tisdag 27 november 2007

Ursäkta, inte är det väl jul än?













På grund av att jag saknar de ekonomiska förutsättningarna för att nöjesshoppa blir det sällan att jag åker till köpcentrat för att se vad de har där. Jag vet att det finns massor av saker att köpa som jag skulle tycka var trevligt att införskaffa, och eftersom jag inte har råd låter jag helt naturligt bli att utsätta mig för onödiga frestelser. Mina nästan dagliga turer till den lokala matvaruaffären, vilken turligt nog ligger långt ifrån alla glittrande skyltfönster, låter mig komma undan med en känsla av positiv bnp-påverkan utan att jag förköper mig. Visst händer det att jag kommer hem med någonting som inte stod på inköpslistan (fy på mig!), men då just denna affären inte har mycket mer än basutbudet och därför saknar såväl patéer som löjrom och vaktelägg, brukar det inte synas nämnvärt på kontoutdraget.

Nu hände det sig en dag, för inte så länge sedan, att jag hade ett ärende in till stan en kallmulen novembermorgon, innan lunchrusningen satt fart. Jag vet alltid precis vad det är jag ska ha; inköpslistan är tydligt skriven så att det inte föreligger någon risk för fel- eller impulsköp. Istället för att finna en tristgrå galleria med novembertrötta, glåmiga människor som gjorde sina vardagsbestyr, hamnade jag mitt i julstress och shoppinghysteri. Musak hade ersatts av klingande bjällror och strålande stjärnmusik. Julpapper och tjusiga band tittade fram ur fler påsar än jag föreställde mig fanns i min lilla stad. Visst hade jag redan märkt att julmusten och den alkoholfria glöggen plötsligt uppenbarat sig även i min basmataffär, men jag måste ändå fråga - Ursäkta, inte är det väl jul än? Vart tog november vägen med sin eftertanke och sitt mörker? Den första snön har knappt hunnit falla innan julborden börjar avlösa varandra. Vi börjar precis vänja oss vid höstrusk när adventsljusstakarna tittar fram ur nyputsade fönster med tomtegardiner och de första röda amaryllisarna redan tröttnat, vissnat och hamnat i komposten.

Jag har hört och läst om mer än en människa som uttrycker att november inte är deras favoritmånad, att den gärna fick ta slut så snabbt som möjligt. Just november är i kläm, det är inget sportlov, ingen solvarm veranda, inga tomtegubbar som slår i glasen. Trots det nyimporterade Halloween, trots gåsabord i Skåne, har vi ändå november ända upp i halsen. Trött, sjuk, mörkt, kallt och blåsigt. Inte ens lönt att ta fram paraplyet, det blir bara saboterat av vinden. Usch! Nu ska jag säga någonting ovanligt. Jag tycker om november. November med sin stilla och lugna hemmakväll, under en filt med en kopp te i handen. Existentiella tankar finner sitt rum här i mellanmånaden, den där ingen vill ha. Kanske vi inte orkar vara eftertänksamma, kanske är det extra tufft att vara ensam när det ruskar? Kanhända det är så att det i dag inte är okej att inte genast planera och fixa inför "nästa stora happening".

När jag prickat av min lista, åkt hem och packat upp mina vardagliga tråkvaror, utan att komma hem med ett enda paket glittergirland, ringde jag genast för att se om det fanns julbord att boka. Jag vill trots allt fira jul även med den som inte är här över helgerna. Kanske är det ändå bra att det börjar tidigt, kanske vi behöver kunna fira flexibel jul eftersom våra liv blivit så stressiga och flängiga? Bara vi inte glömmer bort att ta tid att tänka och fundera över livet, universum och allting.

måndag 26 november 2007

söndag 25 november 2007

Bildtestet

Som den härmapa jag är måste jag såklart posta mitt resultat från bildtestet på Facebook. Man fick alltså välja en bild för varje "fråga" som bäst motsvarade den känsla eller det begrepp som efterfrågades. Exempelvis "frihet", "framgång" och "kärlek". Jag måste säga att min pojkvän skrattade så han grät när han hörde den första delen, men resten av det kunde vi båda vara rörande överens om att det stämmer relativt bra. Here goes.

