Nyårsmeny 2007

Förrätt: Minicrustader med créme fraiche, scharlottenlök och kalixlöjrom. Serveras med dillkvist och citron.

Varmrätt: Kalventrecote med potatistorn och karamelliserad rödlök. Serveras med ärtskott och sockerärtor.

Efterrätt: Julostkaka med hemlagad björnbärssylt. Kaffe och likör.

Dryck: Genomgående champagne, inget fusk ;)

Rynkor och leksaksbilar

Av barn och fyllon får vi höra sanningen, som vi väl alla vet vid detta laget. Min mor fick erfara detta häromveckan, då hon intet ont anande började föreläsa för dottern om vikten av att dricka vatten, samt förklarade att människokroppen till största del består av just denna substans. Ifall vi inte hade något vatten i kroppen, fick dottern veta, skulle vi vara alldeles skrynkliga.

"Mormor, hur lite vatten har du?"

Idag fick jag också en andel sanning:

"Mamma, du har rynkor här *pekar på pannan*, här *pekfingret i min ögonvrå* och där *vid munnen*. Förresten tycker jag inte om folk som har rynkor. Utom dig mamma."

Det enda som är svårt för mig i dessa situationer är hur jag ska få henne att bli mindre utseendefixerad. Jag har inga problem med mina små ålderstecken och tycker inte heller att barnet ska tycka att det är så viktigt. Inte alltid så lätt, eftersom jag minsann inte har monopol på att påverka hennes åsikter. Har jag sagt hur mycket jag avskyr de såkallade barnkanalerna, ni vet de där reklamfinansierade? Det får bli ett annat inlägg.

Jag gör mitt bästa för att hon inte ska bli alltför brydd över hur hon ser ut, eller hur andra ser ut. Sminkar mig gör jag ytterst sällan och sparsamt, jag köper henne aktiva leksaker och betonar hur smart och tuff hon är - mest som en motvikt till att hon jämt får höra att hon är så söt och snäll. Ändå kläcker flickan ur sig att hon "måste vara fin", annars tycker inte pojkarna om henne. Gah!

I julklapp fick hon massor av rosa, glittriga saker. Inte av mig, utan av de som självfallet köper det hon önskat sig. Jag ordnade med en trollerilåda, en film och en ljudbok. Ändå tyckte jag att det inte var tillräckligt neutralt, så jag bestämde mig för att i efterskott införskaffa en liten leksaksbil åt henne, en riktigt tuff! Hon var genast med på det, varpå vi tillbringade hela kvällen med att leka med hennes leksaksbilar. I början var jag entusiastisk; här skulle det minsann tävlas och busas och låta massor!!! Luften gick väl lite ur mig när dottern började dela upp bilarna i flickbilar och pojkbilar som skulle bli kära i varandra och gå ut och äta middag, dansa och ha sig. Dessutom kallade hon tjejernas snygga lack för "smink". Jag fick ge upp. Hon vägrade tävla eftersom tjejbilarna inte ville skada lacken - förlåt - sminket. Som en sista desperat åtgärd fick jag henne att låta två av pojkbilarna bli kära i varandra och, som en direkt följd av att det blev ojämnt sedan, två av flickbilarna dessutom.

Lite nöjd är jag ändå!

Reafällan

Jaha, då gick jag på det igen. Hade ett ärende till stan och "skulle bara gå och handla på apoteket". Gick förbi favoritaffären - som inte sponsrar mig och därför inte får skylta med sitt namn här - såg Klänningen...föll pladask. Självfallet inte på rea!

Jag tror att reor bara är till för att vi ska hitta allt det där nya, dyra, snygga som de precis packat upp. Har ni tänkt på att allt som är prisnedsatt hänger blandat med vartannat och har fula röda lappar överallt, medan det nya står/hänger prydligt och gärna färgkoordinerat? Jag föredrar prydligt och färgkoordinerat och kommer därför väldigt sällan hem med någonting för halva priset.

Det hör till saken att jag hade pengar att handla för, och därmed inte använder någon som helst kredit för mitt hemska shoppingbetéende. Kan ändå inte låta bli att undra om det inte vore liiite bättre för min plånbok ifall jag faktiskt tittar på prislappen innan jag väljer att bestämma mig för att en klänning är perfekt? Har jag väl bestämt mig så har jag bestämt mig, då är det den eller ingen alls. Känslan är ungefär "oj, de håller min klänning gisslan för 1400 kr, jag måste lösa ut den". Som tur är kom min lilla farmor till undsättning och lät mig komma undan med bara klänningskostnaden; hon köpte skor, halsband och en underbart glittrig blingblingsjal.

