Ingen har efterlyst mig, men jag antar helt fräckt att jag blir saknad när jag inte skriver på länge. Jag har inte grävt ner mig eller gått och gömt mig. Tvärtom har jag fixat det där jobbet jag hoppades att jag skulle kunna fixa. Tyvärr har det inneburit mycket resande och så pass långa dagar att jag den senaste tiden varit glad ifall jag har hunnit gå och lägga mig innan det varit dags att gå upp igen.
Min dotter börjar tro att jag är en smått mytisk figur. Ibland säger vi godnatt och godmorgon i samma konversation, vilket är en smula tragikomiskt såhär i efterhand. Kanske borde jag skaffa mig en hemma-man som kan sköta marktjänsten medan jag försörjer familjen? Tror att mr cc skulle gå med på det, men det får bli när jag tjänar bättre.
Tills dess består livet av att försöka pussla ihop hämtning och lämning av barn, hinna allt i sista minuten, bli minutiöst organiserad och vara konstant skärpt. Har bland annat blivit expert på att ordna matsäck till mig själv och tänka ut smarta lösningar åt lillan, eftersom jag aldrig vet när jag kommer hem i tid för att laga någon slags middag.
En dag i taget är det som gäller.
Visar inlägg med etikett skolan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skolan. Visa alla inlägg
lördag 13 juni 2009
lördag 4 april 2009
Våren
Våren är en tid som på senare år medfört att jag fått veta att jag lever. En period av hektiskt arbete, stress (inte alltid nyttig) och oro över ekonomi. I år finns det en skillnad. Nu vet jag att studiemedlet är obönhörligt slut, oavsett hur många poäng jag tar eller hur jag försöker beveka CSN. Såhär lagom tills Anders Borg talar om för oss att vi kan få nästan 12% arbetslöshet snart, och att han inte tänker släppa till några mer pengar. Ekonomerna rasar.
Jobbsökandet är trots, eller kanske på grund av, hotande arbetslöshet i full gång. Varje dag söker jag ett nytt jobb, bara ett om dagen för att hinna läsa på och skriva relevanta personliga brev. Faktiskt har jag redan hunnit med en personlig intervju och en telefonintervju; där känner jag mig nöjd. Samtidigt läser jag heltid och fixar med dotterns fritidsaktiviteter.
Märkligt är det, att jag hyser större tillförsikt denna vår än tidigare vårar. Jag ska bli en av de 88%-en.
Jobbsökandet är trots, eller kanske på grund av, hotande arbetslöshet i full gång. Varje dag söker jag ett nytt jobb, bara ett om dagen för att hinna läsa på och skriva relevanta personliga brev. Faktiskt har jag redan hunnit med en personlig intervju och en telefonintervju; där känner jag mig nöjd. Samtidigt läser jag heltid och fixar med dotterns fritidsaktiviteter.
Märkligt är det, att jag hyser större tillförsikt denna vår än tidigare vårar. Jag ska bli en av de 88%-en.
fredag 28 november 2008
Halkan
Vad är det med folk här nere? Första dagen med minusgrader kommer alltid som en chock. Oj!!! Det är halt! Jag är förvånad, är du förvånad? Jag är förvånad! Till folkets försvar bör nämnas att de flesta faktiskt sänkte hastigheten lite. Antar att det beror på "skrapeffekten". Om första halkan kommer när man kan se att det är halt, dvs när rutorna måste skrapas, händer säkert färre olyckor. Iallafall jämfört med när halkan kommer som underkylt regn. Måste undersökas, kanske redan finns statistik på det. Förresten är jag ganska säker på att jag har skrivit om detta förut. Borde länka...kanske senare.
Tiden bara rinner iväg. En tenta ifrån examen nu och ingenting kommer att vara sig likt. Jobb eller vidare studier? Det beror på arbetsmarknaden och min jobbsökarförmåga.