Temperament
Flexible
Nothing seems to bother you - you sail through life crisis free. It's not that your life doesn't have its ups and downs, it's just that you handle everything without unnecessary drama and antics. You approach each day fresh, not worrying about yesterday or tomorrow. You are confident that you can handle anything that comes your way and experience has shown that you are absolutely right about this.
Interests
Simple
You are continually pursuing a simpler and less complicated life - you don't allow yourself to fall victim to all of the "should do's" that society continually bombards you with. You are thoughtful about your life choices and think in terms of yourself, others and the world in which we live. You have a great sense that we are part of something much bigger and we must be good to others, if we want others and the world to be good to us.
Amusement
Thoughtful
You are easily stressed out and overwhelmed - you need to take care of yourself first and foremost. Because you tend to be self reflective, you know your limits quite well and must remember to not exceed those limits. When you overwhelm your life with obligations and responsibilities, you tend to shut down and go into yourself even further. Take some time to find your serenity and kick back your feet.
Passion
Traditional
Your notions about romance are viewed as unrealistic by many, but don't let that stop you. When you think of romance, you think of huge gestures of commitment, sacrifice and love like we see in the movies. Flowers, chocolate, and wine are just some of the ways to your heart. You want to feel loved and treasured by your partner and you expect to be courted, admired and hotly pursued. You long for old fashioned dating.

lördag 24 november 2007

En köpfri dag

"Varje år i november firas En Köpfri Dag (Buy Nothing Day) världen över av miljoner människor som har fått nog av shopping- och konsumtionshets. Det är en internationell fest och samtidigt en kampanj som syftar till att väcka medvetenhet om konsumtionsmönster världen över, och visa på alternativ. Välkommen att delta du också!" Klippt från Facebookgruppen En Köpfri Dag

I Sverige är den dagen idag, lördagen den 24e Nov.
Äntligen någonting jag kan vara med och stödja. Idag ska jag inte genomföra en enda betalning, inte ådra mig några skulder och inte bli bjuden på någonting som kostar pengar. Min enda konsumtion kommer att bestå av mat som inhandlats tidigare i veckan samt internet jag betalar fast pris för ändå. Ska vi hårddra det så blir det ju en viss konsumtion av el och vatten. Men visst måste det märkas om tillräckligt många sitter hemma en lördag?

torsdag 22 november 2007

Vad jag aldrig skrivit om...

...men troligen kommer att skriva om i framtiden, eftersom det irriterar mig.

Polisväsendet
, närmare bestämt "brott kan ej styrkas". Misstänker nämligen att det är en slaskpost för ouppklarad brottslighet för att putsa till statistiken, men har inga bevis. Så snart jag hittar fler indicier kommer här att skrivas spaltmeter...

Sjukvården, som av någon anledning är så klurigt indelad och uppdelad att den ena avdelningen knappt vet vad den andra gör. Frågar man om vart man ska söka sig får man lika många svar som antalet människor man frågar. Skulle jag skriva om det här skulle jag troligen sitta många timmar, bli röd i ansiktet och få läggas in på psyket (skratta, det där var ett skämt - psyket finns inte ens längre). Det får alltså anstå till ett bättre tillfälle.

Skolan, som jämt ska förändras till synes mest för förändringens egen skull. Fina namn används, nya kriterier hit och nya betygssystem dit. Snicksnack, mer resurser är det enda som kan vända trenden. Är det konstigt om lärarna tar ut sig? De jobbar med levande gods, och har de ens en gnutta empati så vänder de ut och in på sig för att resursbristen inte ska gå ut över eleverna. Skriver inte om detta än för jag vet min sju knappt var jag ska börja nysta. Suck.

Invandringen, på grund av att jag tycker det tjatas sönder så att helt fel saker kommer i fokus. Nej, jag tänker överhuvudtaget inte ge mig in i det träsket just nu. Isåfall blir det när jag fått nog av någonting i media igen.