Nåväl, vad är pengar på banken när man blir vackrast på balen? *ler okynnigt*

Förbannade krämare

Mellandagsrea. När allting ska bort, allting ska väck, inget pris är för lågt och inget lågt beteende för illa. Folk har spenderat sina surt förvärvade slantar, och i de flesta fall en hel del slantar som ej förvärvats utan lånats till löjeväckande ränta, på "julfirande"; platt-tv, gps, mobiltelefoner och gudinnan vet vad annat onödigt. Nu ska de mjölkas på den sista kreditvärdigheten för att öka likviditeten och hyllplatsen inför nästa säsong.

Det vore trevligt att se statistik över hur många fall hos kronofogden som kommer till på grund av våra högt ställda krav och förväntningar på julen. Detta är såklart extra intressant med tanke på att människor i vårt avlånga land verkar ha minne på motsvarande guldfisknivå. Buffert och sparande? Varför då? Folk verkar bli lika förvånade över räkningar och matkostnad i januari som skåningarna blir över vinterns första svarta halka.

"Oj! Jag blev förvånad, blev du förvånad? Jag blev förvånad!"

I dagens SDS står att läsa tips angående hur man ska klara januari. De flesta råden är vettiga, exempelvis att köpa billiga rotfrukter, äta hemlagad lunch och panta flaskor. Tyvärr står det i "faktarutan" ett björntjänstråd: "Handla mat på faktura". Det hade väl inte varit så illa, om det bara hade stått, i stora röda bokstäver, OBS VARNING OBS ENDAST I NÖDSITUATIONER. För jisses amalia, herreminje! Vi ska alltså förköpa oss till jul och sedan skuldsätta oss än värre genom att handla på kredit. Vet hut!

Vänskap som består

Vissa vänner finns alltid kvar, de blir som familj. Ibland hörs man inte på flera månader och ibland tillockmed år, men ändå när man ses så är allting så otvunget. Jag har ett par sådana vänner och en av dem hörde av sig idag via telefon från Paris! Andra träffar man eller talar med nästan varje dag och tröttnar aldrig. Det påminner mig om en av de många anledningar jag har till att vara tacksam, alla mina goda vänner som har blivit som familj. Vad skulle jag göra utan er? <3

Potatis- och purjolökssoppa

Igår hade jag och lillan min mor och bror på middag. Eftersom lilla loppan blivit frälst på potatis- och purjolökssoppan på förskolan, bestämde jag mig för att göra ett tappert försök. Resultatet blev ytterst uppskattat av såväl skeptiska dottern som av våra gäster, därför delar jag med mig av ett ungefärligt recept här - jag minns inte exakta mängder, men det brukar lösa sig!

GreenChilis potatis- och purjolökssoppa:

600-700 gram ekologisk potatis
1 gul lök, ganska stor
1 purjo, bara det vita
2 tärningar hönsbuljong
1 dl vitt vin - jag tog Mauro från låda
vatten så att det täcker - jag hade ungefär 3/4 L
1,5 dl visp- eller matlagningsgrädde
smör i lagom mängd att fräsa grönsakerna i (beror ju lite på kastrullen)
salt - jag tog två nypor havssalt
svartpeppar - dofta över efter smak


Skala och skiva potatisen, dela i lite mindre bitar. Hacka löken, skölj och skiva purjon fint. Smält smör i en stor kastrull, ha i potatis, lök och purjo och fräs upp, rör om efter hand så att det inte bränner - det ska inte heller brynas! Efter sisådär 10-15 minuter är det dags att ha i vinet. Det blir som en bottenskyla. Låt det puttra någon minut, ha sedan i vatten så att det knappt täcker. Smula i hönsbuljongen. Koka upp och låt det koka tills potatisen är mjuk, ungefär 15-20 min. Ta av från värmen och låt eventuellt svalna (isåfall får du senare värma på den igen). Mixa soppan slät med stavmixer, tillsätt grädde samt smaka av med salt och peppar. Servera med exempelvis knäckebröd och någon mild ost. Njut.

Tillägg: Jag glömde nämna att jag la i en nypa timjan för att runda av smaken lite. Det är inget måste - man kan utesluta det eller välja helt andra kryddor. Rätten är så mild och fin att det går att göra nästan vad som helst med den. Någon kanske gillar vitlök i allt, då går det också bra :)

God Jul!

