Vänskap igen

Jag är en långt ifrån perfekt vän. Min uppmärksamhet är tillfällig och ofta oerhört fokuserad på ett fåtal åt gången. Inte en chans att jag lyckas bolla femtielva människors privatliv i min lilla skalle på samma gång. Däremot slutar jag aldrig att bry mig om alla vänner, även de jag inte pratar med just nu! Skulle någon kris inträffa vill jag genast höra om det - inga nyheter är goda nyheter - så rycker jag genast ut i brandkårsstil. Ytliga relationer hör inte hemma i mitt liv, utom möjligen sådana som har med arbete eller studier att göra. Det är i vart fall inte den sorten jag pratar om, utan den där vännerna mer blivit som en utökad del av familjen*.

Kombinationen en(s)a(m)stående, studerande samt boende i en gudsförgäten avkrok är förödande för de flesta typer av ytliga relationer. Faktiskt för de flesta relationer överhuvudtaget. Det är ytterst få, välsignade människor som klarar av att vara vän med någon som sällan (läs: once in a blue moon) tackar ja till bjudningar, sällan (läs: en gång vart tionde år) bjuder igen och aldrig (verkligen aldrig, inte ens före studier och barn) minns deras födelsedag**. Det krävs ett stort mått förståelse och tålamod, minst sagt.

En sak jag är bra på är att planera in fika och lunch varenda ledig stund. Nej, det är inte ofta. Numera känns dessutom tiden annorlunda...kom på mig själv med att fundera över vad jag ska göra nästa nyår och vart jag kan tänka mig att åka sommaren 2009. Flämt!

Till dig som orkat läsa såhär långt: Du har potential, eller åtminstone uthålligheten och tålamodet som krävs för att vara vän med mig. Tack för din tid, kom snart tillbaka och bli inte ledsen när jag inte minns din födelsedag är du snäll. Jag är glad om jag minns när min nästa tvättid är och inte dubbelbokar föräldrasamtalet med tandläkartiden. När klippte jag mig förresten senast? Hinner jag handla efter jag hämtat dottern eller hade jag bokat in något annat och bör ta det imorgon istället? Suck.

Dåligt samvete för att jag inte hör av mig tillräckligt ofta? Check! Å andra sidan vet jag ju att jag gör så gott jag kan efter de förutsättningar jag har. Dottern, familjen och skolan måste prioriteras - i precis den ordningen. Resten tar jag efter hand, ifall det skulle finnas en minut över.

Gonatt :)


* Ja, jag har skrivit om det innan. Nej, jag orkar inte leta reda på inlägget och länka, jag är nämligen obönhörligt lat. Ok ok tjata inte. Här är det. Se, det var inte så viktigt =)

** Vill du bli ihågkommen är det bara att göra som jag alltid gör. Ring upp folk ungefär 1-2 veckor innan den stora dagen och prata vitt och brett om dina partyplaner/avsaknaden av dem/åldersnojor/vadsomhelst. Andra tips är att diskutera ifall du hade varit en bättre människa om du istället för, säg Vädur, blivit född någon dag tidigare och fötts till, i detta fallet, Fisk. Det måste inte vara meningsfullt, huvudsaken är att det tipsar om den förestående storhelgen. Jag lovar, det ökar mängden gratulations-sms och du får känna dig superviktigast och mest älskad i världen ;)

Hemligheten vi egentligen alla vet

Inlägget är inspirerat av Ås inlägg om Mr Bigshot.

Det är sjukt lätt att ge upp en relation när den börjat gå i gamla spår. Man börjar skylla ifrån sig på den andre, h*n har blivit så tråkig och disträ på sista tiden, h*n har slutat bry sig om sitt utseende, h*n har slutat anstränga sig i sängen osv osv. Ibland är det svårt att se kopplingen till sig själv. För visst är det så att när den ena ger upp smittar det av sig på den andre? Eller också kanske båda ger upp samtidigt. Det är lättare att bli charmad av någon som är singel, som i likhet med Ms40+ inte kan vara någon Schlumpadinka dvs inte gå till gymmet utan att fixa håret eftersom det kan få span att titta åt något annat håll. Det gäller män i lika hög grad som kvinnor.