HBT-rättigheter, borde vara en självklarhet och ingenting som ens borde behöva diskuteras. Tyvärr måste det det ändå, så jag kommer väl att få upplåta en del plats åt det här vid tillfälle.

Med mera såklart... varför har inte dygnet 48 timmar?

onsdag 21 november 2007

Åldersnoja

Hela min omgivning verkar lida av en kronisk åldersnoja, som visar sig i deras konstanta kommenterande av huruvida jag är eller inte är gammal...eller på väg att bli... eller rädd för att bli...eller... osv in absurdum. Jämförelser med andra är vanliga, hur stor kvot, hur stor faktisk skillnad, hur gammal den eller den var när de gjorde ett eller annat. Jag vet inte hur det är med andra som snart - nästa år - ska fylla trettio, men jag kände mig relativt ung och fräsch ända tills jag var och varannan dag fick höra "men du ser inte alls ut som trettio" följt av en *jag försöker se övertygande ut*-look. Väninnan M gick så långt som att säga att jag ser ut att vara fyrtiofem "du klär dig som en mogen kvinna". Det är en konspiration! Faktum är att jag smittats av denna tendens till åldersfixering och själv börjat undra ifall detta är början till slutet. Det är inte till någon vidare hjälp att vänner som är i början av de tjugo klagar över att de börjar bli gamla. Jag är mest rädd för att jag ska få någon slags panikattack och börja tokfesta och göra helt galna saker bara för att jag måste hinna innan det är "för sent". Hemska tanke!

Sanningen är den att jag nyss blivit vuxen, förhoppningsvis har över 30 år kvar till pensionen och känner mig starkare och piggare än jag någonsin gjort under mina tonår. Gudinnorna ska veta att jag inte önskar mig tillbaka till den tiden *rysning*. En trevlig bieffekt av att bli vuxen är, för min del, att jag blivit nöjdare med mitt utseende (hej snygging i spegeln), har någorlunda stabila värderingar och bättre människokännedom än tidigare. Det sistnämnda säger visserligen inte så mycket, tyvärr. Jag hyser även en viss, möjligen väl optimistisk, förhoppning om att snart veta vad jag vill bli när jag blir stor. Det jag verkligen behöver arbeta med är min överdrivna förmåga till förnekelse och självbedrägeri. Kanske någonting som hinns med innan jag fyller fyrtio? Wish me luck :)

tisdag 20 november 2007

Ytlighet

Man känner andra som man känner sig själv. Det låter enkelt, men det kan lätt komplicera saker och ting. Exempelvis om du själv har djup, bryr dig om andras känslor samt tar hänsyn och råkar träffa på någon som är ytlig och saknar empati. Det tar nämligen ett bra tag innan insikten kommer - kan det vara så - på riktigt - att det inte finns något djup eller någon omtanke? Chock! Sen känner man sig inte särskilt intelligent längre. Hur kunde jag vara så korkad? Ändå, trots insikten, lever hoppet. Man vill så gärna att allting ska vara ett stort missförstånd, för då kan man fortsätta att vara någorlunda smart och ändå tycka om människan i fråga.

Det är svårt att erkänna för sig själv att man haft fel, men som tur är tenderar den ytliga sortens människa att överbevisa oss om och om igen. På så vis är det lättare att ta farväl.

måndag 19 november 2007

Interesting times

Förändringens vindar blåser friskt i mitt liv. Visst trodde jag att han skulle komma in på utbildningen i Australien, men jag kunde inte föreställa mig känslan av att faktiskt veta... Fem år utan lillebror. Fem år. Det sätter andra saker i perspektiv. Ett sms som minskat tiden innan pojkvännens resa utan mig med en dag, när en dag är 50% av tiden tillsammans, hade annars gjort mig mera upprörd. Jag är bedövad. Vet redan hur det känns att förlora en bror till det landet...