Julen är härlig! En liten och mysig middag hos föräldrarna, med farmor och bröderna, var precis vad jag behövde. Klockan ett inatt fick jag en av de bästa julklapparna någonsin; samtal från pojkvännen! Han verkar ha riktigt trevligt :)

Saknade visserligen några saker på julbordet, men på annandagen blir det besök hos föredetta grannarna, så då blir det både köttbullar och Janssons frestelse. Känns dumt att "klaga" när jag fått två sorters ekologisk julskinka, fyra sorters sill, ägg, löjrom, brysselkålssoppa, vörtbröd, gravad lax med hovmästarsås, ris á la malta, saffranslängd, tryffel, pepparkaka med ädelost samt flera sorters ost att festa på. Mycket vill ha mer ;)

Jag är bortskämd, med allt. Hade alla det lika bra som jag, skulle det verkligen inte gå nöd på en endaste kotte. God fortsättning på julen, ha det härligt så hörs vi nog snart igen. Nu är det snart dags att förbereda för julfirande här hemma med lillan. Fint att se när hon öppnar alla sina klappar :)

Varma och glada julhälsningar!

Fjärde advent

Bara litelite kvar. Nåväl, alla klappar ska slås in, brysselkålssoppan mixas, saffransbrödet hämtas och läggas fram för att tina... Hmmm. Det var visst en del iallafall!

"Då fjärde ljuset brinner
vi köpa julegran,
och alla barnen räkna;
dan före dan före dopparedan"

Om vi inte hörs imorgon, så vill jag passa på att önska alla en God Konsumtionshelg! ;)

Redigerat: Hämta saffransbröd visade sig vara en ytterst trevlig tillställning! Nattamat i form av vörtbröd med julskinka, fortfarande ljummen, och mummig ost. Julöl därtill, och godis! Nu slipper jag somna hungrig iallafall :)

Vems är felet?

Är det snällt att plocka ut någon ur elden och sedan placera dem på ett ställe där de inte kan få vård för sina brännskador? Finns det en generell regel som säger att det är ens skyldighet att se till att de får rätt vård, eller är det godtagbart att säga: "Jo, men vi räddade deras liv, det räcker väl. De vore döda om vi inte hade tagit dem ur elden." Jag tycker inte det, inte om vården kunde göras tillgänglig. Personligen hade jag hellre stannat i elden än att plågas varje dag i ett känslokallt samhälle.

Så nu undrar jag två saker; vems är felet och varför vill vi så gärna hitta någon att skylla på?

Smartare slemmon

Slemmon kommer i alla möjliga skepnader, smidiga som klantiga, gamla som unga. Fotografen var ganska illa, vidrig rentav. Idag har jag dock fått lära mig att det kan vara nog så praktiskt med människor som tydligt visar sina rätta färger. De går att identifiera snabbare och därmed kommer man lättare undan.

Har tränat ihop med en snubbe ett tag, som är väldigt kunnig. Jag är en sån människa (läs: latmask) som behöver träna tillsammans med någon för att få optimal effekt (läs: för att inte maska). Därför blev jag glad när han föreslog att vi skulle träna ihop, efter att jag frågat honom om jag gjorde en specifik övning rätt. Jag inser att jag är lite väl naiv. Visserligen har vi tränat på samma gym i två år och hälsat en del på varandra, men vi är knappast vänner. Han är medveten om att jag har pojkvän, han dejtar själv en specifik tjej, men uppenbart är att det inte stoppar honom från att plötsligt gå från att vara träningspolare, till att försöka bjuda in mig på middag med vin och vilja bjuda med mig på en weekend utomlands. Tydligen är det okej att vara väldigt på med andra, bara ens partner inte är inärheten. Hans tjej är också bortrest, nämligen.

"Du behöver ju komma bort lite från hålan"

Jaha. Då är såklart mitt bästa val att åka med min "träningskompis" på en weekendresa till någon storstad. Inga krav, nejdå. Jisses, vad trött jag blir! Som Älvan säger, killarna på gymmet är inte ute efter att bli din kompis. Nej, tack, jag har märkt det. Usch, dubbelusch!

Ensam hemma II

Hade lovat lillan att gå på bio idag. Tyvärr misstog jag mig på tiden, så vi kom 45 min för sent! Hon var otröstlig tills jag lovade att vi går och ser två filmer nästa vecka som kompensation. Lite popcornmuta gjorde henne sprudlande glad igen, så lämnade jag henne hos hennes far.