Försenade nyheter: Mobbo X och Svägerskan (S) har flyttat ihop, i samma stad som jag bor i. Alla är glada; jag, lillan, mr cutey cute, min mamma...möjligen även mobbo X och S! Tänk bara vilken tid vi sparar in på färre relationer och kortare restid. Dessutom kan jag och mobbo X träffas även på våra respektives släkttillställningar. Smidigt :) Oanad mängd fördelar...jag är lyrisk!
Tiden bara rinner iväg. En tenta ifrån examen nu och ingenting kommer att vara sig likt. Jobb eller vidare studier? Det beror på arbetsmarknaden och min jobbsökarförmåga.
Försenade nyheter: Mobbo X och Svägerskan (S) har flyttat ihop, i samma stad som jag bor i. Alla är glada; jag, lillan, mr cutey cute, min mamma...möjligen även mobbo X och S! Tänk bara vilken tid vi sparar in på färre relationer och kortare restid. Dessutom kan jag och mobbo X träffas även på våra respektives släkttillställningar. Smidigt :) Oanad mängd fördelar...jag är lyrisk!
Etiketter:
mobbo X,
mr cutey cute,
skolan,
svägerskan,
vardagssnack
måndag 9 juni 2008
Semester på min balkong
Det sägs att man behöver minst tre veckors semester. Första veckan för att varva ner, andra veckan för att...hmm..jag minns inte exakt, men vila upp sig kanske? Tredje veckan ska man förbereda sig mentalt för att gå tillbaka till arbetet. Mitt i-landsproblem är att jag inte riktigt vet när jag kan vara ledig. Borde jag läsa till omtentorna hela sommaren för att vara säker på att hinna ikapp?
Fast vem försöker jag lura. Jag kommer inte läsa en enda rad eller räkna ett enda tal förrän efter min semester med mr cutey cute. Under semestern med dottern lär det knappast heller bli så mycket studerande. Jag ser framför mig timmar på stranden, sand mellan tårna och glass som måste ätas fortfort för att den smälter bort. Glad sommarflicka med små skrapsår på knäna från allt trädklättrande. Ta bort flisa ur finger. Blanda jordgubbssaft.
Allt det där andra kan vänta, för idag var första gången jag sov i solen på min balkong. Sova på balkongen behöver få mycket högre prioritet framöver. Snart nog blir det höst.
Fast vem försöker jag lura. Jag kommer inte läsa en enda rad eller räkna ett enda tal förrän efter min semester med mr cutey cute. Under semestern med dottern lär det knappast heller bli så mycket studerande. Jag ser framför mig timmar på stranden, sand mellan tårna och glass som måste ätas fortfort för att den smälter bort. Glad sommarflicka med små skrapsår på knäna från allt trädklättrande. Ta bort flisa ur finger. Blanda jordgubbssaft.
Allt det där andra kan vänta, för idag var första gången jag sov i solen på min balkong. Sova på balkongen behöver få mycket högre prioritet framöver. Snart nog blir det höst.
torsdag 5 juni 2008
Trötter
Vad gör jag uppe nu? Jo, jag skriver det sista på tentan som ska lämnas in om några timmar. I helgen tänkte jag vila upp mig lite, men imorgon måste jag vara social. Hehe önska mig lycka till =P
onsdag 21 maj 2008
Bra idé - dålig idé
Först måste jag få ställa en retorisk fråga. Vad är det som flyger i mina grannar vid nio på kvällarna, som gör att de måste smälla i dörrar och flytta möbler, spela musik och skrika? Högljudda "diskussioner" föres lämpligen på dagtid, tack!
Jag börjar misstänka att den lägenheten är jinxed. Folk bor inte kvar där särdeles länge och de som bor där är alltid...ovanligt nattpigga (nu var jag diplomatisk). Alla andra i huset är så försynta så. Faktiskt har jag vid flera tillfällen kommit på mig själv med att tro att det finns en lägenhet till här, en hemlig en som ingen känner till där det bor en trollfamilj.
