finns där när det behövs. Jag tror iaf det om dem. Det är för mig mycket det som är vänskap. Tycker det låter som att du är en alldeles perfekt vän (lagom operfekt för att vara perfekt ;))) och tror nog dina vänner uppskattar dig just för att du är den du är.
Kram
Äh... det här inlägget handlar lika mycket om mig :)
BB: Skönt att det inte bara är jag! Försöker också tala om det för dem, och eftersom jag aldrig blir bjuden på födelsedagskalas längre (nästan aldrig, svägerskans 20årsfest var ett undantag) så får jag inga ledtrådar på så vis heller. Hoppas att jag är en duglig vän :) Rätt att man inte kan göra mer än man hinner, det är ju logiskt. Tror att jag prioriterar rätt! Fyller år om ungefär en månad. Gör inget om du glömmer det, jag bloggar om det sen ;) Kram
Älvan: Bara för att du tycker det nu betyder det inte att det alltid kommer vara så. Det går i vågor, man umgås mer eller mindre med varandra och har olika mycket att prata om. Jag är verkligen inte perfekt - det vore fruktansvärt - men jag uppskattar verkligen vår vänskap och den är superfin! Den vill jag vårda i alla våra dagar <3 (sen hur aktiv jag är beror väl på omständigheterna, som sagt) Puss!
Linda: Eller hur! Jag blir galen på folk som verkar vara överallt samtidigt och hinner klä om stolar och brodera samtidigt som de är faster/mosters favorit och alltid är oklanderligt uppiffade, snofsiga och sociala. Och på jobbet går det också bra. *rys* :) Är det sant är det ju toppen, men det verkar liksom inte riktigt trovärdigt..och då undrar man liksom. Kram på dej!
Nollan: Ja, det är väl med vänskapsrelationer som med parrelationer - var och en får ta ansvar för sin egen lycka. Dvs om man behöver något är det ju läge att kommunicera det. Åtminstone lyckades jag vara sjuk eller på annat sätt frånvarande den dan telepati lärdes ut i skolan ;) "Lagom operfekt för att vara perfekt" - underbar beskrivning :D Tack! Ja, jag och mina vänner uppskattar nog varandra bland annat av den anledningen att vi har en avslappnad hållning till saker och ting. Tar man sig själv på för stort allvar blir det svårt, tror jag. Kram
Hosanna: Kanske därför Z ville tussa ihop oss? Z kan vara klarsynt! Hoppas allt är bra med dig :)
Skicka en kommentar