Lite synd...

...är det allt om mig. Varit uppe sedan tre inatt, isäng om fem minuter dvs midnatt och upp igen vid sju. Snuset är slut. Tvättmaskinen låste in min sista tvätt eftersom jag inte öppnade den innan elen stängdes av. Måste stå och vänta utanför klockan åtta imorgon, och störa nästa stackare som har tid då.

SUCK!

Tur det är en ny dag imorgon ...

Bestyr

Ja, nu är det bråda dagar. Det ska planeras, köpas in och lagas mat och dekoreras inför festen i helgen, ett kärt besvär. Lillan ska firas hon också, presenter slås in, osa tas emot. Om jag inte hör av mig till er på ett tag, om jag är lat med inlägg och kommentarer, så hoppas jag att ni har lite överseende. Har lyckats dra på mig herpes av all (visserligen positiv, men dock) stress.

Tyck inte synd om mig! Det går över och snart får jag umgås med de flesta av dem jag älskar här i världen :)

Greenchili firar 30 år!

Ja, för det är ingen vanlig dag, det är Greenchilis trettioårsdag - HURRA HURRA HURRAAA =)

Känner mig manad att ta upp lite av det där man förväntas ha klarat innan 30. Körkortet såklart, check. Barn, check. Bröllop, fixat och skiljsmässan också. Utbildning...nja, tillräckligt nära, det får räcka att det blir samma år. Jobb, lite ibland iallafall. Men viktigast av allt är väl de nya insikter åren har fört med sig. Jag har egentligen bara en sak att säga, en viktig:

Acceptans och tacksamhet för med sig ro och lycka. Upprepa, förstå det och applicera det och du kommer förstå vad jag menar =)

Ha en trevlig annandag påsk och ta vara på er! // Chilin, numera i vuxen ålder

Glad Påsk!

Lillan har varit sjuk, så bloggandet har fått stå tillbaka lite som ni förstår. Nu mår hon bättre och allting är toppen! Ser faktiskt fram emot att måla lite ägg på lördag tillsammans med min mamma och dottern. Vädret är konstigt, ska tydligen bli snöstorm snart igen. Ändå håller vårkänslorna i sig, det är väl märkligt! Mr cutey cute har nog sällan varit så saknad som just nu, men det har nog sin förklaring i tidigare år då vi "alltid" blev ihop igen vid denna tiden.

Till min mamma

Traditionellt tacktal till min mamma hålls i nära anslutning till min födelsedag varje år sedan jag fyllt 13. Oftast håller jag det liiite mindre...eh...känslomässigt än såhär, men här behöver jag inte hålla tillbaka! Inlägget inspirerat av en artikel om kändismammor som ger vanliga mammor ångest. Sådan ångest behöves icke om man har sunda förebilder, sådetså.

Tack mamma, för att jag finns, för dina varma kramar, din omtanke när jag var liten och sjuk, promenaderna i parkerna, skogarna, att du alltid trott gott om mig, att du aldrig snackat skit, aldrig ljugit eller intrigerat, för att du är en underbar mormor - för att du finns här för mig.

Jag är så glad åt dig. Du är en fantastisk förebild som utan att ge mig prestationsångest visar hur man kan vara mamma utan att sluta vara sig själv. Jag är så stolt över dig, som trots alla bekymmer varit så stark och hållit ut, vuxit som människa, varit din egen. Du har min fulla respekt och min kärlek till dig får en djupare glans för vart år. Jag är skyldig dig mitt liv och till den dag jag dör kommer jag alltid att veta att jag haft en sådan tur som haft dig till mor.

Mera vardag till folket

Nu är det då dags för påsken. På förskolan har alla barnen pysslat, haft äggpickning, lyssnat på sagor om Jesus - utan att förstå varför, varit påskkärringar... Påskkärringar, ja. Här förutsätts det att varje förälder med självaktning plockar fram alldeles lagom för stora klänningen/kjolen i rätt brokighetsgrad och kan spöka ut barnen i sjaletter och söta små förkläden. Så näpet så. Men lillans klänning har hunnit bli för liten och hon kände sig inte alls särskilt fin i ersättningsklänningen. Barnen har hunnit lära sig att tråka varandra redan, såklart, det börjar på dagis. Den dagen blev inte så väldigt festlig för henne kan jag avslöja. Nå, det var väl inte så farligt. Inte värre än någon annan dag någon råkar ha på sig "fel" kläder. Usch.