Man glömmer att det är så det börjar för vi har kort minne. Egentligen har vi redan det vi vill ha, det vi letar efter när vi åter börjar titta efter fräschingen med stort F. Det blir ett felslut som kan kosta väldigt mycket mer än det smakar. Dessutom alldeles onödigt, när det finns helt andra grepp att ta till när vardagen börjar bli lite för grå, lite för trist, lite för vanlig.

Det enda som krävs är att vi tar ansvar för vår egen njutning, vår egen lycka. Testar att vara lite gladare och lite mer på. Se vad det får för reaktion från din partner! Är du positiv, fräsch och spännande lite då och då blir h*n genast attraktivare för dig igen. Jag utmanar dig att prova det nästa gång du tror att lösningen är att gå över ån efter vatten.

För den som behöver lite inspiration till aktiviteter att lysa upp vardagen med sin partner med, utan det ska behöva kosta skjortan, har jag hittat det här.

Sådant jag hade velat veta...

Det finns ett par saker jag gärna skulle informerats om vikten av innan jag började läsa på Universitetet. Som exempel kan vi ta reglerna för studiemedel och vård av sjukt barn. Jag vet att det kommer att få mig att framstå som mindre aktiv i mitt informationssökande när jag avslöjar min okunskap, men det bryr jag mig strängt taget inte om. Sanningen är att jag varit i en omöjlig och överbelastad situation som helhet och hade önskat att någon annan berättade detta för mig. Kanske via en länk "för dig som studerar och är förälder" på CSNs hemsida. Kanske finns idag? Nåja, nu tänker jag upplysa den som sitter i samma sits om ett par grejer som är riktigt bra att veta på förhand:

• Du får studiemedel även för kurser du är omregistrerad på. Det innebär alltså att du inte måste dubbelläsa eller söka kurser du inte tänker läsa för att få CSN medan du tar omtentor. Väldigt bra, eftersom man då slipper gå in i väggen helt i onödan när man försöker göra för många saker samtidigt.
  
  
• Man kan inte anmäla VAB hos försäkringskassan, det måste ske på särskild blankett hos CSN. Du får bara tillgodoräkna dig hela veckor, det är alltså inte lönt att anmäla enstaka dagar. Mycket bra att veta om exempelvis barnet blir sjukt några månader och din partner förutsätter att du "som bara läser" ska vara hemma. Gör på rätt sätt och du kan få förlängt perioden du har rätt till studiemedel med det antal veckor du varit hemma, samt minskad studieskuld efter en viss tid - precis som när du själv är sjuk. Praktiskt.

Jag återkommer vid tillfälle med fler saker som är bra att veta. Även om det är för sent för mig kanske det finns någon annan som kan ha nytta av detta.

I genomsnitt bra

När jag hämtade lillan i fredags klagade hon över halsont, några timmar senare hade hon 40 graders feber och kunde inte äta någonting alls. Inser att jag blivit bortskämd med att hon är frisk och kry. Inte en endaste influensa eller vinterkräksjuka på flera år. Visserligen har hon ibland ont i öronen, men feber hör till ovanligheterna. Imorse vaknade hon nästan feberfri, snacka om kortvarig sjukdom! Hon får stanna hemma tills hon varit helt frisk minst en dag och har ätit ordentligt. Vem vill gå på kursintroduktion och tvinga sitt halvkrassliga barn till skolan? Inte jag iallafall. Förresten är hon extra mysig och härlig när hon är sjuk...säger att hon älskar mig oftare än annars och gosar massor. Säger att jag är bäst i världen och den snällaste hon vet. Det går att stå ut med, med andra ord ;)

Ifall någon undrar gick arbetsmarknadsdagarna hur bra som helst, eller åtminstone bättre än jag kunde förvänta mig med tanke på min låga förberedelsenivå. Ingen nervositet alls! Det märktes tydligt på företagsrepresentanterna att det är hög efterfrågan på dem med min utbildning, vilket gör att vi får ett litet övertag. Det är inte längre så noga att ha VG i allt, det räcker att ha en examen - vilket är nog så svårt, såklart. Jag har ett gäng visitkort att ta tag i imorgon, några epostmeddelanden att skriva och sist men inte minst ett CV och ett par personliga brev att författa.

