Vi har ingen kris i Sverige. Nog är det trist att förlora jobbet, men så vitt jag vet har ingen tvingat någon att ta dyrare lån än de klarar av vid arbetslöshet. De enda de är synd om är de som redan har små marginaler, inte tar utlandssemester varje år eller har två bilar och bor i en liten hyresrätt. Jag är inte en av dem, alltså är det inte alls synd om mig. Utlandssemester är ingen mänsklig rättighet, inte heller att ha en stor och dyr villa eller köpa märkeskläder och 2000kr-julklappar. De som klagar högst verkar vara de som haft mest pengar till att börja med. Märkligt är det att höra hur svårt det är att klara sig på "lite" pengar - och så har de två inkomster, var och en större än jag någonsin haft. Visst kan jag ha åsikter om min egen situation, där studier inte ger rätt till någon ersättning från samhället ifall man inte lyckas få arbete direkt efteråt. Jo, socialbidrag finns, men det är så pass stigmatiserande att jag skulle sky det värre än pesten. Tänk, så ärlig jag är. Det är förstås inte synd om mig, jag är bortskämd med att bo i konsumtionssamhället.
Buhu, vi tvingades gå ur a-kassan/facket för att regeringen höjde avgiften. Glöm det. Bortskämda konsumtionsmonster, kapitalistslavar! Påstå inte att ni inte visste konsekvenserna av att inte vara försäkrad, försök inte få mig att tycka synd om er. Livet är orättvist? Varför skulle det vara så förvånande, kan man undra. Vi har haft informationen och kunnat handla därefter. Vi vet att det inte finns någon gratis lunch, att politiker inte alltid säger hela sanningen, att företag är vinstdrivande och kallhjärtade. Tycka synd om? Tillåt mig ett elakt hånskratt.
Börsen bara går ner och ner, mina fonder! Mina aktier! Min pension! Lägg av. Antingen har man gjort sunda placeringar, alltså investerat pengar man inte har behov av för ett par år framåt och är beredd att förlora, eller också får man skylla sig själv. De som ska gå i pension snart kanske gnäller mest av allt? Det skulle ni ha tänkt på, för i alla råd jag läst står det att ju närmare pensionen man är desto mer ska placeras i räntebärande (riskfria) papper. Sådetså. Tugga och svälj.
Är jag elak? Jag kan vara elak, för jag vet att ingen behöver svälta, frysa ihjäl eller avstå från vård på grund av den så kallade finanskrisen här i Sverige. De som redan gör det gör det inte av finanstramsskäl. Wake up and smell the coffee.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Klart jag fortfarande hittar vägen till Chili! Och som oftast när du tar till ordet - väl rutet! Kanske borde satsa på en karriär som kolumnist :)
Tack tack, men jag tror att jag skulle få skrivkramp snabbt om jag var tvungen att skriva någonting fyndigt på kommando =)
Motiverande att se att jag inte är bortglömd. Vore det inte för kommentarerna på det förra inlägget vete fåglarna om jag ens orkat skriva igen. Tramsigt va?
Gonatt! / Chilin
Så underbart elakt och träffande. :)
Tack Sage min vän :)
Aj mina fonder!
Men ont gør det førstås inte førræn jag får panik och tar ut pengarna ur fonden vid det værde de har idag. Som tur ær behøver jag inte gøra det heller.
Nja, det är lite si och så med det där. Det gör ju ont om du inte placerar dina pengar på bästa möjliga vis vid var tidpunkt. Om du idag känner att dina fonder inte är den bästa platsen för dina pengar att frodas, är det ju galenskap att ha dem kvar där bara för att de gått ned. Å andra sidan är det ju lika dumt att ta ut dem bara av anledningen att de har gått ner.
Lika lite som man behåller sina pengar nånstans där de har gått upp, ifall man ser en annan och bättre placeringsmöjlighet. :)
Skicka en kommentar