Chilin och karlarna

Innan jag och lillan resten till mobbo X så var Läkaren här på besök. Vid detta besök råkade han glömma kvar sina träningskläder, och det bestämdes att han vid första tillfälle denna veckan skulle hämta upp dem. Självfallet var det underförstått att vi skulle passa på att umgås lite grand också, det var ju så trevligt sist! Tillfället infann sig igår. Vi skulle träffas och prata strunt en stund efter lillans läggdags. Tyvärr hade jag, på grund av orsaker som går att läsa här, blivit väldigt upprörd. Jag bestämde mig således för att ringa och avboka sagda besök. Detta visade sig omöjligt då Läkaren glömt sin mobiltelefon hemma. Alltså dök han upp mitt i min gråtattack...

Av någon outgrundlig anledning finns det karlar här i världen som tror att en kvinna som gråter helst av allt i hela världen vill ha sex. Varför då? Nåväl. Jag är inte upprörd och känner mig inte kränkt. Kan inte ens påstå att jag är särdeles förvånad, men jag fann det ansträngande att utöver mitt redan upprörda stadium nödgas avsluta Läkarens besök smidigast möjligt så att han inte förlorade ansiktet och jag inte förlorade hedern. Jag är i ett förhållande, faktiskt, ett jag försöker hålla vid liv och är intresserad av att se en fortsättning på. Lång fortsättning, tack. Där inkluderas inga snedsteg, Läkare eller ej.

Jag kom upp från golvet utan några värre skador än rufsigt hår, tungan är utopererad ur örat och jag måste säga att jag är nöjd med mig själv. Har ingenting att skämmas över och har ordnat så att han inte har svårt att träffa mig igen. Jag är BÄST. Sådetså.

Men allvarligt talat. Vissa karlar, alltså!