Hasta Luego

Sista inlägget innan familjeresan till utlandet! Allting är jättebra, jag mår toppen - inga missförstånd skuggar min semesterhimmel. Snusfri, visserligen fortfarande uppsvälld och kinkig ibland, men dock snusfri!

"We are beautiful, in every single way - words won't bring us down" Christina Aguilera

Edit 23.55: Jag har börjat snusa igen!!! Det var antingen det eller psykakuten. Fråga inte varför. Jag gjorde ett gott försök, 20 dagar, men det blev bara värre. Finns inga bra tillfällen att sluta, men det finns uppenbarligen dåliga. Nu har jag packat och vi åker om ett par timmar. Synes :)

Chilin och karlarna

Innan jag och lillan resten till mobbo X så var Läkaren här på besök. Vid detta besök råkade han glömma kvar sina träningskläder, och det bestämdes att han vid första tillfälle denna veckan skulle hämta upp dem. Självfallet var det underförstått att vi skulle passa på att umgås lite grand också, det var ju så trevligt sist! Tillfället infann sig igår. Vi skulle träffas och prata strunt en stund efter lillans läggdags. Tyvärr hade jag, på grund av orsaker som går att läsa här, blivit väldigt upprörd. Jag bestämde mig således för att ringa och avboka sagda besök. Detta visade sig omöjligt då Läkaren glömt sin mobiltelefon hemma. Alltså dök han upp mitt i min gråtattack...

Av någon outgrundlig anledning finns det karlar här i världen som tror att en kvinna som gråter helst av allt i hela världen vill ha sex. Varför då? Nåväl. Jag är inte upprörd och känner mig inte kränkt. Kan inte ens påstå att jag är särdeles förvånad, men jag fann det ansträngande att utöver mitt redan upprörda stadium nödgas avsluta Läkarens besök smidigast möjligt så att han inte förlorade ansiktet och jag inte förlorade hedern. Jag är i ett förhållande, faktiskt, ett jag försöker hålla vid liv och är intresserad av att se en fortsättning på. Lång fortsättning, tack. Där inkluderas inga snedsteg, Läkare eller ej.

Jag kom upp från golvet utan några värre skador än rufsigt hår, tungan är utopererad ur örat och jag måste säga att jag är nöjd med mig själv. Har ingenting att skämmas över och har ordnat så att han inte har svårt att träffa mig igen. Jag är BÄST. Sådetså.

Men allvarligt talat. Vissa karlar, alltså!

Tillit

Be mig inte göra någonting om du inte tänker lita på att jag genomför det tillfredsställande. Det finns ingen anledning att vi båda ska lägga ner tid på att göra samma sak, så ifall du ändå tänker dubbelkolla genom att göra det själv så låt mig då slippa!

Ifall någonting stör dig ber jag dig att tala om det i ungefärlig anslutning till händelsen, inte implicit en månad senare.

Tack.

Vissla på grodor

Konjunkturen sviker -> börsen går ner -> folk förlorar jobbet -> konjunkturen går ned -> börsen faller...

Ibland undrar jag vilket som är orsak och vilket som är verkan när det är indikatorer och förväntningar som får styra börshumöret och faktiskt avgör människors liv och framtid. Idag läste jag i DI att makroindex gått ner medan mikroindex stigit. Folk tror alltså att det ska gå sämre för samhället, bopriserna ska ner och arbetslösheten stiga, men de har högre förväntningar på sin privatekonomi. Det säger mig att någonting är snett och galet!

Tvångsförsäljningar av aktieportföljer på grund av överbelåning. Aj, säger jag bara. Sen rekylerar det nästa dag och någon stackare sitter med en börsbaksmälla som heter duga, och undrar hur detta gick till.

För när marknaden har låga förväntningar på framtiden och börsen går ner, ja då blir folk arbetslösa eller tvångsutlösta. För så är det bara. Allt är skit. Marknaden lurar fram räntesänkningar genom panikattacker, precis som en tonåring som ropar på hjälp "titta jag skär mig jag skär mig, nu måste någon bry sig väl?". Tyvärr hjälper detta bara långsiktigt och det är ingenting som syns direkt, vilket gör att olyckskorparna får rätt ändå.

De verkar resonera som Drygaste gjorde när han låg ner och visslade på grodor vid åkern: "Hur ska man annars kalla på dom?"