Jaha, då är det dags för mig att vara alldeles för mig själv här hemma ett par dagar. Som tur är har jag redan bestämt en rad saker att göra i helgen, annars hade det känts konstigt. Julmat ska förberedas, jag behöver städa inför juldagen som firas här hemma, ska träffa Älvan samt den Drygaste killen jag gillar. Julafton kommer att tillbringas hemma hos mor och far, i lugn och ro.

Tips från GreenC: Ta det lugnt, ingenting är så viktigt att man ska behöva köra ihjäl sig hellre än att komma för sent/missa att köpa något/valfri aktivitet. Sänk kraven, överlev julen ;)

Fint som snus?

Smärtgränsen är nådd, även för en inbiten snusare som jag. Ytterligare prishöjningar har aviserats från och med årsskiftet, vilket gör att min redan ansträngda budget spricker. Jag kan inte snusa måttligt, antingen snusar jag som en galning - hela tiden - eller också inte alls. Det finns inte så mycket att välja på, med andra ord. Antar att det är sunt och bra, men samtidigt får jag en lätt ångest. Egentligen hade jag tänkt sluta snusa först efter min examen.

Det allra bästa vore högst sannolikt att sluta genast, så att jag har några veckor till avgiftning och avvänjning innan pojkvännen kommer hem. Jag vet att jag går upp massor i vikt om jag slutar, så jag behöver se till att träna ordentligt och skippa ersättningsätandet. Frågan är om jag lyckas hinna vänja mig så fort vid tanken på de ändrade planerna, eller om det är bättre att låta det sjunka in lite först. Ska fundera på saken.

Svägerska på besök

Nja, hon är väl inte riktigt att räknas som svägerska, men nära nog! Pajen (omnämd i inlägg igår samt den 2:e december) fick godkänt! Vilken tur, jag som knappt hade en aning om vad jag sysslade med. Det måste vara svårt att misslyckas med paj, heltenkelt :)

Gårdagens stora händelse, införskaffandet av vinglögg, visade sig vara en ytterst lyckad affär. Pepparkakstryffeln var nog så smaskig, men nästan godare blev det med glöggtryffel. Vi gjorde en sats av varje, att serveras vid julafton.

Glöggtryffel:
Gör gärna dubbel sats, det går åt till provsmakning!

200 g mörk blockchoklad
1 dl grädde
25 gram smör
3 msk vinglögg
kakao

Koka upp grädden, smält smör och choklad i bitar i den varma grädden under omrörning. Då det blivit en jämn smet, tillsätt vinglöggen, rör om och ta av värmen. Låt svalna, ställ sedan in i kylen för att stelna till en lagom konsistens för att rulla små bollar av (alternativt ta ut runda kulor med något, exempelvis teskedar för den som orkar med sånt). Ställ in de små godsakerna i kylen på ett stort fat, väl separerade. När de stelnat ordentligt, pudra runt om med kakao. Förvaras i burk med lock eller motsvarande i kylskåp fram tills servering.

Variant: Doppa torkad frukt och olika slags nötter (vi tog valnötter) i den varma smeten, ställ in i kyl för att stelna. Pudra ev med kakao för att minimera kladd vid förtäringen. Garanterat uppskattat!

Morgondagens stora projekt blir att ordna med ett nytt "lås" till min navelpiercing. Tyvärr innebär det att jag måste köpa ett helt nytt smycke, eftersom de små plopparna inte säljs separat *grrr*.

Återhämtningsdags

Nu var det ett tag sedan jag skrev här ordentligt, vilket främst beror på mental utmattning. Det tog sin början med tentan i lördags, kraschen kom väl ungefär vid denna tiden i söndags och har varat ungefär tills jag gav upp och insåg att jag måste ta ett par semesterdagar. Ett ganska allvarligt fall av skriftlig afasi i en chatt och ett tryck över bröstet fick mig att själv få upp ögonen för eländet. Inget mer plugg, inget jobb, inget "tänka på och planera för framtiden". Nu är det julhelg, dags att vila.

