Traditionellt tacktal till min mamma hålls i nära anslutning till min födelsedag varje år sedan jag fyllt 13. Oftast håller jag det liiite mindre...eh...känslomässigt än såhär, men här behöver jag inte hålla tillbaka! Inlägget inspirerat av en artikel om kändismammor som ger vanliga mammor ångest. Sådan ångest behöves icke om man har sunda förebilder, sådetså.
Tack mamma, för att jag finns, för dina varma kramar, din omtanke när jag var liten och sjuk, promenaderna i parkerna, skogarna, att du alltid trott gott om mig, att du aldrig snackat skit, aldrig ljugit eller intrigerat, för att du är en underbar mormor - för att du finns här för mig.
Jag är så glad åt dig. Du är en fantastisk förebild som utan att ge mig prestationsångest visar hur man kan vara mamma utan att sluta vara sig själv. Jag är så stolt över dig, som trots alla bekymmer varit så stark och hållit ut, vuxit som människa, varit din egen. Du har min fulla respekt och min kärlek till dig får en djupare glans för vart år. Jag är skyldig dig mitt liv och till den dag jag dör kommer jag alltid att veta att jag haft en sådan tur som haft dig till mor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
lillan kommer att säga det samma till dig, du är perfekt, älskar dig,puss
Kul att det är så och fin hyllning.
Ha en bra dag i nära anslutning till din födelsedag :-)
Kram
Så fint och ömsint skrivet till en som det verkar jättefin mamma från en lika fin dotter som också verkar vara en mamma värd att hylla.
Kram
Älvan: Det är min hemliga plan ;) Puss!
BB: Tack! Jag lovar att säga till när det är dags. Syns väl ändå i min status här på blogger när jag fyllt tror jag :) Kram!
Nollan: Hon är jättefin och tack, jag hoppas jag blir hälften så bra som min mamma är. Tack för de fina orden :) Kram
Skicka en kommentar