Av barn och fyllon får vi höra sanningen, som vi väl alla vet vid detta laget. Min mor fick erfara detta häromveckan, då hon intet ont anande började föreläsa för dottern om vikten av att dricka vatten, samt förklarade att människokroppen till största del består av just denna substans. Ifall vi inte hade något vatten i kroppen, fick dottern veta, skulle vi vara alldeles skrynkliga.
"
Mormor, hur lite vatten har du?"
Idag fick jag också en andel sanning:
"
Mamma, du har rynkor här *pekar på pannan*, här *pekfingret i min ögonvrå* och där *vid munnen*. Förresten tycker jag inte om folk som har rynkor. Utom dig mamma."
Det enda som är svårt för mig i dessa situationer är hur jag ska få henne att bli mindre utseendefixerad. Jag har inga problem med mina små ålderstecken och tycker inte heller att barnet ska tycka att det är så viktigt. Inte alltid så lätt, eftersom jag minsann inte har monopol på att påverka hennes åsikter. Har jag sagt hur mycket jag avskyr de såkallade barnkanalerna, ni vet de där reklamfinansierade? Det får bli ett annat inlägg.
Jag gör mitt bästa för att hon inte ska bli alltför brydd över hur hon ser ut, eller hur andra ser ut. Sminkar mig gör jag ytterst sällan och sparsamt, jag köper henne aktiva leksaker och betonar hur smart och tuff hon är - mest som en motvikt till att hon jämt får höra att hon är så söt och snäll. Ändå kläcker flickan ur sig att hon "måste vara fin", annars tycker inte pojkarna om henne. Gah!
I julklapp fick hon massor av rosa, glittriga saker. Inte av mig, utan av de som självfallet köper det hon önskat sig. Jag ordnade med en trollerilåda, en film och en ljudbok. Ändå tyckte jag att det inte var tillräckligt neutralt, så jag bestämde mig för att i efterskott införskaffa en liten leksaksbil åt henne, en riktigt tuff! Hon var genast med på det, varpå vi tillbringade hela kvällen med att leka med hennes leksaksbilar. I början var jag entusiastisk; här skulle det minsann tävlas och busas och låta massor!!! Luften gick väl lite ur mig när dottern började dela upp bilarna i flickbilar och pojkbilar som skulle bli kära i varandra och gå ut och äta middag, dansa och ha sig. Dessutom kallade hon tjejernas snygga lack för "smink". Jag fick ge upp. Hon vägrade tävla eftersom tjejbilarna inte ville skada lacken - förlåt - sminket. Som en sista desperat åtgärd fick jag henne att låta två av pojkbilarna bli kära i varandra och, som en direkt följd av att det blev ojämnt sedan, två av flickbilarna dessutom.
Lite nöjd är jag ändå!