söndag 3 oktober 2010

När historien återupprepar sig

När jag var barn, i skolåldern, var jag ganska missanpassad. Det var ingen som kallade mig bästis, ingen som ansträngde sig nämnvärt för att göra mig glad. Tvärtom gjorde många det till en sport att få mig ledsen och orolig. Såhär i efterhand är det ingenting jag går och funderar särdeles mycket över. Det är historia, och en del av det som format mig till den jag är idag. De unga som behandlat mig mindre väl i barndomen, kan knappast klandras för det. Jag antar att jag är vän av tanken att vår kontext formar oss, och att jag kan inse att det fanns saker i deras liv som gjorde att de handlade så.

Men nu är det allvar, nu är det min dotter som drabbats. Är det ärftligt? undrar jag då. Kunde jag ha gjort något annorlunda, är det mitt fel? Hur hanterar jag det, när nu inte ens mina fantastiska föräldrar mäktade förändra tingens ordning... hur hjälper jag henne?

söndag 5 juli 2009

Blommor, ondska och självkritik i en salig röra.

Träffade Z för inte så länge sedan. Vi diskuterade lite om allt möjligt och jag kom fram till att jag har ett behov av att blogga om begreppet ondska.

Jag tror inte på ondska. Ondska förutsätter att det finns en medvetenhet, insikt och kapacitet till empati hos den som utför den onda handlingen. Handlingar kan vara fel, olyckliga och förfärliga för att inte säga horribla. Människor formas av sina erfarenheter och den kontext de befunnit sig i, de förutsättningar de haft - både genetiska och historiska - och kan därför i förlängningen inte klandras för de så kallade onda handlingar de utför. Handlingarna må vara hur förkastliga som helst, jag håller också med om att det behöver finnas straff för att försöka avskräcka de med moralisk och empatisk brist att begå brott, det är däremot inte lönt att gå och vara arg på och klandra människor som begår så kallade onda handlingar. De kan omöjligen ha den empati och den insikt som krävs för det. Ta Englamördaren, eller mannen som dödade ett litet barn samma dag som Anna Lind blev mördad. Människor som begår den typen av handlingar måste, i min mening, vara så pass psykiskt sjuka att de inte kan hållas ansvariga för sina handlingar. Om någonting så är det synd om dem som uppenbarligen behövt vård, men inte fått den, och därför begått handlingar som de troligtvis inte kommer att klara av att hantera om de väl blir friska. Skulle jag någonsin bli så sjuk att jag mördar någon, hoppas jag att jag aldrig får bli så frisk att jag inser vad jag gjort. Stackars pappan i Danmark som tog livet av sin dotter, när han glömde henne i bilen på vägen till arbetet. Onödiga tragedier, allihop.

Jag går och tror gott om mig själv. Klappar mig själv på axeln och tycker att jag är toppen, en god och snäll människa. Nehe. Häromdagen satt jag och tittade på folk på bussen och tänkte för mig själv, på fullaste allvar, "Oj, vad fet hon är. Vet hon om hur fet hon är? Vilken tur att jag inte är hon..." Jag skäms för att erkänna det, jag är verkligen så hemsk och förfärlig och ytlig. Skönt att jag åtminstone har vett att skämmas för det. Alltid något, det kanske finns hopp ändå.

Idag fick jag blommor! Finaste rosorna i alla möjliga olika färger. Mobbo X och Svägerskan har varit ihop ett långt tag nu, och tyckte att de ville tacka mig för att de träffats. De skulle ha träffats ändå, och troligen varit ihop idag oavsett vilket - men vem tackar nej till tjusigaste blommorna när man får dem? Inte jag iallafall :)

Har haft finbesök i helgen, ätit gott och spelat alfapet. Jag vann såklart! Middag hos päronen ikväll satt inte heller fel. Nästa händelse jag verkligen ser fram emot är att få träffa mr cc igen. Han är borta för länge för min smak. Nu får vi snart åtgärda detta innan vi bägge ser det som ett för stort problem...

Sovdags, vissa jobbar ju som sagt ;)

söndag 14 juni 2009

Social

Mobbo X och Svägerskan var här ikväll, såg Pretty Woman och käkade lite. För mig var detta månadens sociala tillställning, en dag värd att noteras.