Nu var det inte alls detta jag tänkte skriva om, egentligen. Här kommer en liten punktlista med bra, respektive dåliga, idéer.
Bra idé*:
*Egentligen har jag inga bra idéer. Det där lät mest som sunt förnuft och förmaningar jag hört av någon annan. Att det bör vara bra idéer antar jag bara genom att testa motsatsen. Detta är alltså en kontrafaktisk lista. Motsatsen till ibland är "ytterst sällan", om någon nu undrade.
** Den här listan är idel egna erfarenheter, massor av "don't try this at home kids, cause I did and look where it got me". Jag har inga "gör såhär istället", tyvärr, bara en massa "no no".
*** Det är väl ingen som i sina vildaste fantasier får för sig att det skulle vara skolrelaterad literatur?? Menar väl det.
Jag börjar misstänka att den lägenheten är jinxed. Folk bor inte kvar där särdeles länge och de som bor där är alltid...ovanligt nattpigga (nu var jag diplomatisk). Alla andra i huset är så försynta så. Faktiskt har jag vid flera tillfällen kommit på mig själv med att tro att det finns en lägenhet till här, en hemlig en som ingen känner till där det bor en trollfamilj.
Nu var det inte alls detta jag tänkte skriva om, egentligen. Här kommer en liten punktlista med bra, respektive dåliga, idéer.
Bra idé*:
- Plugga till tentan i god tid.
- Planera sin tid lagom mycket.
- Träna regelbundet.
- Äta varierad och sund kost.
- Städa ibland.
- Hälla vatten över grenuttag (ger visserligen spännande, elektriska ljud. Men ändå).
- Göra allt utom att plugga när man har tre tentor på två veckor.
- Tappa mobilen på bussen.
- Tappa mobilen på en buss till efter att man fått tillbaka den. Samma dag.
- Glömma tvätt i torkrummet.
- Sträckläsa en bok*** hela natten när man måste upp nästa dag.
*Egentligen har jag inga bra idéer. Det där lät mest som sunt förnuft och förmaningar jag hört av någon annan. Att det bör vara bra idéer antar jag bara genom att testa motsatsen. Detta är alltså en kontrafaktisk lista. Motsatsen till ibland är "ytterst sällan", om någon nu undrade.
** Den här listan är idel egna erfarenheter, massor av "don't try this at home kids, cause I did and look where it got me". Jag har inga "gör såhär istället", tyvärr, bara en massa "no no".
*** Det är väl ingen som i sina vildaste fantasier får för sig att det skulle vara skolrelaterad literatur?? Menar väl det.
måndag 19 maj 2008
Tentaplugg
Tentan: Hej, det är jag igen! *ler ondskefullt*
Chilin: Usch inte DU nu igen :( Om jag fixar dej nu så ses vi aldrig mer sen. Eller hur?
Tentan: Höhö... Sånt önsketänkande! *elakt flin* Nu ska vi allt se vad du tål, jag är extra svår!
Ja, så är det. Ni förstår vad detta innebär va? Min lägenhet kommer att bli skinande ren, barnet kommer att få massor av "kvalitetstid" och jag kommer att besvara all epost inom fem minuter. Släkten kommer att besökas, vänner kommer att ringas till och böckerna i bokhyllan sorteras i bokstavsordning efter författare och i kronologisk ordning inom varje författare. Det enda jag inte kommer att göra, förrän möjligen två dagar innan den förfärliga tentamen, är att plugga.
Chilin: Usch inte DU nu igen :( Om jag fixar dej nu så ses vi aldrig mer sen. Eller hur?
Tentan: Höhö... Sånt önsketänkande! *elakt flin* Nu ska vi allt se vad du tål, jag är extra svår!