Jag håller mig alltså till det privata planet. Idag blev det en tur med General Eskilsson till folktandvården för att dra ut hans stackars visdomstand. Egentligen hade vi planerat att julhandla, vilket snabbt visade sig svårhanterligt med tanke på hur trött jag var och hur plågad han var av bedövning och en timmes tandutdragning. Kom hem med en låda Blossa Vinglögg, som kommer att räcka hela julen, januari, februari och förmodligen lite till. Förra årets har en slatt kvar i botten märkte jag när jag rensade ur skafferiet ;)

Tar till mitt favoritknep för att varva ner: matlagning. Paj enligt svägerskans instruktioner blev det idag. Besök av svägerskan imorgon, that pie better be spectacular. Hon kommer själv att drabbas värst eftersom hon ska få den serverad till lunch :P Det blir torskpanetter med gräddcitronsås, kokta grönsaker och potatis till middag. Det är inte tillnärmelsevis så jobbigt*, fast jag kommer att hålla mig igång ändå med att göra pepparkaks- och glöggtryffel. Hoppas det funkar med vinglögg, annars är jag kokt. Jag har redan funderat ut att jag ska göra brysselkålssoppa till julafton och förbereda cheesecake till nyår. Blir lycklig av bara tanken**!

Mi amado har kommit fram ordentligt till sin destination, samt funnit ett internetcafé! Vi kommer att kunna ha en spontan kontakt de här veckorna, det känns bra.

Tenho muitas saudades.



*Paj är säkert lätt att laga egentligen, men det var mitt första försök så det var nervigt.
** Nej, jag vill inte bli kock. Det är stressigt, jobbigt och jag skulle förlora mitt intresse då.

Kortkort

Vid de få tillfällen då jag lyckas somna samtidigt som jag läser saga för lillan, tar jag det som en pik och går och lägger mig direkt då jag vaknat igen. Ibland behöver man bara sova.

"När tredje ljuset brinner
vi juleklappar syr
mamma bakar kakor
och har ett fasligt styr"

Kort lägesrapport

Vet inte om ni har märkt det, men en olycka kommer sällan ensam. Min dotter fick uppleva det igår, då hon först klämde fingrarna i en bildörr och sedan tappade sin Luciakrona i golvet så att plastljusen gick i tusen bitar. Trots alla bekymmer fick hennes två familjer (åtminstone de kvinnliga delarna av dem, de manliga har aldrig "tid" med lussefirande) se världens sötaste tärna* - inte Lucia, kronan var definitivt omöjlig att reparera. Barnet lyckades med konststycket att se ganska glad ut, fast hon hade väldigt ont. Hemgjorda saffransbröd, Oscars och Annas pepparkakor, kaffe och saft försvann i ett enda huj!

Idag hoppas jag att jag hinner med och kommer ihåg allting jag har att göra. Vaknade av bara förskräckelsen för ungefär 45 minuter sedan och vågar inte somna om, fastän klockan inte ska ringa förrän klockan sex. Fördelen är väl att jag bör hinna fixa fejset och slipper sminka mig på bussen. Tanken är att jag även ska hinna packa väska till lillan, som sover över hos mormor och morfar ikväll. Jobbar ett par timmar fram tills strax efter lunch, möter upp pojkvännen som kommer hem från jobb idag och ikväll har vi tid hos kiropraktorn. Tentar klockan åtta imorgon.

Tentan, ja. Har någon tänkt på hur mycket det är att hinna med såhär innan jul för oss studerande, enastående mödrar? Lussefester, julfirande med skolan/barnets övriga aktiviteter, handla julklappar när barnet inte är med, städning**, tvätt och matlagning***, föreläsningar och tentaplugg? Hur gör folk, egentligen? Jag är tacksam om jag inte missar hälften! Vad? Socialt liv? Hahahahaha :D

Nu är jag troligtvis offline tills tidigast söndag kväll. Trevlig helg gott folk!


* Tärnljus går utmärkt att använda som mikrofon. Det ser dessutom ganska kul ut när man stoppar det i munnen.
** Dammsugning/torkning, disk, rensa avlopp, byta trasiga lampor...
*** Glöm ej heller julbak och pepparkakstryffel!

['sar-"ka-z&m]

sar-kasm
['sar-"ka-z&m]
subst.
Latin; Franskans sarcasme, från latinets sarcasmos,
från grekiskans sarkasmos
1 : ett skarpt och ofta satirisk eller ironiskt yttrande
med avsikt att smärta.

---

Hejsan!!! Jag heter Sabina och älskar bara hästar och rosa saker! När jag inte tar hand om min ponny, Kenzo, så shoppar jag gärna med mina många bästaste vänninor! Och jag är inte dum inte nej då jag vet minsann en massa bra saker om livet som jag fått lära mig den hårda vägen då pappa slutade betala mina ridlektioner redan när jag var 17! Schutton år! Men nåja! :-D)))DD)! Jag jobbar som sminkös på en hairstylist salong och älskar verkligen detta arbetet!!!

