Ensam hemma

I fredags morse fick jag en obehaglig överraskning då jag öppnade mejlen. Morgonkaffet hamnade i vrångstrupen; underkänd på tentan som jag var så säker på att jag klarat. Detta innebär att jag har två tentor väldigt snart, en på lördag och en lördagen efter. Trevligt? Som tur var lyckades jag ändå koppla av på julbordet. Borde gå dit en gång till, hade inte en chans att smaka på ens hälften, det var så mycket mat där! Jag blir lika förvånad varje gång...

Lördagen inleddes med att jullådan hämtades upp från källaren. Jag håller strikt på min tradition att inte pynta innan första advent, men vill gärna ha allting klart så att adventsljusstaken är redo att tändas till frukosten. Kändes skönt att ha någonting att göra medan vi väntade på att det skulle bli dags att åka till S. Första långturen med bilen, flera timmars mörkerkörning...livrädd. Whisky vid ankomsten garanterade att jag skulle slippa köra hem åtminstone. Första gången jag träffade pojkvännens mormor/moster/morbror/kusiner, hans syster fyllde år. Efteråt var jag lite förvånad, tänkte inte ens på att bli skärrad. Berodde säkert på whiskyn :P. S måste lära mig laga den där underbara svamppajen! Kan man ha en härligare svärfamilj? De packade tillockmed ner lussekatter och fruktkaka, så jag och loppan har mummig fika till ikväll. Bliss.

Söndagar är sällan mina bästa dagar. Pojkvännen åkte tidigare idag, eftersom chefen hade bokat ett tidigare flyg till Norge. Ingen vet varför. Tack o lov för att julkalendern finns! Annars hade jag aldrig fått upp loppan så tidigt. Känns alltid lite vemodigt när han reser, fast jag vet att vi snart ska ses igen. Nästa gång vi ses är det förstås bara en liten tid, sedan åker han på "kort långresa". Det blir bra för honom att komma iväg, jag vet hur mycket han har längtat, tjatat och drömt om detta.

Avslutningsvis vill jag skriva en rad till Beer Belly: Allt kan verka mörkt och kallt, allt kan vara skit - men ändå kommer vi igen starkare än någonsin. Get your ass back in here pronto.

"När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla barnen glädjas
att fira få advent."

Ursäkta, inte är det väl jul än?

På grund av att jag saknar de ekonomiska förutsättningarna för att nöjesshoppa blir det sällan att jag åker till köpcentrat för att se vad de har där. Jag vet att det finns massor av saker att köpa som jag skulle tycka var trevligt att införskaffa, och eftersom jag inte har råd låter jag helt naturligt bli att utsätta mig för onödiga frestelser. Mina nästan dagliga turer till den lokala matvaruaffären, vilken turligt nog ligger långt ifrån alla glittrande skyltfönster, låter mig komma undan med en känsla av positiv bnp-påverkan utan att jag förköper mig. Visst händer det att jag kommer hem med någonting som inte stod på inköpslistan (fy på mig!), men då just denna affären inte har mycket mer än basutbudet och därför saknar såväl patéer som löjrom och vaktelägg, brukar det inte synas nämnvärt på kontoutdraget.

Nu hände det sig en dag, för inte så länge sedan, att jag hade ett ärende in till stan en kallmulen novembermorgon, innan lunchrusningen satt fart. Jag vet alltid precis vad det är jag ska ha; inköpslistan är tydligt skriven så att det inte föreligger någon risk för fel- eller impulsköp. Istället för att finna en tristgrå galleria med novembertrötta, glåmiga människor som gjorde sina vardagsbestyr, hamnade jag mitt i julstress och shoppinghysteri. Musak hade ersatts av klingande bjällror och strålande stjärnmusik. Julpapper och tjusiga band tittade fram ur fler påsar än jag föreställde mig fanns i min lilla stad. Visst hade jag redan märkt att julmusten och den alkoholfria glöggen plötsligt uppenbarat sig även i min basmataffär, men jag måste ändå fråga - Ursäkta, inte är det väl jul än? Vart tog november vägen med sin eftertanke och sitt mörker? Den första snön har knappt hunnit falla innan julborden börjar avlösa varandra. Vi börjar precis vänja oss vid höstrusk när adventsljusstakarna tittar fram ur nyputsade fönster med tomtegardiner och de första röda amaryllisarna redan tröttnat, vissnat och hamnat i komposten.