Det finns väldigt lite i mitt nya liv som påminner om mitt gamla, ni vet det där livet man har innan man börjar jobba och/eller skaffar barn. Jag minns så väl hur märkligt det verkade att föräldrarna bara träffade vänner ibland, och på ytterst välplanerade middagstillställningar, en gång i månaden eller ännu mer sällan. Nu förstår jag varför. Man måste äta, så då kan man lika gärna passa på att träffa vännerna, som alltmer börjar likna bekantingar (skamlöst stulet uttryck från Lejonkungen 3), eftersom man ses så sällan att man knappast känner varandra särskilt bra längre.

Smsade med Drygaste i veckan, vi har inte hörts på evigheter och han fyller snart år. Han lovade att höra av sig, men sedan har jag inte hört ett pip från honom.

Han har också skaffat jobb...

lördag 13 juni 2009

Livspusslet

Ingen har efterlyst mig, men jag antar helt fräckt att jag blir saknad när jag inte skriver på länge. Jag har inte grävt ner mig eller gått och gömt mig. Tvärtom har jag fixat det där jobbet jag hoppades att jag skulle kunna fixa. Tyvärr har det inneburit mycket resande och så pass långa dagar att jag den senaste tiden varit glad ifall jag har hunnit gå och lägga mig innan det varit dags att gå upp igen.

Min dotter börjar tro att jag är en smått mytisk figur. Ibland säger vi godnatt och godmorgon i samma konversation, vilket är en smula tragikomiskt såhär i efterhand. Kanske borde jag skaffa mig en hemma-man som kan sköta marktjänsten medan jag försörjer familjen? Tror att mr cc skulle gå med på det, men det får bli när jag tjänar bättre.

Tills dess består livet av att försöka pussla ihop hämtning och lämning av barn, hinna allt i sista minuten, bli minutiöst organiserad och vara konstant skärpt. Har bland annat blivit expert på att ordna matsäck till mig själv och tänka ut smarta lösningar åt lillan, eftersom jag aldrig vet när jag kommer hem i tid för att laga någon slags middag.

En dag i taget är det som gäller.

lördag 18 april 2009

Typing skills

Titta så snabb jag är! Kan ni klå det?

45 words

Speed test

Lördagsmums!

Lilla trollungen har varit fruktansvärt uttråkad. Ingenting jag hittat på har varit roligt. Det mesta av det hon har föreslagit har varit ogenomförbart, antingen för dyrt eller bara omöjligt just nu - åka på solsemester, hälsa på hos farmor, bygga ett fågelbo... Jag vet, fågelbo kunde vi ha byggt, men...fågelbo? Jag orkar bara inte.

Som tur var fick hon en snilleblixt. Vi lagar maräng! Jag har aldrig lagat maräng, men det värsta som kan hända är väl att det blir pannkaka av alltihop och oätligt tänkte vi. Klokt av oss. Vi har precis mumsat loss på de sista, perfekta marängskapelserna.

Nu ska jag fixa Zabaionekräm med portvin och färska bär. Ja, jag måste ju göra någonting med äggulorna som blev över ;)

lördag 4 april 2009

Våren

Våren är en tid som på senare år medfört att jag fått veta att jag lever. En period av hektiskt arbete, stress (inte alltid nyttig) och oro över ekonomi. I år finns det en skillnad. Nu vet jag att studiemedlet är obönhörligt slut, oavsett hur många poäng jag tar eller hur jag försöker beveka CSN. Såhär lagom tills Anders Borg talar om för oss att vi kan få nästan 12% arbetslöshet snart, och att han inte tänker släppa till några mer pengar. Ekonomerna rasar.

Jobbsökandet är trots, eller kanske på grund av, hotande arbetslöshet i full gång. Varje dag söker jag ett nytt jobb, bara ett om dagen för att hinna läsa på och skriva relevanta personliga brev. Faktiskt har jag redan hunnit med en personlig intervju och en telefonintervju; där känner jag mig nöjd. Samtidigt läser jag heltid och fixar med dotterns fritidsaktiviteter.

Märkligt är det, att jag hyser större tillförsikt denna vår än tidigare vårar. Jag ska bli en av de 88%-en.

fredag 19 december 2008

Julklappar

Igår pratade jag och mr cc om klappar. Han hade inte köpt något åt mig ännu, och visste inte alls vad han skulle fixa. Hade jag förresten någon idé om nåt litet i 200 kr-klassen?* Hur det nu gick till så slutade det med att han försökte förhandla med mig om storleken på julklappen.

"Jag tar ut dig på middag på fina restaurangen, det är mitt sista bud."

Vi skrattade gott i säkert en halvtimme. Frågan är om det var åt samma sak.

