Våren

Våren är en tid som på senare år medfört att jag fått veta att jag lever. En period av hektiskt arbete, stress (inte alltid nyttig) och oro över ekonomi. I år finns det en skillnad. Nu vet jag att studiemedlet är obönhörligt slut, oavsett hur många poäng jag tar eller hur jag försöker beveka CSN. Såhär lagom tills Anders Borg talar om för oss att vi kan få nästan 12% arbetslöshet snart, och att han inte tänker släppa till några mer pengar. Ekonomerna rasar.

Jobbsökandet är trots, eller kanske på grund av, hotande arbetslöshet i full gång. Varje dag söker jag ett nytt jobb, bara ett om dagen för att hinna läsa på och skriva relevanta personliga brev. Faktiskt har jag redan hunnit med en personlig intervju och en telefonintervju; där känner jag mig nöjd. Samtidigt läser jag heltid och fixar med dotterns fritidsaktiviteter.

Märkligt är det, att jag hyser större tillförsikt denna vår än tidigare vårar. Jag ska bli en av de 88%-en.

Reinfeldts svammel - mer finanstrams

Nu blommar löken, och då menar jag inte hyacint och amaryllis. I vanliga fall kan jag tycka att alliansen gör ett jämförelsevis bra jobb, men idag blir jag lite tjurig på dem. Nu ska vi tydligen dra vår del av lasset genom att köpa svenskt i jul. Man får alltså tänka sig för extra noga när man planerar inköpen. Man ska inte få julklappar som det står "Made in china" på, säger Reinfeldt, för då har man inte gjort mycket för att säkra jobben i Sverige anser han. Är det verkligen på det lilla viset?

Jag är den första att erkänna att det är bra med färre transporter, närproducerat och närodlat. För miljön och i förlängningen för en hållbar ekonomisk utveckling. Däremot vill jag inte alls påstå att det inte nyttar någonting till att handla importerat för ekonomin på kort och medellång sikt. Ska handeln, och därmed alla dess anställda, överleva så måste vi köpa även importerade produkter. Tror Reinfeldt att bil- och byggsektorerna blir gladare av att vi köper en svensk spa-weekend eller biobiljetter i julklapp till varandra?

Men vad kan vi då göra för att bidra till svensk ekonomi? Jag har ett handfast tips; låt bli att handla på nätet eller se åtminstone till att företaget är situerat och skatteskyldigt i Sverige. Åk inte utomlands för att julshoppa. Ha en buffert, men lägg inte onödigt mycket pengar på hög. Pengar som står stilla gör ingenting för ekonomin alls.

I artikeln nämns också att Reinfeldt anser att det inte alls vore bra med extra transfereringar till exempelvis studerande och barnfamiljer inför jul. Jag må vara hur partisk som helst, men jag ser inte att det skulle bli ett problem. Han påstår att vi då skulle få lida av neddragningar senare. Nu undrar jag; vem konsumerar mest på marginalen? Låginkomsttagare eller de med stora hus (som kommer att kunna dra mest nytta av det nya rotavdraget och därmed få mer pengar över). Gissa! Inte är det rike knösus som konsumerar mest. De pengar som går till de resursfattigaste kommer in i systemet fortare, vilket ger multiplikatoreffekter som vida överstiger de som rotavdragen kommer att skapa. Mer pengar som skvalpar runt* ger fler och tryggare jobb, ger staten bättre ekonomi i det långa loppet och gör varenda människa glad.


* dvs köp -> företag betalar ut lön och behåller anställda -> skatt till de offentliga utgifterna -> löntagarna konsumerar och betalar skatt -> runt, runt i systemet igen

Finanstrams

Vi har ingen kris i Sverige. Nog är det trist att förlora jobbet, men så vitt jag vet har ingen tvingat någon att ta dyrare lån än de klarar av vid arbetslöshet. De enda de är synd om är de som redan har små marginaler, inte tar utlandssemester varje år eller har två bilar och bor i en liten hyresrätt. Jag är inte en av dem, alltså är det inte alls synd om mig. Utlandssemester är ingen mänsklig rättighet, inte heller att ha en stor och dyr villa eller köpa märkeskläder och 2000kr-julklappar. De som klagar högst verkar vara de som haft mest pengar till att börja med. Märkligt är det att höra hur svårt det är att klara sig på "lite" pengar - och så har de två inkomster, var och en större än jag någonsin haft. Visst kan jag ha åsikter om min egen situation, där studier inte ger rätt till någon ersättning från samhället ifall man inte lyckas få arbete direkt efteråt. Jo, socialbidrag finns, men det är så pass stigmatiserande att jag skulle sky det värre än pesten. Tänk, så ärlig jag är. Det är förstås inte synd om mig, jag är bortskämd med att bo i konsumtionssamhället.


Buhu, vi tvingades gå ur a-kassan/facket för att regeringen höjde avgiften. Glöm det. Bortskämda konsumtionsmonster, kapitalistslavar! Påstå inte att ni inte visste konsekvenserna av att inte vara försäkrad, försök inte få mig att tycka synd om er. Livet är orättvist? Varför skulle det vara så förvånande, kan man undra. Vi har haft informationen och kunnat handla därefter. Vi vet att det inte finns någon gratis lunch, att politiker inte alltid säger hela sanningen, att företag är vinstdrivande och kallhjärtade. Tycka synd om? Tillåt mig ett elakt hånskratt.

Börsen bara går ner och ner, mina fonder! Mina aktier! Min pension! Lägg av. Antingen har man gjort sunda placeringar, alltså investerat pengar man inte har behov av för ett par år framåt och är beredd att förlora, eller också får man skylla sig själv. De som ska gå i pension snart kanske gnäller mest av allt? Det skulle ni ha tänkt på, för i alla råd jag läst står det att ju närmare pensionen man är desto mer ska placeras i räntebärande (riskfria) papper. Sådetså. Tugga och svälj.

Är jag elak? Jag kan vara elak, för jag vet att ingen behöver svälta, frysa ihjäl eller avstå från vård på grund av den så kallade finanskrisen här i Sverige. De som redan gör det gör det inte av finanstramsskäl. Wake up and smell the coffee.

Billigaste-samtalsjakten

Har kollat upp lite abonnemang och kontantkort och det verkar som om halebop och parlino slåss om förstaplatsen bland kontantkort. 3 förlorar på att man måste ladda med minst 150 kr per månad för att få gratis samtal (visserligen då även sms) inom samma nät. På halebop är det 45 kr, vilket jag tycker är en rimlig summa. Faktiskt är abonnemangen inte fördelaktigare än kontantkorten, vilket förvånar mig. På halebop får man visserligen 3000 sms och kanske en telefon om man binder upp sig, men där står inte tydligt att man ringer gratis inom nätet då - vilket man gör ifall man har kontantkort. Slippa bindningstid är ju ett plus i sig, det ger friheten att välja om så snart det dyker upp någonting fördelaktigare. Parlino har inget abonnemang (än), de är bra såtillvida att man ringer gratis (plus uppkopplingsavgift som är något högre än halebop) till fler nät, dock ej alla. Det förutsätter att man vet exakt vilket nät alla nyttjar - någonting jag starkt ifrågasätter då man idag fritt kan flytta över nummer mellan olika operatörer. Tidigare var det enklare, då hade exempelvis alla europolitan (sedemera vodaphone och numera telenor) samma riktnummer*, tror det var likadant med andra operatörer - jag har inte stenkoll.


* Det var bättre förr, åtminstone.