Läs spåtantens läppar: S t a g f l a t i o n

Jag skuttade en afton

Det lät kul, tyckte jag. *skutt skutt skutt* :) Sanningen är den att jag hoppade, slog och sparkade massor igårkväll. Bara i luften, såklart, men väldigt våldsamt vill jag lova! Imorse insåg jag missen med intervallsträning när man är snuvig - min hals känns öm och jag har huvudvärk.

Ett av mina många problem, inte fel direkt bara problem och det mest för att jag inte lyckas styra det så bra, är att jag är envis. Jag har mycket att lära ut till mulor och sten, för att parafrasera Robert Jordan. Hela den här sluta-snusa-historien har gjort mig aggressiv, lättirriterad och - som tidigare nämnts - uppsvälld i kroppen. Eftersom jag inte kan börja snusa igen, då jag som sagt är envis och bestämt mig för att det inte är ett alternativ, har jag börjat med extra promenader. Jag litar såklart inte på att det räcker, så ovanpå det blir det hårdträning på gymmet.

Har planerat att träna idag också, fast först ska jag tvätta, ringa Magic Number's kundtjänst och få rätt på min utgående epost *spy galla över eländet* och äta lite. Ha en bra dag!

Promenad

Det är skillnad på att gå vid havet och vid åkern. Ibland tycker jag att det är skönt att ha tillgång till båda, men i Skåne finns det i gengäld ingen ordentlig skog. Allting är planterade parker av något slag. Även en gammal park är en park, tycker jag. Skog är någonting mycket mäktigare, det har eget liv.

Ändå finns det någonting fint med landsvägen och åkern, trots eller kanske tillockmed på grund av den uppenbara kultiveringen. Människans spår behöver inte vara fula. Trots mina försök att vara positiv slås jag av hur gräsligt platt vi har det här. Kan inte gå upp på en kulle och se ner på alltsammans, tyvärr.

Nikotinknarkarens avtändningsbekännelser

Nej, det är inte min post, så sluta lägga den i min låda - ville jag ha den kunde jag väl ta den själv nere i trappan där den har legat sedan igår! Gör mig inga tjänster just nu, det är bara jobbigt och ansträngande för mig att ta med posten ner igen. Jag känner mig antastad när ni lägger saker i min låda som inte är mitt. Här bor ingen man, bara jag och min flicka - så låt mig vara ifred!

Orkar inte vara perfekt, ta saker med några klacksparkar. Är inte världens bästa mamma längre. Reagerar inte konsekvent, är inte underbart förstående hela tiden jämt jämt. Stackars lillan, men jag försöker förklara - det är inte hennes fel. Mamma blev lite för irriterad, lite mer än vanligt. Skönt att det inte är värre än så, skulle jag tro. Ändå ledsen, ledsen och abstinent och avtänder. Skillnaden mellan att vara föredetta brukare och att vara avtänd missbrukare är väl stor? Jag är missbrukare, från att ha haft snus konstant inne så har jag nu inget nikotin alls sedan 17 dagar. Tar det aldrig slut, detta helvete? Känner mig gravid fast jag inte är det. Gråter, gråter, ledsen... svullen, tjock, ful, dum i huvudet. Ta bort mig!

Truten

En "mås" som har ett märke vid näbben och är ganska stor är en trut, inte en fiskmås. Fiskmåsar är mindre än trutar. Det kan vara bra att veta, eller hur?

En promenad vid stranden ger så mycket mer än att gå på gymmets löpband en timme. Själen får sitt, den också.

Det är synd om människan som inte tål att se lycka längre, den som är bitter och bara ser ont var än glädje och kärlek finns. Tråkigt också för dem som är inärheten och ser det, särskilt för den som kanske är för liten för att värja sig mot eländet. Jag önskar dig ro, kära.

Moussaka och catwoman

Efter en tur till gymmet bestämde jag mig för att använda lördagen till matlagning. Kom hem med både ingredienser till min fisksoppa, brysselkålssoppa och moussaka. Dessutom fick jag för mig att köpa tigerräkor och thaisoppa samt ett urval goda ostar. Sluta snusa gör mig matgalen! Tre kilo plus på två veckor. I denna takten går jag upp 78 kilo på ett år, vilket min pojkvän omtänksamt nog påpekade då vi, till största delen utan framgång, försökte prata via Skype ikväll. Tack. Verkligen.