Ja, så är det. Ni förstår vad detta innebär va? Min lägenhet kommer att bli skinande ren, barnet kommer att få massor av "kvalitetstid" och jag kommer att besvara all epost inom fem minuter. Släkten kommer att besökas, vänner kommer att ringas till och böckerna i bokhyllan sorteras i bokstavsordning efter författare och i kronologisk ordning inom varje författare. Det enda jag inte kommer att göra, förrän möjligen två dagar innan den förfärliga tentamen, är att plugga.
måndag 21 april 2008
Dubbelt upp
Har haft en konstig trötthet i kroppen. Lyckas inte skaka av den, sover dåligt på nätterna. Har mått lite allmänt illa. Testar gerimax ginseng och shisan (med rosenrot och rysk rot och shisandra, vad det nu ska vara bra för), mest för att orka med att öppna ögonen. Går ett par olika kurser nu som alla behöver bli klara innan sommaren. Det blir inte riktigt dubbelt, mer som en-komma-sjuttiofem gånger heltid. Tycker att det räcker mer än väl och blir över dessutom. Längtar till semestern!
Föräldramöte och snart skolstart för lillan. Jag brukar inte skriva om hennes far särskilt ofta, men idag är jag lite extra trött. Jag är inte din sekreterare din tölp!!! Så, nu känns det genast bättre.
Vet inte varför jag tar på mig extra saker i skolan. Vet att jag är en av få "singelmammor" och bland de absolut yngsta föräldrarna i lillans klass. De andra är ju två föräldrar per barn, jag är garanterat inte två även om mr cutey cute är en pärla ibland*. En del där tycker allt att jag är lite märklig, det har jag fått höra av en tjej som ibland sitter barnvakt till både lillan och ett annat barn i klassen. Med risk för att låta barnslig: Orka liksom.
Balkongen har gått från skräphög till att vara ett fint litet ställe att fika eller sitta och läsa på. Mängder, mängder av blommor - fast mr cutey cute tycker vi borde hänga upp något på väggen också. Han köpte fina utemöbler till oss. Våra utemöbler. Vår bil. *smakar på det* Vår. Våra. Jag är lycklig.
Ps. Jag vet att jag inte läst eller kommenterat på ett tag. Kommentarer kan dröja ett tag, men jag ska börja läsa ikapp så smått - jag har inte glömt er :) Ds.
* Underbara underbara mr cc har både hämtat och lämnat och lekt extrapappa sista tiden. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Han har erbjudit sig, utan att jag alls har frågat. Det är bara så härligt och gulligt och omtänksamt och fint så jag vet inte vart jag ska bli av. Det finns hopp!
Föräldramöte och snart skolstart för lillan. Jag brukar inte skriva om hennes far särskilt ofta, men idag är jag lite extra trött. Jag är inte din sekreterare din tölp!!! Så, nu känns det genast bättre.
Vet inte varför jag tar på mig extra saker i skolan. Vet att jag är en av få "singelmammor" och bland de absolut yngsta föräldrarna i lillans klass. De andra är ju två föräldrar per barn, jag är garanterat inte två även om mr cutey cute är en pärla ibland*. En del där tycker allt att jag är lite märklig, det har jag fått höra av en tjej som ibland sitter barnvakt till både lillan och ett annat barn i klassen. Med risk för att låta barnslig: Orka liksom.
Balkongen har gått från skräphög till att vara ett fint litet ställe att fika eller sitta och läsa på. Mängder, mängder av blommor - fast mr cutey cute tycker vi borde hänga upp något på väggen också. Han köpte fina utemöbler till oss. Våra utemöbler. Vår bil. *smakar på det* Vår. Våra. Jag är lycklig.
Ps. Jag vet att jag inte läst eller kommenterat på ett tag. Kommentarer kan dröja ett tag, men jag ska börja läsa ikapp så smått - jag har inte glömt er :) Ds.
* Underbara underbara mr cc har både hämtat och lämnat och lekt extrapappa sista tiden. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Han har erbjudit sig, utan att jag alls har frågat. Det är bara så härligt och gulligt och omtänksamt och fint så jag vet inte vart jag ska bli av. Det finns hopp!