Flest julklappar går till lilltrollet såklart, för av någon anledning tror jag vart år att jag måste köpa tillräckligt åt henne för att täcka upp hela "klapp-behovet". Varför glömmer jag bort alla släktingar och vänner som självfallet vill handla åt snäckan? Lika överraskande varje år. Någon föreslog att jag borde lägga varje års överskottspresenter i en garderob och sedan låta henne öppna den när hon fyller 18; som ett slags tidskapsel. Kanske inte.

* Det hade han ju inte behövt tala om för mig, eller? När började man förresten att prata om vad klapparna kostar...det stör mig lite.

tisdag 16 december 2008

Jordbävning?

Mor min ringde imorse och påstod något så befängt som att vi haft jordbävning i Skåne. Yrvaken som jag var, kom jag på att det måste ha varit något slags skämt - men kontrollerade ändå saken. Det visade sig att vi faktiskt haft en jordbävning på 4.7 på richterskalan. Både jag och lillan sov som stockar. Ingenting ser ut att ha blivit skadat eller ens flyttat på sig, så antingen har vi haft tur eller också bor vi i ett stabilt hus!

Glad Advent :)

lördag 6 december 2008

Reinfeldts svammel - mer finanstrams

Nu blommar löken, och då menar jag inte hyacint och amaryllis. I vanliga fall kan jag tycka att alliansen gör ett jämförelsevis bra jobb, men idag blir jag lite tjurig på dem. Nu ska vi tydligen dra vår del av lasset genom att köpa svenskt i jul. Man får alltså tänka sig för extra noga när man planerar inköpen. Man ska inte få julklappar som det står "Made in china" på, säger Reinfeldt, för då har man inte gjort mycket för att säkra jobben i Sverige anser han. Är det verkligen på det lilla viset?

Jag är den första att erkänna att det är bra med färre transporter, närproducerat och närodlat. För miljön och i förlängningen för en hållbar ekonomisk utveckling. Däremot vill jag inte alls påstå att det inte nyttar någonting till att handla importerat för ekonomin på kort och medellång sikt. Ska handeln, och därmed alla dess anställda, överleva så måste vi köpa även importerade produkter. Tror Reinfeldt att bil- och byggsektorerna blir gladare av att vi köper en svensk spa-weekend eller biobiljetter i julklapp till varandra?

Men vad kan vi då göra för att bidra till svensk ekonomi? Jag har ett handfast tips; låt bli att handla på nätet eller se åtminstone till att företaget är situerat och skatteskyldigt i Sverige. Åk inte utomlands för att julshoppa. Ha en buffert, men lägg inte onödigt mycket pengar på hög. Pengar som står stilla gör ingenting för ekonomin alls.

I artikeln nämns också att Reinfeldt anser att det inte alls vore bra med extra transfereringar till exempelvis studerande och barnfamiljer inför jul. Jag må vara hur partisk som helst, men jag ser inte att det skulle bli ett problem. Han påstår att vi då skulle få lida av neddragningar senare. Nu undrar jag; vem konsumerar mest på marginalen? Låginkomsttagare eller de med stora hus (som kommer att kunna dra mest nytta av det nya rotavdraget och därmed få mer pengar över). Gissa! Inte är det rike knösus som konsumerar mest. De pengar som går till de resursfattigaste kommer in i systemet fortare, vilket ger multiplikatoreffekter som vida överstiger de som rotavdragen kommer att skapa. Mer pengar som skvalpar runt* ger fler och tryggare jobb, ger staten bättre ekonomi i det långa loppet och gör varenda människa glad.


* dvs köp -> företag betalar ut lön och behåller anställda -> skatt till de offentliga utgifterna -> löntagarna konsumerar och betalar skatt -> runt, runt i systemet igen

fredag 5 december 2008

Finanstrams

Vi har ingen kris i Sverige. Nog är det trist att förlora jobbet, men så vitt jag vet har ingen tvingat någon att ta dyrare lån än de klarar av vid arbetslöshet. De enda de är synd om är de som redan har små marginaler, inte tar utlandssemester varje år eller har två bilar och bor i en liten hyresrätt. Jag är inte en av dem, alltså är det inte alls synd om mig. Utlandssemester är ingen mänsklig rättighet, inte heller att ha en stor och dyr villa eller köpa märkeskläder och 2000kr-julklappar. De som klagar högst verkar vara de som haft mest pengar till att börja med. Märkligt är det att höra hur svårt det är att klara sig på "lite" pengar - och så har de två inkomster, var och en större än jag någonsin haft. Visst kan jag ha åsikter om min egen situation, där studier inte ger rätt till någon ersättning från samhället ifall man inte lyckas få arbete direkt efteråt. Jo, socialbidrag finns, men det är så pass stigmatiserande att jag skulle sky det värre än pesten. Tänk, så ärlig jag är. Det är förstås inte synd om mig, jag är bortskämd med att bo i konsumtionssamhället.