"Jag kommer hem ibland och hälsar på"
"Inte ens en gång om året. Dyrt att flyga."
"Jag älskar dig syster"

lördag 17 november 2007

Kruxet med kärlek

Det svåra är inte att hitta någon att bli kär i, eller ens någon som blir kär i dig. Kruxet, det verkligt kluriga, är att det helst ska hända samtidigt.

Vad är oddsen för att det ska hända? Ungefär samma som att blixten ska slå ner, kanske? Det skulle åtminstone förklara varför man brukar använda blixten som metafor för hur det känns när man blev "blixtförälskad". I can feel one of those moods coming on. Bäst att sätta sig i soffan, se på romantisk komedi och dricka ett gott glas vin.

fredag 16 november 2007

Intellektuell stimulans

En människa vars första kommentar när vi ses efter 7 år är "åh, vad vacker du är" måste anses besitta både ett skarpt intellekt och en oerhört god smak! Jag hade såklart ansträngt mig lite för att se fräsch och pigg ut, men inte mer än jag skulle för att exempelvis gå till jobb. Ok då, kanske något mer. Men inte mycket...hmm...nåväl, han hade inte sovit på hela natten eftersom han tänkt vända tillbaka dygnet. Det kan ju förklara en del av hans fantastiska entusiasm. Han såg oförskämt snygg ut för att lida av sömnbrist, dessutom såg han ut att vara minst tre år yngre än han är - vi är lika gamla.

Vi hade en intressant diskussion om perception och kommunikation. Han tänker snabbare än han talar, vilket inte är så vanligt som man skulle kunna önska. Jag fick tänka till ordentligt innan jag svarade, eftersom han ställde så intressanta och djupa frågor. Det är någonting jag har saknat utan att veta om det själv - att prata med en man om filosofiska funderingar och psykosociala frågor. Känner mig smartare bara av att ha pratat med honom i två timmar..tiden flög iväg. Vi bestämde oss för att träffas igen snart. Jag hade trevligare än jag föreställde mig att jag skulle ha. Tummen upp för Läkaren alltså!

torsdag 15 november 2007

Avkopplingsbehov

Egentligen borde jag inte sitta här, utan sova gott i min säng för att ta igen den senaste veckans sömnbrist. Jag börjar bli lite för gammal för att stressa och sedan sova dåligt i såhär långa perioder. Allt över två dagar är för mycket, min kropp säger ifrån; jag blir förkyld och får ont i musklerna... somnar på bussen och försover mig. Hann knappt in till tentan i tid idag, trots att jag hoppade över frukosten. En bilkö på motorvägen gjorde att trots att jag hann med den buss jag planerat att åka med, så kom jag ändå en kvart efter utsatt tid. Ibland är det tur att det finns marginaler - man får lov att komma upp till 30 minuter sent. Nu känns det som om jag gått en boxningsmatch för mycket, samtidigt som jag är så mentalt slutkörd att jag måste skratta åt det.

På tal om tentan så är det visserligen bara andra gången jag skriver just denna, men eftersom jag har tänkt skriva den många fler gånger så känns den som en elak gammal bekant som inte verkar förstå vinken, utan aldrig slutar höra av sig trots att man tydligt visar att man inte är intresserad av kontakt längre. Tentor gör för övrigt att jag äter väldigt dåligt överlag. Idag är ett bra exempel på det; efter den magra frukosten, bestående av en banan, en clementin och en näve nötter som intogs på tentamen, så blev det en väldigt sen snabbmatslunch full av härligt fett och mera fett och utan något som helst näringsinnehåll i övrigt. Fibrer, vad är det? Vitaminerna hade för länge sedan sprungit och gömt sig långt ifrån det vissna salladsbladet, som låg och såg så övergivet ut på tallriken och snart försvann spårlöst i bearnaisesåsen. Jag var inte ens mätt när jag var tvungen att sluta äta för att jag fick ett omisskännligt sug efter broccoli. Tentor är för övrigt en av få saker som kan få mig att trilla tillbaka i coca-cola träsket.