Som jag nämnt tidigare har jag inga som helst planer på avancerat påskpyssel. Jag har varesig tid, råd, källarutrymme eller överdriven lust till dylika sysselsättningar. Snart är det dags för värsta hemska tentan, pengarna investeras i presenter och fest då lillan fyller år snart och jag ska ha stor baluns när jag fyller tredje nollan, källaren är sprängfylld med saker som ska läggas upp på tradera och jag vill mycket hellre använda den lilla tid jag får över till att promenera i den nya våren. Tack.

Mr cutey cute slipper alla påskbekymmer, han åker tillbaka till arbetet idag. Det är nog lagom med tiden han är hemma för ingen hinner tröttna och båda hinner längta. Idag är sista gången han träffar mig innan jag fyller 30...känns lite konstigt. Hur är man när man är 30?


Ps. ...och grodorna svarar? Ds.

Nu e det fredag =)

Oj, vad förvånade* vi blir!!!

Ajajaj amerikaner! Marknaden är sur, efterfrågan är seg och sjunkande, konsumenterna pessimistiska, allt är skit. Hjälp hjälp, vi klarar inte mer! Sänk räntan!!! Jaha. Inflationen går upp, fortfarande utan att konjunkturen tagit fart. Fler och fler arbetslösa. Hoppet (för börsen) är att siffror kommer in och visar någorlunda förändrade värden, åt det positiva hållet. Alla handlar på känsla...mest panik.

Är det bara jag som undrar ifall de som genomled 70-talets stagflation har tackat för sig, gått hem och dragit täcket över huvudet istället för att höja ett varnandets finger och sätta stopp för eländet innan det gått för långt? För nu är det bannemig kört, vi är redan där. Idioter!


Vad var det jag sa? Vissla på grodor, ja.

*För ett annat inlägg om guldfiskminne se här.

Lycka kan vara...

Det kan vara många saker; Att komma hem och alla kläder i klädkammaren är sorterade, kategoriserade och de som ska säljas fotograferade. Klädkammargolvet är dammsuget och rent. Eller när mr cutey cute läser saga för lillan, visar henne kort-trick och kortspel och samtidigt lär henne att räkna addition/subtraktion på ett särdeles pedagogiskt sätt. Kanske att när dagen är slut se honom ligga och läsa med fundersam min och lillan sova sött i sin säng, alldeles bekymmerslös. Lycka kan också vara att fälla några tårar varje gång jag läser "Flickan med svavelstickorna".

Lycka kommer i många former, storlekar och förpackningar. Jag har tur som är medveten om den när den infinner sig.

Vårstädning!

Ska jag städa och röja ordentligt så måste jag såklart ha fått inspiration någonstans ifrån. Denna gången vill jag skylla på Beerbelly och vårens ankomst. Beerbelly för att han bloggat om sin flytt; våren för att den ljusa tiden gör att det blir allt svårare att dölja den medeltidsröra som ska föreställa mitt hem. Ni vet själva hur det ser ut när dammet ligger tätt i luften och solen lyser in.

En del av min nyfunna energi kan förstås bero på träningen. Kom igång med den igen nu och tänker definitivt inte sluta. Endorfiner är verkligen helfräcka...ge mig mera =)

En bok om frid

Kiropraktorn jag går till är alltid så lugn. Fick låna en bok av henne om vår inneboende frid/nåd*. Jag har aldrig läst en bok så sakta, så noga, så avslappnad i kropp och själ. Den talar om för mig att det är bra att inte kämpa, att man ska låta sig själv lyckas utan ansträngning**. Det köper jag gärna.

Har aldrig tillåtit mig själv att sitta och äta äpple på en gräsmatta under en stor ek***. Det har verkat så improduktivt. Jag börjar tro att jag haft fel inställning och ingenting gläder mig mer.


* Hur översätter man "grace" till svenska egentligen?
** Då har jag ändå bara läst första kapitlet, jag som annars slukar böcker på en gång. Gissa om jag ser fram emot att läsa resten!
*** Min uppfattning om höjden av avkoppling och därmed lathet (ja, jag vet).

Helgen dårå

Fredag: Mr cutey cute hemma igen!!! Wooohooo, what else to say?

Lördag: Schlagerplåga...men dottern älskar skräpet. Vad ska jag säga? Tur för mr cutey cute att han lyckades smita ;) Han festar i nån lantlig håla på nåt disko med dåligt rykte. Hej och hå.

Söndag: Hoppas få sova längre än till åtta... fortsättning följer...

Mera vin och film till mig!! Skål!