Buhu, vi tvingades gå ur a-kassan/facket för att regeringen höjde avgiften. Glöm det. Bortskämda konsumtionsmonster, kapitalistslavar! Påstå inte att ni inte visste konsekvenserna av att inte vara försäkrad, försök inte få mig att tycka synd om er. Livet är orättvist? Varför skulle det vara så förvånande, kan man undra. Vi har haft informationen och kunnat handla därefter. Vi vet att det inte finns någon gratis lunch, att politiker inte alltid säger hela sanningen, att företag är vinstdrivande och kallhjärtade. Tycka synd om? Tillåt mig ett elakt hånskratt.

Börsen bara går ner och ner, mina fonder! Mina aktier! Min pension! Lägg av. Antingen har man gjort sunda placeringar, alltså investerat pengar man inte har behov av för ett par år framåt och är beredd att förlora, eller också får man skylla sig själv. De som ska gå i pension snart kanske gnäller mest av allt? Det skulle ni ha tänkt på, för i alla råd jag läst står det att ju närmare pensionen man är desto mer ska placeras i räntebärande (riskfria) papper. Sådetså. Tugga och svälj.

Är jag elak? Jag kan vara elak, för jag vet att ingen behöver svälta, frysa ihjäl eller avstå från vård på grund av den så kallade finanskrisen här i Sverige. De som redan gör det gör det inte av finanstramsskäl. Wake up and smell the coffee.

fredag 28 november 2008

Halkan

Vad är det med folk här nere? Första dagen med minusgrader kommer alltid som en chock. Oj!!! Det är halt! Jag är förvånad, är du förvånad? Jag är förvånad! Till folkets försvar bör nämnas att de flesta faktiskt sänkte hastigheten lite. Antar att det beror på "skrapeffekten". Om första halkan kommer när man kan se att det är halt, dvs när rutorna måste skrapas, händer säkert färre olyckor. Iallafall jämfört med när halkan kommer som underkylt regn. Måste undersökas, kanske redan finns statistik på det. Förresten är jag ganska säker på att jag har skrivit om detta förut. Borde länka...kanske senare.

Tiden bara rinner iväg. En tenta ifrån examen nu och ingenting kommer att vara sig likt. Jobb eller vidare studier? Det beror på arbetsmarknaden och min jobbsökarförmåga.

Försenade nyheter: Mobbo X och Svägerskan (S) har flyttat ihop, i samma stad som jag bor i. Alla är glada; jag, lillan, mr cutey cute, min mamma...möjligen även mobbo X och S! Tänk bara vilken tid vi sparar in på färre relationer och kortare restid. Dessutom kan jag och mobbo X träffas även på våra respektives släkttillställningar. Smidigt :) Oanad mängd fördelar...jag är lyrisk!

lördag 26 juli 2008

Semestersammanfattning

En vecka hemma, en vecka på underbara Cypern och nu, tillsist, en vecka hemma igen :) Imorgon åker mr cc till jobb igen och jag får sakna honom som vanligt, men ikväll ligger han och värmer min säng.

Kort och gott: Fullkomligt ljuvligt!

tisdag 8 juli 2008

Datorn tar också semester

Lagom till min och mr cc's semester, har min laptop fått för sig att en hårdvarukrasch är en god idé. Jag tycker att det var utmärkt timing, då kan den få vara hos datordoktorn medan jag och mr cc är iväg. Mr cc har tagit hit sin underbart snabba och fina dator, så vi behöver inte få abstinens.

Imorse beställde vi äntligen vår sista-minuten-resa till värmen! Finfint hotell med privat strand, all inclusive, bara han och jag, solen och vågorna. Åh vad det ska bli underbart :)

Vi hörs när vi hörs, hoppas ni har det gott sålänge =)

// Lycklig Chili

torsdag 3 juli 2008

Frisk!

Knutan var ingenting elakartat, så nu kan jag bara koppla av och ha semester i lugn och ro. Fick tillockmed godkänt på den där tentan, nämnde jag det?

Tjooohoooo =)

Aktivt lat

Just i detta nu håller mitt nagellack som bäst på med att torka och det är snart dags att tvätta bort ansiktsmasken. Mitt i natten! Det var så härligt att ha hemmaspa-kväll senast, så jag kände mig manad att göra om det igen. Vad kan passa bättre när man går och väntar på något gott*? Nu ska jag bara fatta kärlek till dammsugaren också. Kanske förmår mig att återgå till gamla träningsrutiner snart.