Varken jag eller Drygaste orkade med utgång. Vi bestämde oss istället för en lugn hemmakväll på varsitt håll. Farmor ville gärna ha sällskap, men min moussaka svalnade inte tillräckligt snabbt för att en tur bort till farmor skulle vara lönt ikväll, så den får följa med mig dit som lunchtillbehör imorgon istället :) En omgång till på gymmet imorgon blir bra. Kanske kan jag få stopp på viktökningen innan det blir för illa. Snus ska jag iallafall inte ha. Punkt.

Kollar på Catwoman, får uppdatera senare ifall jag kommer på nåt mer, annars får ni ha en trevlig kväll!

Ensam hemma IV

Efter att ha rest halva dagen och tillbringat resten med att fixa saker hemma, vill jag bara sitta vid tvn och titta på ingenting viktigt. Det är precis vad jag tänker göra. Kanske kan jag fundera ut vad jag ska göra imorgon - träna? träffa farmor? gå ut med Drygaste?

Mina ensamhelger är tunga, bland annat för att det är så svårt att prioritera. Jag vill göra allt! Jag vill göra inget!

Åter till tvn. Peace out.

Tågblogg II

Vi höll på att inte komma iväg, eftersom brorsan verkade få förhinder när det var dags att skjutsa till tåget. Som tur var gick det att lösa, men nervösa det var vi!


Dyrt med tågmat! Men faktiskt rätt ok kvalitet, det får jag allt erkänna. Lillan har pladdrat ikapp med mig så att det nästan var synd om våra medpassagerare, men resan var ju inte så lång. Alla överlever ;)

Uppdaterar mer när jag kommer hem.

Några bilder från resan

Jag har aldrig påstått att jag är en bra fotograf. Fast ibland behövs det lite bilder ändå :)
Barn behöver katt-socialiseras. Innan hon vant sig vid hur hon skulle hantera dem, hade dottern fått både ett och två rivsår. Hon förtjänade dem. Stackars katter.


Men det dröjde inte många timmar förrän katterna hade vant lillan vid hur de ville bli behandlade och hon kunde njuta av att vara riktigt populär.


Naturen var ljuvlig. På sätt och vis kändes det helrätt att det var dimma och mulet. Stämningen var helt annorlunda jämfört med om det vore strålande sol. Avkoppling var temat. Imorgon åker vi hem till åkern :(

Sagt av barn

Det känns som hemma här.

För att mobbo X är här?

Nej, för det är så stökigt i mitt rum, precis som här är!


Mamma, katten vill vara hos mej. Vi kan ta med katten hem!

Men då blir jag singel, du vet ju att mr cutey cute inte gillar katter.

Vi behöver inte berätta för honom!

Du tror inte han märker det ändå?

Det gör inget mamma, jag älskar katter!

På besök hos bror

Jag har hittills inte, vad jag kan minnas, skrivit vart vi reste. Vi är för första gången och hälsar på hos den av mina bröder som flyttat längst hittills. Det ändrar sig snart, men det är mindre viktigt :)

Min ena bror, aka mobbo X, är lite av en bohem och väldigt mycket av en ungkarl. Han festar ofta, städar sällan och lever ensam med sina katter. Jag har slutat bry mig om att lära mig flickvännernas namn, åtminstone sålänge han fortsätter kalla relationerna för "kravlösa och avslappnade". Orka?

Min dotter älskar sin "mobbo X" (vi kallar den andra "mobbo Y", i brist på fantasi). Hon är så tokig i honom att hon hellre reser och hälsar på honom än gör i princip vad som helst annars. Försök locka henne från mobbo X med godis och bered dig på att misslyckas. Locka med lekland och utlandsresor och förlora stort! Möjligen kan en egen kattunge distrahera henne för en stund. Problemet är att mobbo X har två stycken ulliga, gulliga kattungar. Trist läge, alltså.

Det första vi gjorde vid ankomsten var att städa. Min bror hade fest i lördags och resterna av den var synliga över, på och i precis hela lägenheten. Fast då hade redan flickvän wossname städat tidigare under dagen. Vi hade såklart redan storhandlat på vägen hem, men middagen blev väldigt sen då hela köket var belamrat med disk och gamla burkar.

Nu har lillan somnat, jag och bror har pratat om livet, universum och allting och nu ska vi strax sova. Det är en natt imorgon också.

