Av barn och fyllon får vi höra sanningen, som vi väl alla vet vid detta laget. Min mor fick erfara detta häromveckan, då hon intet ont anande började föreläsa för dottern om vikten av att dricka vatten, samt förklarade att människokroppen till största del består av just denna substans. Ifall vi inte hade något vatten i kroppen, fick dottern veta, skulle vi vara alldeles skrynkliga.
"Mormor, hur lite vatten har du?"
Idag fick jag också en andel sanning:
"Mamma, du har rynkor här *pekar på pannan*, här *pekfingret i min ögonvrå* och där *vid munnen*. Förresten tycker jag inte om folk som har rynkor. Utom dig mamma."
Det enda som är svårt för mig i dessa situationer är hur jag ska få henne att bli mindre utseendefixerad. Jag har inga problem med mina små ålderstecken och tycker inte heller att barnet ska tycka att det är så viktigt. Inte alltid så lätt, eftersom jag minsann inte har monopol på att påverka hennes åsikter. Har jag sagt hur mycket jag avskyr de såkallade barnkanalerna, ni vet de där reklamfinansierade? Det får bli ett annat inlägg.
Jag gör mitt bästa för att hon inte ska bli alltför brydd över hur hon ser ut, eller hur andra ser ut. Sminkar mig gör jag ytterst sällan och sparsamt, jag köper henne aktiva leksaker och betonar hur smart och tuff hon är - mest som en motvikt till att hon jämt får höra att hon är så söt och snäll. Ändå kläcker flickan ur sig att hon "måste vara fin", annars tycker inte pojkarna om henne. Gah!
I julklapp fick hon massor av rosa, glittriga saker. Inte av mig, utan av de som självfallet köper det hon önskat sig. Jag ordnade med en trollerilåda, en film och en ljudbok. Ändå tyckte jag att det inte var tillräckligt neutralt, så jag bestämde mig för att i efterskott införskaffa en liten leksaksbil åt henne, en riktigt tuff! Hon var genast med på det, varpå vi tillbringade hela kvällen med att leka med hennes leksaksbilar. I början var jag entusiastisk; här skulle det minsann tävlas och busas och låta massor!!! Luften gick väl lite ur mig när dottern började dela upp bilarna i flickbilar och pojkbilar som skulle bli kära i varandra och gå ut och äta middag, dansa och ha sig. Dessutom kallade hon tjejernas snygga lack för "smink". Jag fick ge upp. Hon vägrade tävla eftersom tjejbilarna inte ville skada lacken - förlåt - sminket. Som en sista desperat åtgärd fick jag henne att låta två av pojkbilarna bli kära i varandra och, som en direkt följd av att det blev ojämnt sedan, två av flickbilarna dessutom.
Lite nöjd är jag ändå!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Haha hade mormor lite vätskebrist?
Svårt det där med uppfostran förstår jag. Inte minst för alla andra som ger idéer.
Har ingen åsikt direkt eftersom jag inte funderat på det.
Gissar att det är bra att hon ser fler sidor av smink/leksaker etc så hon kan göra medvetna val, istället för att bli inmotad i ett fack.
Låter som du jobbade bra ja :)
Hoppas du haft en bra dag och har en bra kväll. Kram.
Eller hur BB! Jag vill att hon ska se alla möjligheter!!! Det är så ytterst få saker vi måste , om man tänker efter. Däremot är det så oerhört många saker vi kan göra, om vi bara inser det.
Uppfostran är en ständig balansgång och jag måste hela tiden revidera mina åsikter allteftersom jag får nya insikter - alternativt blir mer och mer förvirrad, välj själv. ;)
Mitt i eländet ska man vara konsekvent. Hjälp, någon? hahaha
Kul att du dök in här, jag har en trevlig kväll! Nu måste jag nog ta och lägga på ett kol med förberedelserna inför morgondagen. Vissa maträtter tål att göras i förväg, nämligen =) Kram
Hehe tror du lyckas bra ändå.
Börjar man med att ge dem kärlek så lyckas säkert resten med. (det är nog alla mina kunskaper i ämnet så ingen hjälp tyvärr :))
Tack. Oj, starkt att greja maten nu. Skönare imorgon förstås.
Kram.
If you can't beat the system make them fjolliga
C om du får chansen fråga vördade moder om Askungens äventyr i vilda västern
tycker du jobbar på bra, en stor eloge till ditt försök och jag blir överlycklig när jag läser att du aktivt jobbar för att hon ska bli en bra och öppensinnig människa. stor nyårskram.
BB: Det är nog rätt bra att inte tro att man gör det som är bäst för dem, bara det man tror är bäst för dem. Det måste räcka :)
bof: Exakt!
Din eller min moder?
Vackra/Linda: Tack! Mitt jobb är att hon ska klara sig själv i stora världen då hon vuxit upp, då är det läge att vara öppensinnad ;) Skyller gärna på min mamma, hennes fel att jag är sånhär. Familjen är mycket mer européer än svenskar och jag har alltid vetat att kärlek är någonting som uppstår mellan individer, oavsett en hel massa oväsentliga parametrar. :)
*Nyårskramar till hela gänget*
Skicka en kommentar