Imorgon ska jag äntligen få nyttig och näringsriktig (?) kost samt träffa min gamle vän från skolan. Läkare minsann, fint som snus! Han är spännande, världsvan, oerhört trevlig...och han ser inte dum ut. Detta är definitivt en svärmorsdröm, tjejer! Blir lunch på mitt favvofik, deras lasagne går inte av för hackor. Det är minsann inte överallt det finns både vällagad och smaklig lunch till vettiga priser (studentrabatt på mat är ett plus) samt hembakade efterrättspajer, kakor och ett underbart gott kaffe! Jag är lyrisk. Perfect setting för min perfekta avslutning på denna fruktansvärda vecka. Avkoppling och en chans att vara social med en välutbildad man. Hur ofta händer det? Nä. Just det.

måndag 12 november 2007

Respekt

Eftersom jag nosade på ämnet trohet i förra inlägget kan det vara på sin plats att diskutera även respekt inom relationen. Trohet, dvs att hålla överenskomna (sexuella?) gränser, är en naturlig del av det förstås. Respekt är någonting större.

Ett ganska populärt sätt att definiera respekt är genom att berätta vad det inte är. Exempelvis så är det inte respektfullt att avslöja förhållandeinterna (ja, man kan skriva så, jag gjorde det just) hemligheter och svagheter. Om min kille har svårt att få stånd lär det vara respektlöst att sprida ut det till allmänheten. Var går gränsen? Får jag berätta det för min bästis? Kan jag nämna det i förbigående på fyllefesten till min föredetta klasskamrat?

Att lura sin partner på olika sätt kan inte heller betraktas som respektfullt. Här kommer också tilliten in. Vad som räknas som lögn (vit eller grå eller svart) är relativt individuellt och det kan vara nog så viktigt att vara säker på att man använder ungefär samma måttstock som sin tilltänkte partner. I annat fall kommer tilliten att få sig en törn, förr eller senare.

Ömsesidig respekt och tillit är basen för ett sunt och långlivat förhållande. Behandlar någon part den andre respektlöst eller sviker tilliten är det svårt att reparera och kan få till konsekvens att förhållandet ganska snart havererar.

The End?

tisdag 6 november 2007

Trohet

Jag vill börja med att parafrasera en klok man: Det du gör, men inte skulle göra om din partner var närvarande, är otrohet. Vid närmare anblick synes detta mig något förenklat och lite smått löjligt. Det är trots allt inte alla som känner sig bekväma med att bajsa i samma rum som sin partner, men inte skulle vi kalla det otrohet. Låt oss ignorera de mer triviala detaljerna och istället gå in på väsentligheterna.

Idag läste jag ett inlägg av en av mina favoritbloggare, MrsTake, där hon bland annat skriver om bekräftelsebehovet hos könen och undrar om vi hanterar trohetslöften olika. Jag tror att det är som så; den som är notoriskt otrogen har låg självkänsla (gott självförtroende dock?) och söker bekräftelse. Låt mig också få gå emot strömmen och säga att detta inte alls är ett manligt fenomen. Kvinnor kanske bara är bättre på att dölja det, eller också är det sociala och kulturella strukturer som gör att vi måste göra det i tysthet medan männen "tillåts" eller uppmuntras skryta om det. Skulle kunna skriva spaltmeter om förväntningar på kvinnor resp män och vad det gör med nivån av upplevd skuld, men jag orkar helt enkelt inte. Det känns dessutom som någonting någon annan redan skrivit, och det bra mycket bättre än jag förmår.

Jag klänger mig förtvivlat fast vid Behandla andra så som du skulle vilja att de behandlade dig ifall du var i samma situation (knåpade ihop det där själv, faktiskt). Misstänker att jag när en fåfäng förhoppning om att det finns fler som tänker så. Då får det vara på det viset, eftersom jag verkar må bra av det.

Respektera dig själv. Du ska se att det bara går om du respekterar andra och beter dig efter bästa förmåga. Tyvärr är det, som min härliga väninna M säger, inte alla som besitter tillräcklig insikt eller empati för att vara kapabla att bete sig som folk.