Just nu känns det ändå helt okej att sitta här och njuta av min egenhändigt plockade bukett blommor**, medan jag tar hand om mig själv. Snart dags för skönhetssömnen.


* Semestern med mr cc och/eller provsvar från labbet rörande tidigare nämnd knuta i bröstet.

** Rosenvial och smultronschersmin
från en väninnas trädgård. Ljuvligt romantiska!

måndag 30 juni 2008

Soffan

Jag har, utan tvekan, den obekvämaste och mest opraktiska soffa som finns. Inte nog med att den inte går att hångla eller sova i; det går inte ens att sitta bekvämt i den. Till viss del kan det bero på den ofördelaktigt sneda placeringen i förhållande till tvn, som i sin tur inducerats av ett överbelamrat vardagsrum. Försök själva att flytta från fem rum till tre.

Som om inte det var nog har den förnicklade tingesten gått sönder lite här och var. Barn gillar att klänga på möbler. Kasta sig i dem. Hoppa och sparka. Soffan är inte lika förtjust i dylika aktiviteter. Den är såklart för dyr att reparera och för fin för att slängas.

Skyll dig själv, skulle någon vänlig själ ha sagt om de kunde. Jag ville ha den här soffan till varje pris, den är så fin, gammal, arvegods och gudinnan vet vad mer. Den har affektionsvärde. En sak är väldigt säker; kostnaden för mina kiropraktorbesök överstiger med råge soffans affektionsvärde. Den måste bort.

...

Dags att fundera ut vem jag ska lura att ta hand om eländet.

söndag 29 juni 2008

Semester med dottern

Detta året verkar min lilla familj* ha delad semester. Först har jag och dottern semester, sedan jag och mr cutey cute. Vi har mestadels tillbringat tiden med att försöka lära henne att simma, vilket ännu ej lyckats. Hon har åtminstone blivit av med sin tidigare skräck för vatten och är inte längre rädd för att doppa huvudet. Nåja, fem dagar till ska väl få den saken ur världen hoppas jag.

Förutom simträning har jag försökt att hitta på några utflyktsmål inärheten som kan ge trevliga sommarminnen åt små flickor. Bland annat involverar det besök på en temapark häromdagen*, en djurpark på tisdag samt en cirkus på onsdag. Jag har svårt att tänka mig att det är lika viktigt för barn som för vuxna att åka utomlands på semestern. De har ännu inte upptäckt allt fantastiskt och roligt som finns nästgårds, vilket vi nog inte heller har om jag ska vara helt ärlig. Mer ofta än sällan upptäcker jag nya smultronställen hemmavid, som jag tycker att jag borde sett tidigare...om jag inte vore så drabbad av tunnelseende och medias fixering på medelhavssemesterdrömmen.

Andra halvan av min semester ska tillbringas med mr cc på just medelhavssemester. Om det blir en drömsemester eller ej förmodar jag bestäms av priserna dagen innan avresa; sista minuten är grejen för oss heltenkelt.

Åter till disken =) Ciao!

* Jag kan inte minnas när jag började tänka på mr cc som familj. Undrar ibland hur han ser på saken, men å andra sidan är det ibland bättre att bara låta bli att överanalysera saker och ting. Mera ro i själen då.

** Medföljande, förutom jag och lilltrollet, var Mobbo X, Mobbo Y:s flickvän samt svägerskan (S). Alla verkade komma riktigt bra överens. Särskilt bra överens kom visst S och Mobbo X, eftersom båda så noga påpekade hur "jättetrevlig" den andre var. Jag kan ju inte annat än att hålla med, eftersom båda två är väldigt "jättetrevliga". :)

måndag 23 juni 2008

Biopsi

Knutan i bröstet har blivit grundligen undersökt. Jag får svar inom tio dagar, fast redan nu har jag lite upplyftande nyheter; läkaren trodde inte att det var något att oroa sig för. Det är ju bra :)

söndag 22 juni 2008

Anno 1994

   Cold and slender there she stands
listening to my thoughts
I can feel her, almost touch her
as she reaches out her hands

In a coma I can't move
trapped in a twisted world
all the promises she hasn't kept
but there is nothing I can prove

A mist, a chilly, dizzy breeze
her body so alive and smooth
Lips and eyes are everywhere
Though I know she is just a tease

The ice and mountains that I see
a part of a lovely false view
She screams a sudden sharp scream
It's all a part of what I'll be