Mr cutey cute åker idag och kommer hem först om 12 dagar. Önskar vi var rika så vi slapp vara ifrån varandra så mycket. Skit också.

Långa dagar

Mr cutey cute och jag har det bra. Det är svårt att riktigt förmedla må-bra-ha-det-bra-känslan, men ni fattar säkert. Lugnt och skönt, händelserikt och omväxlande på samma gång. Just nu är han inte här, vilket paradoxalt nog faktiskt passar bra. Svårt att få någonting vettigt gjort när han är ledig ;) Vi kommer ses till helgen igen. Skönt.

Skolan har arbetsmarknadsdagar idag och imorgon, vilket innebär bråda tider särskilt för de studenter som är i slutet av sin utbildning. Jag har inte förberett mig särskilt bra, inget utskrivet eller ens uppdaterat CV, ingen anmälan till kontaktsamtal med företagen... vet inte vad jag ska ha på mig eller vilka företag jag borde prata med. Meh. Jaja, spontanitet är en av mina starka sidor! (Den som garvar får stryk!)

Idag har jag alltså femtioelva saker att göra. Lillan ska nämligen sova över hos min mor och sedan sova hos en väninna imorgon, därför behövs det packas. Kläder, hygienartiklar, böcker, gosedjur... Själv vet jag inte riktigt var jag ska sova de följande nätterna. Inatt blir det troligtvis hemma. Imorgon kanske hos en väninna i stan eller hos mr cutey cute. Det sistnämnda mindre troligt men ack så lockande!

Vid närmare eftertanke vet jag knappt ens vad jag vill jobba med. Anledningen till det är att jag är av den fasta övertygelsen att arbetsbeskrivningar sällan berättar särdeles mycket om hur det enskilda jobbet är utformat, och att testa är bästa sättet att veta ifall man vill arbeta med det. Det skiljer sig dessutom så mycket mellan olika företag. Huvudsaken är att jag får frihet under ansvar, inflytande som motsvarar ansvaret och får arbeta med någonting som någorlunda motsvarar något av de områden jag studerat inom. Företagsetik är förstås också avgörande. Miljö- och personalvård är oerhört viktiga aspekter för mig. Det är ganska brett, inser jag. Nu vet jag att jag kunde varit mer lite specifik, men de som vet vad jag läser och har läst vet, ni andra har ju ingen nytta av den informationen :)

Att testa olika typer av arbeten vid olika arbetsplatser hänger nära ihop med att jobba på uthyrningsföretag. Därför tror jag att det blir min första anhalt, men därmed inte sagt att jag inte kan tänka mig någonting annat ifall tillfället uppenbarar sig.

Morgongröt och kaffe, sedan upp upp och IVÄG!

Legalisera sexköp

Det onämnbara. Det får inte sägas, för det är så icke-PK. Fy på mig! Men jag gör det ändå! Jo! Legalisera sexköp. Jag menar det, det är inget skämt. Det är inte ironiskt menat eller ett illa genomtänkt infall av galenskap.

Jag har aldrig själv köpt eller sålt sex, och har därför ingen egen erfarenhet av yrket från något håll. Det finns väldigt många yrken jag aldrig testat, faktiskt. Jag har inte jobbat på ICA, tillexempel.

