Ingen har efterlyst mig, men jag antar helt fräckt att jag blir saknad när jag inte skriver på länge. Jag har inte grävt ner mig eller gått och gömt mig. Tvärtom har jag fixat det där jobbet jag hoppades att jag skulle kunna fixa. Tyvärr har det inneburit mycket resande och så pass långa dagar att jag den senaste tiden varit glad ifall jag har hunnit gå och lägga mig innan det varit dags att gå upp igen.
Min dotter börjar tro att jag är en smått mytisk figur. Ibland säger vi godnatt och godmorgon i samma konversation, vilket är en smula tragikomiskt såhär i efterhand. Kanske borde jag skaffa mig en hemma-man som kan sköta marktjänsten medan jag försörjer familjen? Tror att mr cc skulle gå med på det, men det får bli när jag tjänar bättre.
Tills dess består livet av att försöka pussla ihop hämtning och lämning av barn, hinna allt i sista minuten, bli minutiöst organiserad och vara konstant skärpt. Har bland annat blivit expert på att ordna matsäck till mig själv och tänka ut smarta lösningar åt lillan, eftersom jag aldrig vet när jag kommer hem i tid för att laga någon slags middag.
En dag i taget är det som gäller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Att säga grattis till jobbet känns nästan förmätet. För jag antar
att ingen kastat jobbet efter dig, utan att det inneburit vissa insatser från din sida. Så bra jobbat, kanske passar bättre :)
Och det är klart att du är saknad, när du inte skriver!
Hej Nollan! Vad härligt det känns att du kommer förbi sådär direkt när jag skriver. Faktiskt har jag krasst räknat med att folk börjar glömma mig. Det är ju knappast så att jag skriver ens varje månad numera. Men lite ändring kan det bli på den fronten nu när jag har lite mindre att göra på en och samma gång.
Kanske det tillockmed blir tid över för att läsa andras bloggar? Hoppas det :)
Skicka en kommentar