Begreppet "Parsingel"

Inlägget inspirerat av Älvan, Å och otaliga andra som bloggar om relationer och de relativt nya i-landsproblem dessa för med sig. Jag har tidigare skrivit om hur lätt det är att bara lämna när det inte "passar längre". Nu tänkte jag gå in på att istället försöka diagnostisera min egen situation för att förhoppningsvis kunna bidra med någon liten insikt. Eller inte. Som jag nyligen konstaterade i ett nattligt samtal med Älvan finns det få saker som är svårare än att göra analyser där man själv är en del av ekvationen. Det finns få människor jag har så svårt att förstå mig på som mig själv. *ler*

Min relation med mr cutey cute skiljer sig från mina tidigare allvarliga förhållanden på ganska många plan. Vi lever skilda liv, vår relation är av karaktären "ad hoc", dvs något som hängs utanpå som tillägg till resten. Jag har ofta blivit förvånad och ställd av hans annorlunda inställning till tvåsamhet, men ändå kan jag se många fördelar, likaväl som nackdelar, för oss båda. Nu har vi varit tillsammans från och till i ett antal år, mer eller mindre exklusivt, nu i snart ett år i sträck.

Fördelar för oss båda är att eftersom vi har separata liv kommer en eventuell separation inte att drabba någon av oss lika hårt som den skulle göra ifall vi bodde ihop, bara hade gemensamma vänner osv. Dessutom ger det oss möjlighet att fritt och utan klagomål idka fritidssysselsättningar den andra är mindre intresserad av.

Nackdelen, åtminstone för min del, är att vi inte delar vardagen. Visst är det fint med helg och fest, lustfyllda möten och att allting är toppen jämt, men livet är inte så hela tiden. Bara att kunna ha någon att diskutera vardagen med är så mycket värt. Vännerna spelar en stor roll, nästan så att jag ibland tycker att jag har dem som partner mer än min pojkvän. Jag vågar be dem om hjälp och stöd på ett sätt som knappast är möjligt från mr cutey cute. Eller så är det det, men jag är feg.

Nu har någon företagsam människa myntat det nya begreppet "parsingel". Jag har en ambivalent inställning till detta. Å ena sidan har vi självständighet och personlig frihet, å andra sidan har vi tendensen till ytligare relationer vars lätthet att bryta innebär att den som behöver stöd knappt vågar be om det. Vi vågar inte vara så jobbiga och svåra längre, vilket i förlängningen kan drabba individer och således relationerna i sin tur väldigt hårt. Om vi inte ger allt av oss själva och inte heller får allt av den andre, hur ska vi då kunna få hela den fantastiska gemenskap och det partnerskap, det stöd i nöd och lust, som kommer av kompromisser och kamp minst lika mycket som av positiva händelser, glädje och kärlek. Om vi bara själva vill ha sockret och godiset, bara älska i lust, vad händer med oss då? Jag blir lite rädd, faktiskt.

Eftersom jag är vän av kommunikation i relationen har jag såklart delat med mig av mina synpunkter till mr cutey cute, som är underbar och fantastisk och vi försöker komma fram till en bra lösning för oss båda. Det där med kompromisser, alltså :)

"Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg"

End of rant / Chilin

Godkväll!

Det där med att gå upp 05.30 har gått sisådär. En fördel är att dottern åtminstone somnar i godkänd tid, runt 20-snåret. Nackdelen är att jag inte somnar tidigare än 23.30 hur tidigt jag än gått upp. Alltså blir det antingen så att jag försover mig, eller också sitter jag som en halvdöd zombie och lyssnar på dammig föreläsning. Lycka!

Ska äntligen få rensat upp här hemma. Städningen har fått stå tillbaka, även "vardagsstädningen", för andra saker. Träningen har knappt blivit av, kanske ett till två pass i veckan i snitt, istället för tre till fyra som planerat. Kass. Nå, nog räknas väl rensning av källarutrymme som träning? Menar väl det! Ska ta tag i det nästa vecka, då får jag in lite motion där. Får bli gymmet imorgon på något sätt...kanske om jag tar det direkt efter hämtning av barn från skolan? Vad jag än väljer att göra krävs noggrann planering, så är det när man är ensam med liten söt prinsessa.

Åh, vad jag älskar henne! Ni skulle bara veta hur mysig hon var vid läggdags idag. Jag fick minst tusen fantastiska prinsesspussar och varma, gosiga kramar dessutom. Tackar min lyckliga stjärna...hon är så fin! Fin, smart, näbbig...listan kan göras lång. Egensinning liten sötnos, precis en sådan som kommer att göra killar alldeles ifrån sig och driva dem till vansinne. Mamma Chili kommer att bli så stolt :)

Sov gott

Godmorgon!