Tågblogg I

Kan ju lika gärna numrera den, eftersom jag antar att det blir åtminstone en tågblogg till :)

Vi kom i väldigt god tid, fullpackade med prylar och väskor och fika. Liten förvirring angående vilken vagn vi skulle till, varvid en förbipasserande man tillfrågades om detta. Han hade stenkoll, han skulle nämligen köra tåget ;) Fick specialbehandling, lokföraren kollade exakt var vi skulle sitta. Hur trevlig som helst! Han fick ett äpple, bara för att.

Dottern sysselsätter sig med BK-leksak och medhavda fikan. Tur att vi sitter precis bredvid en toalett. Hehe.

Sitter nu och nojjar över att jag kanske råkar missa vårt byte. Vore inte jättetrevligt att hamna fel och kanske få böta för att jag slumrat till :S Får inte hända. Kan inte hända, inte 2008 =)

Uppdaterar senare, tjingeling!

Edit 15.00: Oups. Lokförare kom förbi med mobilnummer "Hör av dig så att jag vet att du kommit säkert fram". Hmm. Njae?

Edit 16.36: Mamma..hur många minuter är det kvar nuuuuu då?

En liten chili

Pojkvännen, aka mr cutey cute, har åkt till jobbet. Det dröjer flera dagar innan vi ses igen, men denna gången är det inte alls lika svårt för mig som då han åkte på sin korta långresa. Visserligen är det bara hälften så lång tid vi är ifrån varandra, men det beror nog inte bara på det. Nu vet jag ju att han verkligen hellre hade velat vara här. Av någon anledning är det skönt.

Läkaren var på besök och vi passade på att förena nytta med nöje genom att gå och träna tillsammans på mitt gym. Intressant insikt: läkare är inte allvetande. Inte ens om människokroppen. Bjöd på mat här hemma, blev en improviserad måltid bestående av pasta (vit fiber), stekt bacon och jordärtskockor samt morot stekt i baconfettet. Det var så grymt gott! Note to self Köp mer jordärtskockor!

Dottern började på sin aktivitet idag. Tyvärr skadade hon sig ganska tidigt så vi fick avbryta och åka hem. Ingenting allvarligt alltså, hon kommer att bli fullt återställd inom kort och inget läkarbesök behövdes (intygades av Läkaren ;). Trist att hon skulle skada sig, om än lite, just när vi ska resa. Inte till värmen, utan en kort-kort resa till släkt norröver. Skönt att komma hemifrån en liten stund. Datorn får följa med, samt mitt Magic Number-modem, så det blir troligen precis lika mycket - eller lite - Internet och bloggande som om jag vore hemma. Med lite tur blir det tågbloggande. Det har jag länge velat prova, verkar populärt!

Jag kommer inte att börja snusa igen. Vill inte. Snus är ondska och jag vägrar vara dess slav!

Älsklingen och snusstoppet

Anledningen till min tystnad här är såklart att mr cutey cute aka pojkvännen är hemma igen. Kombinera detta med att jag nyligen slutat snusa så klarnar det genast lite mer.

Jag har drabbats av allting. Svullna händer och fötter, leder som ömmar. Min mage är svullen och gasig, jag ser gravid ut. Letar desperat på nätet efter anledningar till att det är bra att inte snusa, förutom pengarna då - för jag betalar gärna för att slippa allt detta. Tyvärr är detta det enda jag hittar:

" När man slutat snusa ökar salivproduktionen som håller munnen ren, och man känner sig oftast fräschare och får bättre andedräkt. Risken att skada tänderna minskar också när man slutar snusa eftersom snus fräter på tandköttet och gör att det dras upp mot tandhalsarna. Tandköttet blir också snyggare." källa: Infomedica

Ursäkta, men det där räcker inte som motivation för mig just nu. Jag behöver veta att jag minskar risken för dödlig sjukdom med åttahundrafemtitvå procentenheter. Minst. Inte ens min pojkvän tycker att snuset är så farligt. Huvudsaken är att jag inte röker säger han, och tar därmed effektivt bort en av de få icke hälsorelaterade anledningarna man kan ha till att sluta snusa - partnerns olust inför snuset. Nähä.

Mitt humör är upp och ner hela tiden; oftast ner. Jag gråter utan anledning. Svartsjukan är helt utom kontroll. Jag fick tokspel och raderade, inför pojkvännens ögon, en av hans FB-kontakter. Visserligen en extremt slampig, halvnaken och "I know you from Wayn"-kontakt, men sådär gör man väl bara inte? En del av mig tycker att det var på tiden, en annan del av mig tycker att jag måste ha varit komplett störd. Han tog det väldigt bra, tröstade mig (det behövdes) och kramade mig lääääänge. Jenny skrev, på sätt och vis, om det här fenomenet (läs tredje stycket). Fast hon har nog antagit en mera passiv ställning, troligen för att hon inte känner sig hotad eller osäker på sig själv.