Etiketter:
barn,
hälsa,
mr cutey cute,
skolan,
vardagssnack
måndag 14 april 2008
slutet av studietiden - oro
Kommer jag någonsin att få ett jobb? Idag är det inte alls självklart att få arbete ens efter avslutade studier, och i den här takten kommer jag aldrig att få ut min examen, åtminstone inte med det prefix jag haft i åtanke under alla år. Det är visserligen möjligt att få arbete utan att ha klarat några få poäng, men jag har studerat så länge nu. Ibland känns det hopplöst.
Jag har bara några få månader kvar, officiellt åtminstone. Tanken på magister har jag redan tidigare skrotat, ändå verkar det omöjligt att någonsin bli klar. Vissa kurser är helt enkelt inte min grej. Statistik tillexempel. Jag vill gärna skylla på mina lärare i matematik, men vad hjälper det? Det är bara jag som kan fixa detta. Istället skjuter jag upp och skjuter upp, hittar andra saker att göra. Städar lite. Tittar på nyheterna. Försöker lösa världsproblemen.
Kommer jag någonsin att få ett jobb? Andra i min ålder har redan arbetat ett antal år, har ääärfarenhääät och referenser. Jag har arbetat lite via ett bemanningsföretag, men aldrig inom mitt studieområde. Varför ska någon anställa mig, när jag inte är så säker på att jag hade anställt mig? Jag är inte ung nog att ge rätt till minskad arbetsgivaravgift, har barn, är i barnafödande ålder, saknar relevant arbetslivserfarenhet, är ingen VG-student.
Möjligen om jag tar de där sista poängen, kanske att jag har en chans då. Fast jag egentligen har så mycket att ge redan nu, inte vill annat än att arbeta bra och visa att jag kan. Jag vill lära mig mer, men det jag behöver lära mig kan jag inte läsa mig till. Praktikplatser saknas. Trainee kan man bli, men då ska man i åtta fall av tio kunna arbeta minst ett par månader utomlands eller åtminstone resa runt i Sverige. Jag lämnar inte mitt barn ensamt så länge, inte ens om jag kan. Det är heller inget alternativ att ta henne med mig, eftersom hennes kontakt med sin far är så viktig.
Kommer jag någonsin att få ett jobb, ett jobb där min utbildning är relevant, ett arbete jag är stolt över att gå till, som motiverar, utmanar och utvecklar mig? Någonstans där jag kan trivas, där människor är positiva och glada och den enda jag behöver tävla emot är mig själv? Där vill jag bo. Ser jag en chans så tar jag den.
Jag har bara några få månader kvar, officiellt åtminstone. Tanken på magister har jag redan tidigare skrotat, ändå verkar det omöjligt att någonsin bli klar. Vissa kurser är helt enkelt inte min grej. Statistik tillexempel. Jag vill gärna skylla på mina lärare i matematik, men vad hjälper det? Det är bara jag som kan fixa detta. Istället skjuter jag upp och skjuter upp, hittar andra saker att göra. Städar lite. Tittar på nyheterna. Försöker lösa världsproblemen.
Kommer jag någonsin att få ett jobb? Andra i min ålder har redan arbetat ett antal år, har ääärfarenhääät och referenser. Jag har arbetat lite via ett bemanningsföretag, men aldrig inom mitt studieområde. Varför ska någon anställa mig, när jag inte är så säker på att jag hade anställt mig? Jag är inte ung nog att ge rätt till minskad arbetsgivaravgift, har barn, är i barnafödande ålder, saknar relevant arbetslivserfarenhet, är ingen VG-student.
Möjligen om jag tar de där sista poängen, kanske att jag har en chans då. Fast jag egentligen har så mycket att ge redan nu, inte vill annat än att arbeta bra och visa att jag kan. Jag vill lära mig mer, men det jag behöver lära mig kan jag inte läsa mig till. Praktikplatser saknas. Trainee kan man bli, men då ska man i åtta fall av tio kunna arbeta minst ett par månader utomlands eller åtminstone resa runt i Sverige. Jag lämnar inte mitt barn ensamt så länge, inte ens om jag kan. Det är heller inget alternativ att ta henne med mig, eftersom hennes kontakt med sin far är så viktig.