Att jag skriver om detta just inatt beror på att jag läste en artikel i aftonbladet angående ökande sexturism till Brasilien. Fokus i artikeln är på barnprostitution, men annan sexhandel nämns också. Låt mig först, för att stämma i bäcken hellre än i ån, nämna att jag är emot all typ av handel med barn. Barn får inte ingå några som helst kontrakt, de bör inte arbeta och verkligen inte som prostituerade. Sex med barn, precis som all typ av trafficking och annan tvångssexhandel är fruktansvärda brott som jag önskar kunde bestraffas hårdare och ännu hellre helt motverkas från att någonsin inträffa. Nu till min poäng, som handlar om någonting helt annat, nämligen handel med sex mellan två "consenting adults".

Det finns mycket att säga om detta. Först och främst om synen på den prostituerade kvinnan som alltid varande (eller alltid icke-varande för den delen!) offer. Gärna då narkoman eller utnyttjad som barn. Nedan följer delar av min kommentar till ett av Sensuell Q Konsults inlägg om hur prostituerade genomgående blir belagda med munkavle av våra folkvalda, någonting som knappast kan kallas varesig demokratiskt eller ens samhällsekonomiskt vettigt, för den som vågar tänka i krasst logiska banor i ett så oerhört känsligt ämne.

"/.../

Det är sorgligt att vi inte har kommit längre, men hopp finns. Homosexuella har, till viss del, lyckats bli av med sitt stigmata. Det kommer alltid att finnas trångsynta människor som utgår ifrån ett föråldrat paradigm. Visst vet vi egentligen bättre idag än att göra nybörjarmisstag som att automatiskt prata om hur “alla” inom ett yrke måste må eller vad deras bakgrund måste vara?

Jag minns när jag som liten trodde att alla tandläkare var elaka människor som gillade att skada andra. Eller när jag trodde att alla poliser måste vara snälla. Det finns otaliga fördomar, en del självkonstruerade men än fler samhällskonstruerade. Men herregud människor (Alfa), vakna upp och dofta morgonkaffet! Livet är aldrig så enkelt som ni tror, människor är aldrig stöpta i samma form, verkligheten ser inte ut som det man ser på tv eller läser i tidningen. Blir någon förvånad över det längre?

Jag tror att prostituerade är lyckliga, deprimerade, knarkande, nykterister, sexmissbrukare, mödrar, mormödrar, döttrar, slalomälskande, lata, intellektuella, datanördar, matlagningsintresserade, frimärkssamlare och arbetsnarkomaner. Precis som flator, bi- och heterosexuella är (bögar är ju inte mödrr, mormödrar och döttrar, men annars funkar det för dem med). Sådetså.

Ska jag ha någon åsikt alls i frågan tycker jag det verkar relativt uppenbart, bara man skrapar lite på ytan, att det bästa för precis alla inblandade vore att legalisera prostitution på bordell. Läkarvård och därmed minskning av STDs, socialförsäkringar och minskad illegal och därmed undanskymd handel, men framförallt skulle det kunna ge mer resurser för att bekämpa vad jag anser bör vara illegal sexhandel, exempelvis med barn eller annat tvång. Märk väl att jag inte antar att illegal sexhandel skulle försvinna helt. Det vore en utopi.

Arbetsmiljöverket skulle få lite mer att göra, möjligen. Ni som inte vill legalisera prostitution, försök inte dölja det bakom välvilja för prostituerade. Berätta hur det ligger till, så slipper vi andra gissa! Är ni rädda för att era partners genast ska springa iväg och vara otrogna? Är ni rädda för att era barn ska bli horor? Det vore så mycket lättare att föra en konstruktiv debatt om alla förutsättningar för den kom fram i ljuset."

Härmed kommer jag även att lägga en permanent länk i min lista av inspirerande bloggar till henne, eftersom den är oerhört välformulerad, tänkvärd och inte minst för att det är viktigt att alla röster hörs. Det är lite för lätt att tycka när man inte vet, eller hur?

Alla hjärtans dag

Dottern vaknade sprudlande glad i morse.

"Mamma, vad har du köpt till mig?"

"Öhhh..va?"