---

Jag är inte ovanstående person. Hon finns som tur är inte. Om du däremot inte lyckats ta dig igenom sorgearbetet med att ta farväl av ovanstående blondin, kan jag varmt rekommendera att du rör dig vidare till andra, vaxade ängar.

Annars - ta en kopp kaffe, slå dig ner och presentera dig själv. Om detta är din första gång hos Greenchili, måste du hälsa. Jag bits inte. Oftast. I alla fall inte [och där lägger vi ner den klychan]. För vänner kan man aldrig få nog av. Det vill säga - tills de ligger med ens kille, snor alla ens ägodelar och lämnar stan tillsammans med brorsan och halva arvet. Då (DÅ!) kan man få nog av dem. Litegrann.


Jag är lite inte-lagom lång, med längre än axel-långt hår med en styrketränad fitness-boxares kropp. Tänk Bond-brud, utan slingor och med hjärna*.

* Greenchili finnes ej på Cosmopol i våpiga aftonklänningar... ännu. Fixa!

Lite lösaktigt sex går bra. Så länge det sker under ordnade, sedan länge överenskomna former som inkluderar så pass nyskapande klausuler som t ex "Monogami och jag", "Planera er gemensamma framtid (Vad blir det till lunch?)" och den personlig favoriten "Älskling, jag är hemma - Hur att lämna könsrollerna på hatthyllan."

Innan du börjar relatera till Greenchili måste du läsa och godkänna ovanstående licensavtal.

Observera: Jag har pojkvän, jag är inte intresserad av någon som helst dejt, flirt, kk, älskare eller övrig otrohetsvariant. Var bara tvungen att skriva detta efter att ha läst så oerhört mycket om trista kontaktannonser...

Gimme the magic number

Nu blir jag sådär upprörd igen. Skaffade 3 abbonemang för mobilt bredband i September. Det har fungerat sisådär, men jag är väl ändå relativt nöjd. Det är inte fruktansvärt dyrt, det fungerar för det mesta och med lagom hastighet för det lilla jag gör på nätet. Tyvärr glömde de upplysa mig om att jag blir sökbar på det telefonnummer modemet är kopplat till. Det innebär att jag, som annars är hur noga som helst med skyddat nummer för att inte min adress ska hittas av kreti och pleti, numera finns hur synlig som helst för vem som vill leta reda på mig. Inte jättebra kanske.

Ringde till deras kundtjänst för att ta bort det. Systemkrasch, vänligen återkom om trettio minuter. Tack, verkligen. Detta är precis vad jag längtat efter att sysselsätta mig med två dar innan tentan. Jo tjena.

Usch!

Igår hade jag funderat ut, äntligen och med viss hjälp av min pojkväns bästis, vad jag skulle ordna åt älsklingen i julklapp. Min tanke var att köpa fina underkläder, ta en bild på mig i nämnda underkläder, lägga kortet i en låda, slå in den fint och sedan säga "God Jul älskling, detta är vad du får när du kommer hem från korta långresan". Jag råkar vara ytligt bekant med en fotograf som bor i mitt område, varför jag genast ringde upp honom för att höra ifall han kunde ordna en bild åt mig. Han är amatör och har nämnt att han aldrig tar betalt och aldrig betalar - det är tiden som är köpeskillingen. När jag då frågade honom ifall han kunde tänkas ställa upp så sa han att detta skiljer sig från hans normala förfarande, kunde jag möjligen visa lite god vilja och erbjuda någon form utav ersättning? Nja, sa jag, det vet jag inte om jag kan. Ekonomin är skral och jag har inget yrke att erbjuda gentjänst med. Nå, men kunde jag inte komma på någonting annat, undrar förslagne mannen. Nej, tyvärr, men om han kunde föreslå någonting så kanske? Nja, jag fick väl själv fundera ut vad det kunde tänkas vara...

* varning för utbrott *

Blä! Vilket slemmo!!! Jag blir så förbannad, trött och jävla besviken på hela mänskligheten. Ser jag ut som en vandrande prostituerad, eller vad? Vem i helvete är så in i bövelen korkad att han tror att någon som vill ha en bild åt sin pojkvän kan tänkas betala den med sexuella tjänster? IDIOTER!!!