Jag har hört och läst om mer än en människa som uttrycker att november inte är deras favoritmånad, att den gärna fick ta slut så snabbt som möjligt. Just november är i kläm, det är inget sportlov, ingen solvarm veranda, inga tomtegubbar som slår i glasen. Trots det nyimporterade Halloween, trots gåsabord i Skåne, har vi ändå november ända upp i halsen. Trött, sjuk, mörkt, kallt och blåsigt. Inte ens lönt att ta fram paraplyet, det blir bara saboterat av vinden. Usch! Nu ska jag säga någonting ovanligt. Jag tycker om november. November med sin stilla och lugna hemmakväll, under en filt med en kopp te i handen. Existentiella tankar finner sitt rum här i mellanmånaden, den där ingen vill ha. Kanske vi inte orkar vara eftertänksamma, kanske är det extra tufft att vara ensam när det ruskar? Kanhända det är så att det i dag inte är okej att inte genast planera och fixa inför "nästa stora happening".

När jag prickat av min lista, åkt hem och packat upp mina vardagliga tråkvaror, utan att komma hem med ett enda paket glittergirland, ringde jag genast för att se om det fanns julbord att boka. Jag vill trots allt fira jul även med den som inte är här över helgerna. Kanske är det ändå bra att det börjar tidigt, kanske vi behöver kunna fira flexibel jul eftersom våra liv blivit så stressiga och flängiga? Bara vi inte glömmer bort att ta tid att tänka och fundera över livet, universum och allting.

Det bidde en video

Bildtestet

Som den härmapa jag är måste jag såklart posta mitt resultat från bildtestet på Facebook. Man fick alltså välja en bild för varje "fråga" som bäst motsvarade den känsla eller det begrepp som efterfrågades. Exempelvis "frihet", "framgång" och "kärlek". Jag måste säga att min pojkvän skrattade så han grät när han hörde den första delen, men resten av det kunde vi båda vara rörande överens om att det stämmer relativt bra. Here goes.

Temperament

Flexible

Nothing seems to bother you - you sail through life crisis free. It's not that your life doesn't have its ups and downs, it's just that you handle everything without unnecessary drama and antics. You approach each day fresh, not worrying about yesterday or tomorrow. You are confident that you can handle anything that comes your way and experience has shown that you are absolutely right about this.

Interests

Simple

You are continually pursuing a simpler and less complicated life - you don't allow yourself to fall victim to all of the "should do's" that society continually bombards you with. You are thoughtful about your life choices and think in terms of yourself, others and the world in which we live. You have a great sense that we are part of something much bigger and we must be good to others, if we want others and the world to be good to us.

Amusement

Thoughtful

You are easily stressed out and overwhelmed - you need to take care of yourself first and foremost. Because you tend to be self reflective, you know your limits quite well and must remember to not exceed those limits. When you overwhelm your life with obligations and responsibilities, you tend to shut down and go into yourself even further. Take some time to find your serenity and kick back your feet.

Passion

Traditional

Your notions about romance are viewed as unrealistic by many, but don't let that stop you. When you think of romance, you think of huge gestures of commitment, sacrifice and love like we see in the movies. Flowers, chocolate, and wine are just some of the ways to your heart. You want to feel loved and treasured by your partner and you expect to be courted, admired and hotly pursued. You long for old fashioned dating.

En köpfri dag

"Varje år i november firas En Köpfri Dag (Buy Nothing Day) världen över av miljoner människor som har fått nog av shopping- och konsumtionshets. Det är en internationell fest och samtidigt en kampanj som syftar till att väcka medvetenhet om konsumtionsmönster världen över, och visa på alternativ. Välkommen att delta du också!" Klippt från Facebookgruppen En Köpfri Dag

I Sverige är den dagen idag, lördagen den 24e Nov.
Äntligen någonting jag kan vara med och stödja. Idag ska jag inte genomföra en enda betalning, inte ådra mig några skulder och inte bli bjuden på någonting som kostar pengar. Min enda konsumtion kommer att bestå av mat som inhandlats tidigare i veckan samt internet jag betalar fast pris för ändå. Ska vi hårddra det så blir det ju en viss konsumtion av el och vatten. Men visst måste det märkas om tillräckligt många sitter hemma en lördag?