"Ja, det är alla hjärtans dag! Då ska mammor ge sina barn presenter för att de älskar dem. Vet du väl!"

Ännu en kommersiell-högtidswannabe. Det har varit på gång ett tag. Jag har bestämt mig för att skippa ilskan mot gratulationskorts- och blomsterförsäljarnas list och bara koppla av. Dagen blir vad man gör den till! Nå, jag har ordnat med en ask choklad till pojkvännen och ett litet kort. Absolut inget "jag älskar dig"-kort, nej nej! Det fick bli ett "Jag tycker om dig"-kort, mest för att han är så löjligt fixerad vid petitesser som ordval. Det viktiga för honom är inte hur saker och ting ÄR. Det viktiga för honom är hur man säger det, och då helst utan några som helst snuttepluttegulliga uttryck. Kärlek. BAH! Kanske är det därför detta är första året vi faktiskt är tillsammans i februari. Tål att tänkas på ;)

Dottern, däremot, förväntar sig glittrigt sockersöta kort med mängder av hjärtan på. Hon tröttnar heller aldrig på att höra hur mamma älskar henne mest i hela världen. Blir nog ett sött kort till henne och en liten blomma ändå, bara för att hon uppskattar det så mycket. Gullungen!

Hittade småtrevliga recept på aftonbladet. Kanske det blir någonting inspirerat av det på lördagen. Grattis på födelsedagen farfar, i din himmel. Glad alla hjärtans dag!

Ps. Har du ingen hjärtevän har du bergis vänner du älskar. Singeltjejer förenen eder och laga god mat till varandra idag :) Ds.

Edit: Det ringde på dörren. Fick ta emot en fin bukett av liten springpojke. Vackra blommor i olika lila nyanser - min favoritfärg! På fina kortet stod att läsa: "Du blev nog förvånad! Bara för att jag tycker om dig! Pusssss" Gissa om jag blev glad :) Fast ännu gladare blir jag imorgon, när han kommer hem!

Träning en nödvändighet

Så länge jag kan minnas har jag lidit av värk i skiftande grad. Främst i hand- och fingerleder, men även knän och nacke. Jag har problem med både rygg och axlar, men dessa försvinner i princip helt när jag tränar regelbundet. Träningen har också lindrat min värk, så mycket att jag knappast ens tänkt på det. Ingen som ser mig när jag tränat ordentligt kan gissa hur det förhåller sig annars. Nu har jag inte tränat på tre veckor och har ont. Väldigt ont.

Att gå till gymmet känns plötsligt inte längre som en lyx, utan som en nödvändighet. Får jag tid att gå dit idag, snälla?

Att försova sig

Det är väldigt mycket lättare att försova sig när man inte har någonting särskilt att passa tiden till nästa dag. Har jag jobb eller tenta kommer jag alltid upp i tid. Troligen beror det på att dylika ting känns viktiga.

Tyvärr ställer inte min hjärna in sig på att dotterns förskola är sådär viktig, som mitt jobb eller min tenta. Det betyder att jag alltsom oftast får bita i det sura äpplet, ringa till skolan och be om ursäkt för att jag försovit oss. Igen. Möjligen ligger en del av problemet i att det just inte är så viktigt att hon kommer i tid, åtminstone har de inte lyckats förmedla vikten av det till mig. Jag får exempelvis ta henne ledig när jag vill, utan att fylla i varesig den ena eller den andra blanketten. Bara denna terminen har hon varit ledig i mer än två veckor. Inte har hon missat någonting av vikt då. En annan sida av det hela är att jag vet så väl att hon skulle klara av att hoppa över en klass. Det enda skälet till att jag låter henne vänta är att det är en så pass stor fördel att gå tillsammans med barn i samma ålder, vilket är viktigare än man kanske tycker vid en första anblick. Tänk bara på när de kommer upp i tonåren och vad som är brukligt på gymnasieavslutningar!

