Social

Mobbo X och Svägerskan var här ikväll, såg Pretty Woman och käkade lite. För mig var detta månadens sociala tillställning, en dag värd att noteras.

Det finns väldigt lite i mitt nya liv som påminner om mitt gamla, ni vet det där livet man har innan man börjar jobba och/eller skaffar barn. Jag minns så väl hur märkligt det verkade att föräldrarna bara träffade vänner ibland, och på ytterst välplanerade middagstillställningar, en gång i månaden eller ännu mer sällan. Nu förstår jag varför. Man måste äta, så då kan man lika gärna passa på att träffa vännerna, som alltmer börjar likna bekantingar (skamlöst stulet uttryck från Lejonkungen 3), eftersom man ses så sällan att man knappast känner varandra särskilt bra längre.

Smsade med Drygaste i veckan, vi har inte hörts på evigheter och han fyller snart år. Han lovade att höra av sig, men sedan har jag inte hört ett pip från honom.

Han har också skaffat jobb...

Vissla på grodor

Konjunkturen sviker -> börsen går ner -> folk förlorar jobbet -> konjunkturen går ned -> börsen faller...

Ibland undrar jag vilket som är orsak och vilket som är verkan när det är indikatorer och förväntningar som får styra börshumöret och faktiskt avgör människors liv och framtid. Idag läste jag i DI att makroindex gått ner medan mikroindex stigit. Folk tror alltså att det ska gå sämre för samhället, bopriserna ska ner och arbetslösheten stiga, men de har högre förväntningar på sin privatekonomi. Det säger mig att någonting är snett och galet!

Tvångsförsäljningar av aktieportföljer på grund av överbelåning. Aj, säger jag bara. Sen rekylerar det nästa dag och någon stackare sitter med en börsbaksmälla som heter duga, och undrar hur detta gick till.

För när marknaden har låga förväntningar på framtiden och börsen går ner, ja då blir folk arbetslösa eller tvångsutlösta. För så är det bara. Allt är skit. Marknaden lurar fram räntesänkningar genom panikattacker, precis som en tonåring som ropar på hjälp "titta jag skär mig jag skär mig, nu måste någon bry sig väl?". Tyvärr hjälper detta bara långsiktigt och det är ingenting som syns direkt, vilket gör att olyckskorparna får rätt ändå.

De verkar resonera som Drygaste gjorde när han låg ner och visslade på grodor vid åkern: "Hur ska man annars kalla på dom?"

Läs spåtantens läppar: S t a g f l a t i o n

Drygaste - inte en roadmovie ännu

Eftersom jag nu blivit hedrad av Drygastes närvaro bland bloggkommentarerna, får jag göra slag i saken och nämna honom i en blogg. Drygaste är en av mina bästa vänner; han är heltenkelt Den Drygaste Killen Jag Gillar.

Drygaste har ett gäng åsikter och en mängd ideer. Alla borde göra som Drygaste säger, då vore världen ett bättre ställe, tycker han; och då måste det ju vara så, för Drygaste har alltid rätt.

En av Drygastes mest ihärdiga åtgärdsprogram har varit att få mig att pladdra mindre. Inte bara för min skull, utan för omgivningens skull också - påpekar Drygaste ofta och gärna. Det är inte bara problem med mängden pladder, utan även pladdrets innehåll kan klandras, anser Drygaste och ger mig en mängd kloka exempel på varför och hur och vad som borde göras åt saken. Helst igår. Jag undrar ifall folk skulle känna igen mig om jag ändrade mig nu strax innan trettio. Självklart skulle jag må bra av det, inte tu tal om saken. Drygaste säger ju det.