Kommer jag någonsin att få ett jobb, ett jobb där min utbildning är relevant, ett arbete jag är stolt över att gå till, som motiverar, utmanar och utvecklar mig? Någonstans där jag kan trivas, där människor är positiva och glada och den enda jag behöver tävla emot är mig själv? Där vill jag bo. Ser jag en chans så tar jag den.
tisdag 26 februari 2008
Sådant jag hade velat veta...
Det finns ett par saker jag gärna skulle informerats om vikten av innan jag började läsa på Universitetet. Som exempel kan vi ta reglerna för studiemedel och vård av sjukt barn. Jag vet att det kommer att få mig att framstå som mindre aktiv i mitt informationssökande när jag avslöjar min okunskap, men det bryr jag mig strängt taget inte om. Sanningen är att jag varit i en omöjlig och överbelastad situation som helhet och hade önskat att någon annan berättade detta för mig. Kanske via en länk "för dig som studerar och är förälder" på CSNs hemsida. Kanske finns idag? Nåja, nu tänker jag upplysa den som sitter i samma sits om ett par grejer som är riktigt bra att veta på förhand:
- Du får studiemedel även för kurser du är omregistrerad på. Det innebär alltså att du inte måste dubbelläsa eller söka kurser du inte tänker läsa för att få CSN medan du tar omtentor. Väldigt bra, eftersom man då slipper gå in i väggen helt i onödan när man försöker göra för många saker samtidigt.
- Man kan inte anmäla VAB hos försäkringskassan, det måste ske på särskild blankett hos CSN. Du får bara tillgodoräkna dig hela veckor, det är alltså inte lönt att anmäla enstaka dagar. Mycket bra att veta om exempelvis barnet blir sjukt några månader och din partner förutsätter att du "som bara läser" ska vara hemma. Gör på rätt sätt och du kan få förlängt perioden du har rätt till studiemedel med det antal veckor du varit hemma, samt minskad studieskuld efter en viss tid - precis som när du själv är sjuk. Praktiskt.
torsdag 3 januari 2008
Pling!
*Pling* säger det i min inkorg när tentamensresultatet tillkännagörs. *Pling* du är godkänd!
Sällan har jag väl blivit så glad över ett litet *pling* :)
Sällan har jag väl blivit så glad över ett litet *pling* :)
torsdag 15 november 2007
Avkopplingsbehov
Egentligen borde jag inte sitta här, utan sova gott i min säng för att ta igen den senaste veckans sömnbrist. Jag börjar bli lite för gammal för att stressa och sedan sova dåligt i såhär långa perioder. Allt över två dagar är för mycket, min kropp säger ifrån; jag blir förkyld och får ont i musklerna... somnar på bussen och försover mig. Hann knappt in till tentan i tid idag, trots att jag hoppade över frukosten. En bilkö på motorvägen gjorde att trots att jag hann med den buss jag planerat att åka med, så kom jag ändå en kvart efter utsatt tid. Ibland är det tur att det finns marginaler - man får lov att komma upp till 30 minuter sent. Nu känns det som om jag gått en boxningsmatch för mycket, samtidigt som jag är så mentalt slutkörd att jag måste skratta åt det.