Vad jag aldrig skrivit om...

...men troligen kommer att skriva om i framtiden, eftersom det irriterar mig.

Polisväsendet, närmare bestämt "brott kan ej styrkas". Misstänker nämligen att det är en slaskpost för ouppklarad brottslighet för att putsa till statistiken, men har inga bevis. Så snart jag hittar fler indicier kommer här att skrivas spaltmeter...

Sjukvården, som av någon anledning är så klurigt indelad och uppdelad att den ena avdelningen knappt vet vad den andra gör. Frågar man om vart man ska söka sig får man lika många svar som antalet människor man frågar. Skulle jag skriva om det här skulle jag troligen sitta många timmar, bli röd i ansiktet och få läggas in på psyket (skratta, det där var ett skämt - psyket finns inte ens längre). Det får alltså anstå till ett bättre tillfälle.

Skolan, som jämt ska förändras till synes mest för förändringens egen skull. Fina namn används, nya kriterier hit och nya betygssystem dit. Snicksnack, mer resurser är det enda som kan vända trenden. Är det konstigt om lärarna tar ut sig? De jobbar med levande gods, och har de ens en gnutta empati så vänder de ut och in på sig för att resursbristen inte ska gå ut över eleverna. Skriver inte om detta än för jag vet min sju knappt var jag ska börja nysta. Suck.

Invandringen, på grund av att jag tycker det tjatas sönder så att helt fel saker kommer i fokus. Nej, jag tänker överhuvudtaget inte ge mig in i det träsket just nu. Isåfall blir det när jag fått nog av någonting i media igen.

HBT-rättigheter, borde vara en självklarhet och ingenting som ens borde behöva diskuteras. Tyvärr måste det det ändå, så jag kommer väl att få upplåta en del plats åt det här vid tillfälle.

Med mera såklart... varför har inte dygnet 48 timmar?

Åldersnoja

Hela min omgivning verkar lida av en kronisk åldersnoja, som visar sig i deras konstanta kommenterande av huruvida jag är eller inte är gammal...eller på väg att bli... eller rädd för att bli...eller... osv in absurdum. Jämförelser med andra är vanliga, hur stor kvot, hur stor faktisk skillnad, hur gammal den eller den var när de gjorde ett eller annat. Jag vet inte hur det är med andra som snart - nästa år - ska fylla trettio, men jag kände mig relativt ung och fräsch ända tills jag var och varannan dag fick höra "men du ser inte alls ut som trettio" följt av en *jag försöker se övertygande ut*-look. Väninnan M gick så långt som att säga att jag ser ut att vara fyrtiofem "du klär dig som en mogen kvinna". Det är en konspiration! Faktum är att jag smittats av denna tendens till åldersfixering och själv börjat undra ifall detta är början till slutet. Det är inte till någon vidare hjälp att vänner som är i början av de tjugo klagar över att de börjar bli gamla. Jag är mest rädd för att jag ska få någon slags panikattack och börja tokfesta och göra helt galna saker bara för att jag måste hinna innan det är "för sent". Hemska tanke!

Sanningen är den att jag nyss blivit vuxen, förhoppningsvis har över 30 år kvar till pensionen och känner mig starkare och piggare än jag någonsin gjort under mina tonår. Gudinnorna ska veta att jag inte önskar mig tillbaka till den tiden *rysning*. En trevlig bieffekt av att bli vuxen är, för min del, att jag blivit nöjdare med mitt utseende (hej snygging i spegeln), har någorlunda stabila värderingar och bättre människokännedom än tidigare. Det sistnämnda säger visserligen inte så mycket, tyvärr. Jag hyser även en viss, möjligen väl optimistisk, förhoppning om att snart veta vad jag vill bli när jag blir stor. Det jag verkligen behöver arbeta med är min överdrivna förmåga till förnekelse och självbedrägeri. Kanske någonting som hinns med innan jag fyller fyrtio? Wish me luck :)