Självklart har Drygaste rätt - det har han alltid. Jag gillar att höra ljudet av min egen stämma och tycker det är oerhört viktigt att alla förstår exakt vad jag menar och på vilket sätt. Det absolut värsta som kan hända är att de i min omgivning - såväl konduktörer som medresenärer eller familjemedlemmar (om vi råkar vara på tåget) - missförstår någonting jag har sagt. Fast ännu värre om de inte får veta exakt vad jag tycker är viktigt och varför. Oftast handlar det om någonting som hänt i mitt liv. Det är inte så att andras liv inte är viktiga, jag är bara oftast mindre insatt i deras liv och förväntar mig att de skall upplysa om de detaljer som kan tänkas vara viktiga/intressanta/roande/whatnot.

Jag börjar smått undra om andras liv är fruktansvärt tråkiga, eftersom de sällan pratar om dem högljutt på tåg. Tur då att de bloggar om dem istället!

Nå, Drygaste har då åsikter om det mesta och alla dessa åsikter är självfallet välgrundade och underbyggda och alltvaddetnukanvara saker är för att vara rätt! Drygaste har bara ett bekymmer och det är just att han är så fantastiskt dryg. Han är en sådan person som gärna väntar med att tala om för dig att han upptäckt att du har fel tills du har fått den tvivelaktiga förmånen att trampa i klaveret ännu en gång. Gärna så att han har möjlighet att garva lite. Eller mycket. Ett gott skratt förlänger livet, menar Drygaste och letar efter fler tillfällen att ha trevligt på andras bekostnad. Självklart är inte Drygaste elak, inte så att det stör åtminstone. Han är omtänksam och belevad, trevlig och oklanderligt klädd (sistnämnda viktigt). Däremot är han - som tidigare nämnts - oerhört...fantastiskt...nästan löjligt dryg.

Pet pet. Peta på. Du. Titta - du hade fel. Pet. Jag hade rätt.

Han är dessutom proffs på att undanhålla information, tills du har tröttnat på att efterfråga den. Men det får bli en annan blogg. Denna - upptäckte jag nyss - är så dryg att jag kommer somna när som helst. Summan av kardemumman: Ingen glad Chili utan sin Drygaste. Få det att gå ihop om ni kan :) Suss sött!

Galenskap, eller Ensam Hemma III

Nu har jag lagat två sorters soppa och städat så mycket som det bra gärna går utan att röja undan alla pojkvännens prylar så att de hamnar i en stor hög nånstans. Han stenvägrar såklart att ha en egen låda här. Då kunde någon tro att han bodde här *tsss*. Vad skulle det ge för signaler till ...ehh...nån... egentligen?

Snorar och snörvlar, delvis på grund av saknad och längtan efter min älskling, men först och främst på grund av Drygastes förkylning, som han så generöst delat med sig av. Tack tack.
Är helt galen av abstinens. Vore det inte för att jag vet att snus är ren ondska skulle jag trotsa vädret och ge mig ut för att införskaffa en dosa gift. Tur att jag är upplyst. Just say no!

2008 här kommer jag!

Nyårsfirandet var som vanligt lugnt. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss, då Älvan tyvärr fick förhinder och inte kunde komma hit. Jag och Drygaste satt och tjurade ett tag, sen försökte vi göra det bästa av saken. Maten var åtminstone god, kom vi på. Stod ute på balkongen och skålade mellan 23.45 och 00.15...min utsikt är helt ok! Tyvärr hade vi redan pratat om allting de senaste dagarna (läs: nätterna) och fick försöka hålla samtalet flytande genom att diskutera nyheter.

"Bhuttos son har tagit över. Han är bara 19 år, men det är hans pappa som håller i trådarna helt klart."

"Jaha. Vilket fint väder vi har."

Tillsist satt vi mest och smsade/ringde en massa andra människor. Drygaste skämdes över att det bara var vi två här och hittade på att vi varit många och att folk "droppat av". Han passade på att försöka tala förstånd med någon tjej han träffat på nätet, mellan halv två och två ungefär. Sen hade vi åtminstone det att prata om.

"Vilken idiot. Eller hur?"

"Ja, jag håller på dig."

Halv fyra åkte han hem till sitt och jag konstaterade att det åtminstone blev 1/3 mindre disk att ta hand om. 2007 slutade som det började, med andra ord. Skönt att vara av med det skräpåret!