Grusiga morgonögon bländades av allt det vita utanför fönstren. Frost. Snö. Is. Skrapa och sopa iskall bil. Halka över vägen fram till förskolan, glömt lillans vantar. Solen i ögonen på väg därifrån. Plötslig energi! Idag blir en bra dag :)

Nyheter med väder från GC

Dagen började något händelselöst med uppgivet lugn efter att jag vaknade en timme försent. Sedan dess har det inte hänt någonting av vikt att rapportera*.

Så till vädret: Rutorna behövde skrapas. Ungarna slogs med isbitar på skolgården i morse - det har varit minusgrader. Bilen ser helt torr ut nu, så då har det väl slagit över till plus. Den förbaskade solen skiner så att man knappt kan se nåt alls. Får väl vara tacksam att den förnicklade kastvinden har lugnat ner sig så att det går att köra utan att behöva hålla krampaktigt i ratten för att inte komma över på fel sida vägen. Som om jag tänker ge mig ut i detta uppenbara vinterväder. Sol + kyla = väldigt mycket vinter. Ta bort det, genast!

Tur att jag bara ska sitta inne och plugga. Nu kan jag låtsas att det är härligt vårväder här utanför.

Edit: Uppdatering inomhusvädret: Lågtryck. Mulet med risk för åska och regnstänk.

* Såtillvida ingen är intresserad av att höra detaljerade redogörelser för hur gott mitt kaffe blev, eller hur många deciliter vatten jag använde till min gröt. Nä, precis.

Jobbsök och antiklimax

Igår var det full rulle på grund av anställningsintervjun idag. Gjorde ett test via nätet, fixade CVt med hjälp av kusin vitamin... Idag efter intervjun gick luften riktigt ur mig... inte ens en fika med Älvan kunde riktigt få mig pigg igen för ovanlighetens skull. Glad och pigg är inte samma sak :)

Inga papper påskrivna än...fick en vink om var lönen kan komma att landa (inte jättebra, men jag får överleva), något hopp om att det inte alls är omöjligt att jag får jobb när jag är klar och "hör av dig igen i sommar". Jaja. Det löser sig!

Blev sänkt av samtal med mr cutey cute idag. De senaste dagarna har jag klarat mig igenom mest av vetskapen att han snart kommer hem, jag har levt på det. Visar sig att hans planer skiljer sig lite från vad jag trodde. Han är bara här några timmar innan han åker "hem", sen får jag vänta en hel vecka och då får jag träffa honom i tre hela dar. Efter 12 dagar utan mig behöver han ensamtid, i en vecka. Visst, fint. Jag är van vid att vara ensam. Behöv mig inte då för sjutton.

Ensam hemma V, hemmaspa

Stressigt har det varit, minst sagt, men nu tar jag hand om mig igen. Lustigt hur lätt det är att glömma bort sig själv; det är nästan så att det känns lite skamligt och syndigt för mig att tänka på min egen avkoppling när jag har "saker kvar att göra". Bort med sådana tankar! Tar man inte hand om sig själv kan man inte ta hand om andra eller annat heller, så enkelt är det. Igår tog jag fasta på det och fick till en riktigt härlig kväll där jag bara pysslade om mig själv. Ledorden var lugn, ro, avkoppling och njutning.

Först fick jag gå emot ledorden och stressa runt på stan för att få tag i allt jag ville ha. Fotsalt, rödvin, filmen "Stolthet och Fördom" med Keira Knightley i rollen som Elizabeth (amerikanska versionen anno 2005), låda rödvin - ja, det är inte lönt att öppna en flaska och lådor håller länge - samt en påse naturchips. Sen var det klart!

Tog mig tid att träna, sola tio minuter, hem och duscha ovanligt länge och varmt, hårinpackning, ansiktsmask, fotbad, smörja med massa krämer efter... alldeles varm, alldeles ren, alldeles mjuk och väldoftande överallt satte jag mig med ett glas vin och en påse chips att se min film. Min klocka har aldrig fått så lite uppmärksamhet som igårkväll. Avbrott från filmen blev det efter varje stark scen, då jag ringde "Emil" för att diskutera den. Återigen får jag konstatera att mitt liv blir så mycket rikare på grund av mina underbara vänner.

Romantiskt rosa doftljus i sovrummet....sova...vakna av... ... här borde det stå fågelsång, eller hur? Istället får jag tyvärr medge att jag inte stängt av väckarklockan *fniss*, det blev lite av en antiklimax att vakna på det viset efter gårdagen. Skrattade högt och en stund senare somnade jag om igen :) Hoppas alla får en fin helg, ikväll ska jag hälsa på mina päron och plugga statistik. Men först gymmet och tvätten. För att jag vill.