Jag sa "Du förstår inte, va? Nej."

Då kom puckot på att kvickt tänka ut någonting han egentligen var ute efter - specifikt hjälp med att fylla i en särskild blankett. Tror inte det. Jag är varesig blond, blåögd eller tonåring. Tack o lov. Stackars den som råkar ut för honom!

Min fotointresserade bror kommer hit imorgon och tar bilden istället - ingen risk för dreglande och/eller våldtäktsförsök, dessutom garanterat gratis!

Listan dårå

Allas vår beerbelly har valt ut mig som en av sju att deltaga i någon sorts lista. Tydligen är det meningen att jag ska önska sju saker, motivera dem (det gjorde inte han, se själva) och sedan be sju nya stackare att göra samma sak. Nu får jag självfallet undantas från det sistnämnda kravet, då jag knappast lyckas skrapa ihop sju hela bloggare till att genomföra detta viktigaste av projekt. De få jag känner vill jag gärna behålla och kommer därför inte att pressa någon. Det står var och en fritt att upprätta en lista och den som gör det får väldigt gärna upplysa mig därom. Jag tänker bara önska mig två saker.

Jag önskar mig:

1. Lycka.
2. Att tillfullo uppskatta allt det jag redan har.

Motivation: 1. Den som är lycklig saknar ingenting. 2. Den som inte saknar någonting är lycklig.

"Då andra ljuset brinner
är snart Lucia här.
Hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär"

Julklappstips?

Nu börjar det brinna i knutarna. Dotterns klappar är fixade, men åt pojkvännen, som åker på "kort långresa" nästa helg, har jag inte hunnit ordna någonting alls. Jag är helt ställd faktiskt. Han brukar själv köpa det han vill ha, han tycker inte om romantiska små presenter och han talar aldrig om vad han skulle bli glad över att få. Själv lyckas han jämt hitta omtänksamma små gåvor, om det är jul eller ej. Vad sjutton ska jag göra? HJÄLP!

Choklad och julstök

När du är sugen på choklad, kan inte alla chips i världen tillfredsställa dig. Det funkar åt båda hållen, har jag hört. Tvivlar dock - choklad fixar de flesta sug. Ingen marabou, nej, nej, riktig choklad ska det vara. Finchoklad. Praliner från Peter Beier, då kan det räcka med två för att jag ska vara nöjd en hel kväll. Kanske tre...

Varför är det så att när jag är som mest sugen på en härlig, mörk pepparmintspralin är det alldeles tomt i skåpen och för sent att åka iväg och handla? Det är säkert av samma anledning som att när jag har vägarna förbi affären, tre mil härifrån, anser jag mig inte ha råd. Onödig utgift, säger förnuftet. Tills jag kommer hem och blir sådär chokladtokig igen. Hilfe. En i familjen har åtminstone fått sitt sötsug tillfredsställt och det med råge! Lillan och jag har bakat saffransbröd (lussekatter för den som vill). Jag gjorde ett stort bröd och sen hjälptes vi åt med massor av små "kusar". Dessutom har hon bakat pepparkakor med mängder av kristyr och annat krimskrams hemma hos en klasskamrat.

Hur orkar man? Jag menar alltså föräldrar som orkar med att bjuda hem andras ungar för att pyssla. Jag gillar inte att pyssla. Pyssel är kladdigt och stökigt och det blir aldrig som man tänkt sig - det saknas grejer, exempelvis. Det där man tänkte köpa. Det är alltid dyrt dessutom, för till skillnad från förskolorna har jag inte miljoner flörtkulor (stavas det så?) hemma, i olika storlekar och färg. Filt i minst tre färger, massor av bomull, vattenfärg, porslinsmålningsfärg, penslar i tre storlekar minst, färgpennor, dekorationskrimskrams som pärlor och små guld/silverhjärtan, glanspapper, klister, glitterklister, snören.... man baxnar! Ändå finns det folk som faktiskt frivilligt tar på sig att göra sånt. Jag är medveten om att det finns pysselaffärer där man kan köpa färdiga fixasjälvtomtegubbe-set, men det är faktiskt inte så särskilt mycket billigare. Fördelen med det är såklart att man slipper allt skräp som blir över och som är totalt värdelöst ända tills nästa jul. Eller möjligen påsk hörde jag någon säga. Finns det verkligen folk som orkar påskpyssla?! Måla ägg, där går gränsen PUNKT

