Nyheter från fronten

Meta, typ:
Det är inte precis som om jag inte haft något att skriva om, det har mest saknats tid. Faktiskt har de senaste dagarna varit toppen...utöver möjligen någon timme för lite sömn eller lite stress här och var. Jag retar mig på att jag inte har hunnit dammsuga än, fast det var inte det som var poängen. Om jag mår jättebra och är mitt uppe i fantastiskt härligt och relativt friktionsfritt men händelserikt liv har jag inte tid att stanna upp och tänka. Inte tid att skriva. Jag tror jag är såhär; väldigt mycket fokus på en sak, väldigt engagerad och intensiv och sedan tar det bara stopp i perioder.

Personligt pladder:
Varför är jag så intensiv vid fel tillfällen? Behövande och klängig när jag borde vara blasé eller åtminstone positiv och lätt att ha att göra med? Egoistisk och självcentrerad när jag borde tänka mer på andra? Varför ställer jag så enormt höga krav på mig själv, tror jag att jag är nåt slags helgon som står över alla andra och måste vara perfekt jämt? Hybris. Släpp ner håret, släpp kraven och tillåt dig själv att vara lycklig, kvinna. Sluta upp med att klänga och hålla fast vid bara för att du är så rädd att lyckan ska flyga sin kos genom första öppna fönster. Frisk luft har aldrig skadat någon, däremot kan man kvävas, försök att komma ihåg det. Note to self: Blogga inte osammanhängande, det är inte snällt mot stackarna som försöker läsa. Kanske dela upp inlägget i olika delar med rubriker? Bra idé, så kul att jag kom på den *fixar rubriker*.

Vardagssnack och mer pladder:
Födelsedagskalaset var en succé! Alla överlevde den helt vegetariska buffén, pajerna räckte trots att S inte dök upp* och jag lyckades undvika hjärtattack trots att Älvan varesig dök upp eller hörde av sig förrän sent på kvällen**. Jag fick så mycket saker så jag tänker inte ens försöka rabbla upp dem alla, personliga och fina presenter. Mr cutey cute överraskade som vanligt med att låtsas ge mig någonting litet och gulligt som visade sig vara någonting mer. Kan se fram emot en resa i sommar :) Ska villigt erkänna att jag blev lättad över att inte alla kom med så extravaganta gåvor, det vore helt omöjligt för mig att någonsin återgälda! Vad är det förresten med gåvor som gör mig knasig? De är svåra att tänka ut, ibland pinsamma att ta emot (särskilt stora, dyra saker) och jag är alltid så rädd att bjuda folk för att jag tror att de tror att jag förväntar mig en massa dyrt. Jag som bara vill att folk kommer på fest. Men jag är nog bara nojig som vanligt. S skulle säga att jag tänker för mycket. S skulle nog ha rätt. Nu är det dags för mig att sova.

Gonatt!

* Jag förlåter dig, särskilt efter den personliga och söta presenten. Men kortet, det ska du få igen för ;)

** Usch. Gör mig inte sådär orolig igen. Jag var så *tummen och pekfingret nästan helt ihop* nära att ringa polisen. *kramar om*