När blev jag såhär? Jag som är fantastisk, underbar på alla vis, omtänksam, oerhört intelligent, skitsnygg och sexig, attraktiv och tillockmed kan laga mat! Känner inte igen den sidan av mig, vill inte kännas vid den. Verkar som om enda vägen ut är att börja snusa igen.

Metainlägg

När internet är segt blir jag väldigt irriterad. När inlägg och kommentarer försvinner ut i cyberspace för att jag inte tänkt på att jag såklart måste spara till höger och vänster ifall sidan inte vill laddas ordentligt - ja då får jag tokspel och lägger ner allt vad nätet heter ett par timmar eller så.

Ifall jag inte bloggar, eller svarar, eller kommenterar - det kan alltså bero på att jag har The Magic Number.

Det var bara det jag ville säga :)

Drygaste - inte en roadmovie ännu

Eftersom jag nu blivit hedrad av Drygastes närvaro bland bloggkommentarerna, får jag göra slag i saken och nämna honom i en blogg. Drygaste är en av mina bästa vänner; han är heltenkelt Den Drygaste Killen Jag Gillar.

Drygaste har ett gäng åsikter och en mängd ideer. Alla borde göra som Drygaste säger, då vore världen ett bättre ställe, tycker han; och då måste det ju vara så, för Drygaste har alltid rätt.

En av Drygastes mest ihärdiga åtgärdsprogram har varit att få mig att pladdra mindre. Inte bara för min skull, utan för omgivningens skull också - påpekar Drygaste ofta och gärna. Det är inte bara problem med mängden pladder, utan även pladdrets innehåll kan klandras, anser Drygaste och ger mig en mängd kloka exempel på varför och hur och vad som borde göras åt saken. Helst igår. Jag undrar ifall folk skulle känna igen mig om jag ändrade mig nu strax innan trettio. Självklart skulle jag må bra av det, inte tu tal om saken. Drygaste säger ju det.

Självklart har Drygaste rätt - det har han alltid. Jag gillar att höra ljudet av min egen stämma och tycker det är oerhört viktigt att alla förstår exakt vad jag menar och på vilket sätt. Det absolut värsta som kan hända är att de i min omgivning - såväl konduktörer som medresenärer eller familjemedlemmar (om vi råkar vara på tåget) - missförstår någonting jag har sagt. Fast ännu värre om de inte får veta exakt vad jag tycker är viktigt och varför. Oftast handlar det om någonting som hänt i mitt liv. Det är inte så att andras liv inte är viktiga, jag är bara oftast mindre insatt i deras liv och förväntar mig att de skall upplysa om de detaljer som kan tänkas vara viktiga/intressanta/roande/whatnot.

Jag börjar smått undra om andras liv är fruktansvärt tråkiga, eftersom de sällan pratar om dem högljutt på tåg. Tur då att de bloggar om dem istället!

Nå, Drygaste har då åsikter om det mesta och alla dessa åsikter är självfallet välgrundade och underbyggda och alltvaddetnukanvara saker är för att vara rätt! Drygaste har bara ett bekymmer och det är just att han är så fantastiskt dryg. Han är en sådan person som gärna väntar med att tala om för dig att han upptäckt att du har fel tills du har fått den tvivelaktiga förmånen att trampa i klaveret ännu en gång. Gärna så att han har möjlighet att garva lite. Eller mycket. Ett gott skratt förlänger livet, menar Drygaste och letar efter fler tillfällen att ha trevligt på andras bekostnad. Självklart är inte Drygaste elak, inte så att det stör åtminstone. Han är omtänksam och belevad, trevlig och oklanderligt klädd (sistnämnda viktigt). Däremot är han - som tidigare nämnts - oerhört...fantastiskt...nästan löjligt dryg.

Pet pet. Peta på. Du. Titta - du hade fel. Pet. Jag hade rätt.

Han är dessutom proffs på att undanhålla information, tills du har tröttnat på att efterfråga den. Men det får bli en annan blogg. Denna - upptäckte jag nyss - är så dryg att jag kommer somna när som helst. Summan av kardemumman: Ingen glad Chili utan sin Drygaste. Få det att gå ihop om ni kan :) Suss sött!