På tal om tentan så är det visserligen bara andra gången jag skriver just denna, men eftersom jag har tänkt skriva den många fler gånger så känns den som en elak gammal bekant som inte verkar förstå vinken, utan aldrig slutar höra av sig trots att man tydligt visar att man inte är intresserad av kontakt längre. Tentor gör för övrigt att jag äter väldigt dåligt överlag. Idag är ett bra exempel på det; efter den magra frukosten, bestående av en banan, en clementin och en näve nötter som intogs på tentamen, så blev det en väldigt sen snabbmatslunch full av härligt fett och mera fett och utan något som helst näringsinnehåll i övrigt. Fibrer, vad är det? Vitaminerna hade för länge sedan sprungit och gömt sig långt ifrån det vissna salladsbladet, som låg och såg så övergivet ut på tallriken och snart försvann spårlöst i bearnaisesåsen. Jag var inte ens mätt när jag var tvungen att sluta äta för att jag fick ett omisskännligt sug efter broccoli. Tentor är för övrigt en av få saker som kan få mig att trilla tillbaka i coca-cola träsket.
Imorgon ska jag äntligen få nyttig och näringsriktig (?) kost samt träffa min gamle vän från skolan. Läkare minsann, fint som snus! Han är spännande, världsvan, oerhört trevlig...och han ser inte dum ut. Detta är definitivt en svärmorsdröm, tjejer! Blir lunch på mitt favvofik, deras lasagne går inte av för hackor. Det är minsann inte överallt det finns både vällagad och smaklig lunch till vettiga priser (studentrabatt på mat är ett plus) samt hembakade efterrättspajer, kakor och ett underbart gott kaffe! Jag är lyrisk. Perfect setting för min perfekta avslutning på denna fruktansvärda vecka. Avkoppling och en chans att vara social med en välutbildad man. Hur ofta händer det? Nä. Just det.
På tal om tentan så är det visserligen bara andra gången jag skriver just denna, men eftersom jag har tänkt skriva den många fler gånger så känns den som en elak gammal bekant som inte verkar förstå vinken, utan aldrig slutar höra av sig trots att man tydligt visar att man inte är intresserad av kontakt längre. Tentor gör för övrigt att jag äter väldigt dåligt överlag. Idag är ett bra exempel på det; efter den magra frukosten, bestående av en banan, en clementin och en näve nötter som intogs på tentamen, så blev det en väldigt sen snabbmatslunch full av härligt fett och mera fett och utan något som helst näringsinnehåll i övrigt. Fibrer, vad är det? Vitaminerna hade för länge sedan sprungit och gömt sig långt ifrån det vissna salladsbladet, som låg och såg så övergivet ut på tallriken och snart försvann spårlöst i bearnaisesåsen. Jag var inte ens mätt när jag var tvungen att sluta äta för att jag fick ett omisskännligt sug efter broccoli. Tentor är för övrigt en av få saker som kan få mig att trilla tillbaka i coca-cola träsket.
Imorgon ska jag äntligen få nyttig och näringsriktig (?) kost samt träffa min gamle vän från skolan. Läkare minsann, fint som snus! Han är spännande, världsvan, oerhört trevlig...och han ser inte dum ut. Detta är definitivt en svärmorsdröm, tjejer! Blir lunch på mitt favvofik, deras lasagne går inte av för hackor. Det är minsann inte överallt det finns både vällagad och smaklig lunch till vettiga priser (studentrabatt på mat är ett plus) samt hembakade efterrättspajer, kakor och ett underbart gott kaffe! Jag är lyrisk. Perfect setting för min perfekta avslutning på denna fruktansvärda vecka. Avkoppling och en chans att vara social med en välutbildad man. Hur ofta händer det? Nä. Just det.
måndag 29 oktober 2007
Ombyggnation + Tentaplugg = Sant?
Mina grannar är bra lustiga. De har hållit på med renovering nu i flera månader och trots att de snart ska flytta så fortsätter borrandet, slipandet, hamrandet... Det är som förgjort. Tyvärr sträcker sig min sinnesnärvaro inte så långt som till att köpa öronproppar. Varje gång jag går till apoteket tänker jag "det var någonting jag skulle ha", men varje gång kommer jag hem utan dem. Som tur är är det snart dags att åka hemifrån för att gå på genomgång av kursen, inför tentan.
Nåja, jag slipper iallafall cykla i regnet.
Nåja, jag slipper iallafall cykla i regnet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)