Soffan

Jag har, utan tvekan, den obekvämaste och mest opraktiska soffa som finns. Inte nog med att den inte går att hångla eller sova i; det går inte ens att sitta bekvämt i den. Till viss del kan det bero på den ofördelaktigt sneda placeringen i förhållande till tvn, som i sin tur inducerats av ett överbelamrat vardagsrum. Försök själva att flytta från fem rum till tre.

Som om inte det var nog har den förnicklade tingesten gått sönder lite här och var. Barn gillar att klänga på möbler. Kasta sig i dem. Hoppa och sparka. Soffan är inte lika förtjust i dylika aktiviteter. Den är såklart för dyr att reparera och för fin för att slängas.

Skyll dig själv, skulle någon vänlig själ ha sagt om de kunde. Jag ville ha den här soffan till varje pris, den är så fin, gammal, arvegods och gudinnan vet vad mer. Den har affektionsvärde. En sak är väldigt säker; kostnaden för mina kiropraktorbesök överstiger med råge soffans affektionsvärde. Den måste bort.

...

Dags att fundera ut vem jag ska lura att ta hand om eländet.