Energi

Sedan snusstoppet har jag blivit piggare. Vissa skulle nog kalla det "smått dampig" medan andra skulle skratta och säga "vaddå smått?". Det blir svårare för mig att tagga ner, sitta still och exempelvis skriva blogg. Onlinespelet jag brukat spela har fått stryka på foten. Det finns ingen ro till att bara sitta och göra ingenting!

2008 är sannerligen ett välsignat år redan. Jag, som tidigare varit tröttast av alla, har fått outsinlig energi. Det var inte så svårt att sluta snusa som jag trodde, och dessutom kan jag glatt konstatera att det blir en resa till värmen även för min del ganska snart!

Nu ska jag bara lista ut vart jag ska göra av all denna extraenergi. Nån som behöver?

Galenskap, eller Ensam Hemma III

Nu har jag lagat två sorters soppa och städat så mycket som det bra gärna går utan att röja undan alla pojkvännens prylar så att de hamnar i en stor hög nånstans. Han stenvägrar såklart att ha en egen låda här. Då kunde någon tro att han bodde här *tsss*. Vad skulle det ge för signaler till ...ehh...nån... egentligen?

Snorar och snörvlar, delvis på grund av saknad och längtan efter min älskling, men först och främst på grund av Drygastes förkylning, som han så generöst delat med sig av. Tack tack.
Är helt galen av abstinens. Vore det inte för att jag vet att snus är ren ondska skulle jag trotsa vädret och ge mig ut för att införskaffa en dosa gift. Tur att jag är upplyst. Just say no!

Bort med filtret

Någon sa att snus är som att ha ett filter mot verkligheten. Nu tror jag att jag vet vad de menade. Allting verkar helt plötsligt mycket mer "på riktigt", lite mer skrämmande och lite mer "in my face". Sista prillan igår; tack för denna tiden men nu räcker det. Jag kan sannerligen inte fortsätta med att belasta mig själv och min hälsa med sådant skräp!

Onico i en vecka, sen ska det också bort. Snart 30, då kan det väl vara lagom dags att slänga sin snutte?

Pling!

*Pling* säger det i min inkorg när tentamensresultatet tillkännagörs. *Pling* du är godkänd!

Sällan har jag väl blivit så glad över ett litet *pling* :)

Vargtimmen

Ibland när jag somnat vid sagodags vaknar jag runt 3 och börjar tänka. Jag har för mig att det kallas vargtimmen, den där mellan 03.00 och 04.00. Alla möjliga sorters tankar dyker upp då, men särskilt sådana jag försökt låta bli att tänka. Just inatt känner jag en stor saknad efter min pojkvän. Inte så märkligt kanske, eftersom han varit borta länge nu, men jobbigt. Även konstruktiva tankar har, tack och lov, en förmåga att komma till mig under denna timme. Problemet är väl att jag inte orkar ta tag i dem, de bleknar bort i takt med att dagen ljusnar. Skönt att det är vinter, då är det iallafall mörkt längre ;)

2008 här kommer jag!

Nyårsfirandet var som vanligt lugnt. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss, då Älvan tyvärr fick förhinder och inte kunde komma hit. Jag och Drygaste satt och tjurade ett tag, sen försökte vi göra det bästa av saken. Maten var åtminstone god, kom vi på. Stod ute på balkongen och skålade mellan 23.45 och 00.15...min utsikt är helt ok! Tyvärr hade vi redan pratat om allting de senaste dagarna (läs: nätterna) och fick försöka hålla samtalet flytande genom att diskutera nyheter.

"Bhuttos son har tagit över. Han är bara 19 år, men det är hans pappa som håller i trådarna helt klart."

"Jaha. Vilket fint väder vi har."

Tillsist satt vi mest och smsade/ringde en massa andra människor. Drygaste skämdes över att det bara var vi två här och hittade på att vi varit många och att folk "droppat av". Han passade på att försöka tala förstånd med någon tjej han träffat på nätet, mellan halv två och två ungefär. Sen hade vi åtminstone det att prata om.

"Vilken idiot. Eller hur?"

"Ja, jag håller på dig."

Halv fyra åkte han hem till sitt och jag konstaterade att det åtminstone blev 1/3 mindre disk att ta hand om. 2007 slutade som det började, med andra ord. Skönt att vara av med det skräpåret!