Nikotinknarkarens avtändningsbekännelser

Nej, det är inte min post, så sluta lägga den i min låda - ville jag ha den kunde jag väl ta den själv nere i trappan där den har legat sedan igår! Gör mig inga tjänster just nu, det är bara jobbigt och ansträngande för mig att ta med posten ner igen. Jag känner mig antastad när ni lägger saker i min låda som inte är mitt. Här bor ingen man, bara jag och min flicka - så låt mig vara ifred!

Orkar inte vara perfekt, ta saker med några klacksparkar. Är inte världens bästa mamma längre. Reagerar inte konsekvent, är inte underbart förstående hela tiden jämt jämt. Stackars lillan, men jag försöker förklara - det är inte hennes fel. Mamma blev lite för irriterad, lite mer än vanligt. Skönt att det inte är värre än så, skulle jag tro. Ändå ledsen, ledsen och abstinent och avtänder. Skillnaden mellan att vara föredetta brukare och att vara avtänd missbrukare är väl stor? Jag är missbrukare, från att ha haft snus konstant inne så har jag nu inget nikotin alls sedan 17 dagar. Tar det aldrig slut, detta helvete? Känner mig gravid fast jag inte är det. Gråter, gråter, ledsen... svullen, tjock, ful, dum i huvudet. Ta bort mig!