Trohet

Jag vill börja med att parafrasera en klok man: Det du gör, men inte skulle göra om din partner var närvarande, är otrohet. Vid närmare anblick synes detta mig något förenklat och lite smått löjligt. Det är trots allt inte alla som känner sig bekväma med att bajsa i samma rum som sin partner, men inte skulle vi kalla det otrohet. Låt oss ignorera de mer triviala detaljerna och istället gå in på väsentligheterna.

Idag läste jag ett inlägg av en av mina favoritbloggare, MrsTake, där hon bland annat skriver om bekräftelsebehovet hos könen och undrar om vi hanterar trohetslöften olika. Jag tror att det är som så; den som är notoriskt otrogen har låg självkänsla (gott självförtroende dock?) och söker bekräftelse. Låt mig också få gå emot strömmen och säga att detta inte alls är ett manligt fenomen. Kvinnor kanske bara är bättre på att dölja det, eller också är det sociala och kulturella strukturer som gör att vi måste göra det i tysthet medan männen "tillåts" eller uppmuntras skryta om det. Skulle kunna skriva spaltmeter om förväntningar på kvinnor resp män och vad det gör med nivån av upplevd skuld, men jag orkar helt enkelt inte. Det känns dessutom som någonting någon annan redan skrivit, och det bra mycket bättre än jag förmår.

Jag klänger mig förtvivlat fast vid Behandla andra så som du skulle vilja att de behandlade dig ifall du var i samma situation (knåpade ihop det där själv, faktiskt). Misstänker att jag när en fåfäng förhoppning om att det finns fler som tänker så. Då får det vara på det viset, eftersom jag verkar må bra av det.

Respektera dig själv. Du ska se att det bara går om du respekterar andra och beter dig efter bästa förmåga. Tyvärr är det, som min härliga väninna M säger, inte alla som besitter tillräcklig insikt eller empati för att vara kapabla att bete sig som folk.