Trots detta är det ändå en nackdel med att jämt komma sent, även om jag är noga med att tala om att felet är mitt. Dottern tror kanske att det är okej att komma sent till skolan, vilket lätt kan sitta i även till nästa årskurs. Dags att inse att den stora helheten gör det viktigt att jag går upp i tid, även då jag inte måste passa skola eller arbete. Dottern ska tidigt skolas till att komma i tid, annars får jag lätt äta upp det senare, inte sant?

Kloka ord om snus

Som ett brev på posten efter mitt misslyckade snusstopp, publicerade aftonbladet idag en artikel som heter "Snusa, tjejer!". Nähä?

En rådgivare på Swedish Match går i en debattartikel ut med information om en undersökning, som i korthet går ut på att snus är 99% mindre skadligt än cigaretter ("reducerar hälsoriskerna med 90-99%"), vilket självfallet innebär att vi alla bör snusa istället! Vilken bedrövlig tanke detta egentligen är. Visserligen kan jag förstå det goda i att rökare går över till snus - det är jag den första att skriva under på. Detta gäller dock bara i de undantagsfall då rökare vid flera försök att sluta har misslyckats kapitalt och inte kan få stopp på eländet på annat vis.

Det den förnäme cancerspecialisten, som heter Freddi Lewin, om det nu säger er något, glömt att påtala är den höga grad av beroende man då ger sig in i. Som föredetta rökare kan jag gå ed på att det är långt svårare att sluta snusa än att sluta röka. Rökningen hade mig aldrig så fast och då jag slutade och sedemera gick över till att snusa, kunde jag inte ana vilka plågor detta skulle resultera i vid försök att sluta.

Snälla rökare, försök att sluta utan snus! I annat fall riskerar ni att för evigt vara slavar under nikotinet, precis som jag. Jag framhåller dock mer än gärna att det är bra mycket bättre att snusa än att röka, förutsatt att man alls inte kan sluta röka annars. Överväg noga era alternativ.

Blackle

Självfallet har jag andra ting att skriva om, men först måste jag genast ta itu med att berätta om den "nya" sökmotor min kära svägerska S visat mig. Den drivs av google och fungerar på precis samma sätt, men har helt svart bakgrund, vilket skall spara energi. Det finns också angivet på sidan hur många kilowattimmar som beräknas ha sparats genom användandet av denna sökmotor istället för de vanliga med vit bakgrund. Jag har tidigare haft vanliga google som startsida, mest för att det var förinställt (troligtvis av min käre kusin som ordnat lite med datorn i början, vem vet ;), och första sidan brukar sällan vara den jag använder ofta. Desto bättre om den då är svart, så att den kan spara något lite ström. *ler*

Länk finns här: Blackle

Familjeresan

Åh. Ååååhhhhh, vad underbart att komma till ljumma vindar och en sol som inte bara belyser, utan också värmer, min kalla lekamen! I samma stund som jag satte min sandalbeklädda fot i det fria, endast iklädd bikini, sommarkjol och tunt linne, kände jag hur all spänning och stress liksom flög eller flöt bort. Alla den gråtrista vardagens bekymmer var glömda. De var helt utan betydelse, de fanns inte. Våra dagar fylldes av pool- och havsbad, härliga promenader och god mat. Ett eller annat glas vin och någon drink dessutom, ska erkännas ;)

Lillan blev förskräckligt bortskämd! Hon fick en semesterdröm hon kommer att minnas länge, tror jag.

Hemma i Sverige rasade tydligen stormen. I samma stund vi gav oss av satte den igång, och var över i den stund vi landade. Dagen därpå sprack molntäcket upp och gav oss något av vinterns enbart belysande sol. Värmen väntar ännu en tid, dock har jag redan sett tecknen. Våren kommer snarare än vi tror, insåg jag när jag idag fick möjlighet att fånga både snödroppar och vintergäck på bild.

Jag hoppas att alla haft det bra, och kommer att uppdatera mig på de av era bloggar jag har tillgång till å det snaraste. Ni förstår säkert om jag först dyker ner i min Ben & Jerry Peace of Cake bägare ;)