Förutsätts det att alla har en gigantisk vind/källare/ett stort garage att sätta alla sina många jullådor i? Jag har ett pytteförråd, ett litet, som är till brädden fyllt med gamla kläder, leksaker och annat som jag bara inte kan förmå mig att slänga för att det kan säljas eller möjligen återanvändas av någon tänkt behövande släkting. Problemet är att det mesta är sådant en familj med småbarn kan ha nytta av och ingenting som skulle glädja någon i min omgivning eftersom ingen har barn. Det där måste jag skriva om en annan dag, hur det är att vara helt ensam förälder i omgivningen - ingen liten kusin att leka med. Inga vänner med barn, alls*. Märker att jag gärna skulle skriva om det nu också, men nån måtta får det vara på svadan.

Har hittat recept på hur man gör egna, smaksatta chokladpraliner. Yes :)

Pärontryffel
Pepparkakstryffel
Mörk chokladtryffel

*Tonårsbarn räknas faktiskt inte här.

Glömska och lycka

Mitt i tentahysterin/ångesten har jag lyckats glömma bort en väninnas födelsedag. Usch. Som tur är vet hon precis hur det är, hon pluggar också och har varit med om mer än en omtentaperiod. När jag då ringde för att be om ursäkt för att jag glömde bort hennes dag samt för att gratulera i efterskott, fick jag en fantastiskt rolig nyhet: Hon har äntligen förlovat sig med sin älskling och vill att jag ska hjälpa till att planera deras bröllop! Jag är tärna :D -lycklig liten dans- ooooh vad det är spännande och fantastiskt!!!* Det blir andra gången jag får vara tärna, inte för samma person såklart ;). Jag har själv varit gift en gång, men det funkade tyvärr inte så bra. Är övertygad om att det kommer att gå mycket bättre för de här två...andras lycka är så inspirerande!

På tal om tentor, så har jag bestämt mig för att hoppa över en av de två omtentorna för att ha en sportslig chans att klara den andre. Jag har verkligen haft min andel av högt ställda krav på mig själv detta året...


* Undrar vilket som gjorde mig mest glad, egentligen, det faktum att de ska gifta sig eller att jag får vara med och planera/ vara tärna? Jag hoppas för min själs skull att det är det förstnämnda...

Ensam hemma

I fredags morse fick jag en obehaglig överraskning då jag öppnade mejlen. Morgonkaffet hamnade i vrångstrupen; underkänd på tentan som jag var så säker på att jag klarat. Detta innebär att jag har två tentor väldigt snart, en på lördag och en lördagen efter. Trevligt? Som tur var lyckades jag ändå koppla av på julbordet. Borde gå dit en gång till, hade inte en chans att smaka på ens hälften, det var så mycket mat där! Jag blir lika förvånad varje gång...

Lördagen inleddes med att jullådan hämtades upp från källaren. Jag håller strikt på min tradition att inte pynta innan första advent, men vill gärna ha allting klart så att adventsljusstaken är redo att tändas till frukosten. Kändes skönt att ha någonting att göra medan vi väntade på att det skulle bli dags att åka till S. Första långturen med bilen, flera timmars mörkerkörning...livrädd. Whisky vid ankomsten garanterade att jag skulle slippa köra hem åtminstone. Första gången jag träffade pojkvännens mormor/moster/morbror/kusiner, hans syster fyllde år. Efteråt var jag lite förvånad, tänkte inte ens på att bli skärrad. Berodde säkert på whiskyn :P. S måste lära mig laga den där underbara svamppajen! Kan man ha en härligare svärfamilj? De packade tillockmed ner lussekatter och fruktkaka, så jag och loppan har mummig fika till ikväll. Bliss.

Söndagar är sällan mina bästa dagar. Pojkvännen åkte tidigare idag, eftersom chefen hade bokat ett tidigare flyg till Norge. Ingen vet varför. Tack o lov för att julkalendern finns! Annars hade jag aldrig fått upp loppan så tidigt. Känns alltid lite vemodigt när han reser, fast jag vet att vi snart ska ses igen. Nästa gång vi ses är det förstås bara en liten tid, sedan åker han på "kort långresa". Det blir bra för honom att komma iväg, jag vet hur mycket han har längtat, tjatat och drömt om detta.

Avslutningsvis vill jag skriva en rad till Beer Belly: Allt kan verka mörkt och kallt, allt kan vara skit - men ändå kommer vi igen starkare än någonsin. Get your ass back in here pronto.

"När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla barnen glädjas
att fira få advent."